Ikväll ska jag ta mig an åtta saker som vinner mitt hjärta... Hmm, får nog fundera en stund på vilken nivå det här ska hamna på..

1. Blommor. Älskar blommor men vill få blommor som verkligen betyder något. Det är ju inte särskilt svårt att springa in på närbutiken å hugga en bukett tulpaner i farten. Å tulpaner i farten är helt okey om den som jag får dem av ändå menar något med dem. Jag vill inte ha "måste"-blommor.. Då är buketten med ängsblommor plockade för hand med ett hjärta bakom mer värda. Eller maskrosorna från gräsmattan.. Å maskros är en vacker blomma. Blir fortfarande än idag varm om hjärtat när jag tänker tillbaka på barnens buketter de kom med och sa: Mamma jag älskar dig..  

2. Äkta belgisk choklad. En av mina stora svagheter här i livet. Handgjord choklad från Belgien. Smälter i munnen och lägger sig som bomull runt hjärtat på mig. Nu är det ju så att jag TÅL just den sortens choklad.. För där gör de choklad utan nötter och mandlar. Underbart. Å de gånger jag lyckas komma över denna delikatess så njuter jag och spar och snålar på dem in i det sista.. Å nåde den som försöker ta av MIN choklad utan att ha fått lov till det.  

3. Morgonmys. Tänk att få vakna till doften av nybryggt kaffe i näsan samtidigt som man får en god morgonpuss och får höra, Du är vacker.. Jajaja, jag vet att jag inte e vacker på mornarna men ändå...  Så trevligt det hade varit.  

4. Äkta omtanke. Med detta vinner man mitt hjärta riktigt ordentligt. Äkta omtanke är något som jag många gånger tycker det finns för lite av i våra liv. Hur ofta frågar inte någon hur det tex varit på jobbet men struntar blankt i svaret egentligen. De vill mer bara kolla vilket humör man råkar vara på... Näe, ut med sådant och in med omtanken.   

5. Uppvaktning. I den gamla hederliga betydelsen.. Jag vill ha en man som uppvaktar mig, skämmer bort mig, pysslar om mig...Bjuder ut mig på middag eller lagar middag hemma hos sig och klarar att hålla mig ur köket  . Som kommer med blommor eller andra små presenter bara för att han tycker om mig. Som bjuder upp till dans. En man som kan visa att han tycker om mig på mer än ett sätt!!!! 

6. Valpögon. Vem kan motstå dem?? Å det e ju inte bara valpögon.. Alla småvarelsers ögon.. Katter, bebisar, hästar, kossor. You name it.. Tänk dessa mörka ögon som bara fokuserar på mig.. E det konstigt att man smälter??   

7. Vänner. Å då menar jag inte i största allmänhet utan vännerna runt mig. De som jag vet finns där för mig. De som verkligen bryr sig och engagerar sig. De jag vet att jag kan ringa mitt i natten utan att de blir arga eller säger suck...Alltså RIKTIGA vänner. Lätt räknade men guld värda..  

8. Livet. För att det innebär så otroligt mycket. Jag älskar livet och gör vad jag kan för att låta det ge mig så mycket jag kan. Visst är livet en berg-och dalbana men det är ju det härliga med just livet. Jag blir varm om hjärtat när livet bjuder mig på nya upplevelser, upptäckter och erfarenheter.. Så ta vara på det och du vinner mitt hjärta.  

Det var dagens lista så nu ska jag börja fundera på morgondagens sju... Ha en härlig fredagkväll för det ska jag ha.  

Torsdag idag och jag ska fundera ut nio saker om mig själv som jag vill dela med mig av. Å jag tänkte kanske vara lite mer intim än att bara tala om att jag är blond, blåögd, har strl 36-38 i skor osv... Alltså ska jag försöka hålla mig från uppenbara saker .  Så det kommer ta en stund innan jag bestämt mig för vad som dyker upp här.

1. Höjdskräck. Och då menar jag verkligen på riktigt. Till och med så pass att jag blir kräkig om jag tittar på tv och det e är "titta ner"vyer. Tänk bara så hemskt det är med tex James Bond som i varenda jäkla film ska hoppa fallskärm....  Och jag mår ju till och med illa om jag behöver stå på en stol. Och när man vet detta kanske man kan förstå vidden av problemet jag har med listan igår.. Punkten med att åka på solsemester alltså..

2. Jag ÄLSKAR mina barn. Okey, den är kanske uppenbar men jag menar det verkligen. Jag skulle verkligen kunna göra vad som helst för dem.. Och jag kan erkänna att jag e en hönsmamma.. Pysslar, fixar och trixar efter deras önskemål. Och gör så gott jag kan. Visst driver de mig till vansinne ibland och jag vill bara skrika rakt ut, och det händer att jag gör också. Men kärlek är ju inte lätt och det e en jäkla berg- och dalbana, som jag på inget vis skulle vilja vara utan..    er mina "små" raringar.

3. Soluppgång. Jag föredrar soluppgång framför solnedgång. Hänger nog ihop med att soluppgång innebär en ljusning, en ny dag, nya möjligheter. Solnedgång är urvackert det med men då går det ju mot mörker, natt och avslut. Så bjud mig på frukost i gräset i soluppgången och jag kommer vara lycklig hela dagen..

4. Skoälskare. Är jag av högsta grad. Det finns ju såååå otroligt många snygga skor som verkligen gör det där! När jag kollar på tv eller kikar i tidningar så e det skorna jag kollar in. Tänk bara Bengtzings gula stövlar i melodifestival, snacka om att jag vill ha.... Och när jag hittat en modell på skor som jag vill ha så leter jag rätt på dem sen spelar det ingen roll om jag skulle få köra MÅNGA mil för just MINA skor.. Det gör jag så gärna. Sen finns det ju de i min omgivning som tycker att jag har för många skor. Men snälla nån, kan man ha för många skor???

5. Pyssel. Tycker jag om. Och visst gillar jag pyssel i bemärkelse handarbete men jag tänker här närmare på att pyssla runt i största allmänhet. Jag mår bra av att få rå om mina nära och kära. Vänner som familj. Laga middagar, massera, klia, göra må bra saker, skämma bort.. I detta sammanhang är jag i mitt esse och får dessutom ro i min kropp. Jag tillhör absolut de givande personerna och därav mitt yrkesval. Jag ser faktiskt detta främst som en positiv egenskap hos mig. Men visst innebär det att jag ibland kan tas för given.. Annas öra finns alltid, Anna fixar. Och visst finns det och visst gör jag men när jag behöver någon vad händer då? Visst finns det de som säger att jag är FÖR snäll men det bjuder jag gärna på bara jag vet att det finns en axel för mig att luta mig på då och då. Och det har jag faktiskt hittat. Ett par riktigt stadiga klippor. Så resten av omgivningen som tycker det e ok att bara ta och kan göra det med gott samvete, varsegoda...

6. Syrlighet. Kan väl benämnas som ett signum för mig. Har ju en synnerligen sjuk humor och anser mig vara rapp i tanken så ge mig en möjlighet så kommer med största säkerhet en syrlig/ironisk replik. Kan väl ibland vara svårt att förstå sig på och det är väl troligen anledning till att folk ibland anser mig konstig.. Å faktum är ju att jag har papper på att mitt huvud e som det ska  . De flesta som ger mig en chans inser dock rätt snart att jag har ett hjärta av guld och lär sig också uppskatta min något bisarra sida.

7. Frihet. Vad vore livet utan frihet? Jag är evigt tacksam för att jag bor i Sverige där vi har relativt mycket frihet. Visst finns det måsten men de kan man ta ändå. Det jag menar med frihet är att vi har så otroligt mycket gratis. Helt ärligt så är vi nog världens rikaste land. Tänk bara vår fantastiska natur tex. Vi har en tillgång till den som inte finns någon annanstans. Å jag tycker det e helt underbart att lufsa runt i skogen och göra ingenting, eller en dag på eller vid sjön med öppna fria vidder. Kan ibland få känslan att jag äger världen. Jag njuter helt och totalt av att åka båt och för mig är det frihet, sen spelar det ingen roll om det är på en liten insjö eller stora vida oceaner. Å tänk bara vilka friheter man får lov att ta sig i största allmänhet. Jag gör ju vad jag vill när jag vill och hur jag vill. Visst, med vissa begränsingar (samhällets normer och regler). Men om jag vill springa runt naken hemma en hel dag gör jag det, jag har friheten att välja vem eller vad jag vill älska, jag har friheten att välja vad jag tycker, tänker och känner. Å appropå rikedom och frihet, har du någon gång tänkt på att vi kan oavsett var vi är i vårt land dricka vattnet direkt ur kranen, vi kan spola när vi varit på dass och vi kan överallt fräscha upp oss med en dusch i rinnande rent vatten, Snacka om frihet! Jag avskyr känslan av instängdhet och "fackindelning". Varför måste allt stoppas in i fack och konventioner? Frihet innebär också att ta vara på dagen/stunden. Så här kommer dagens visdomsord: Med ett öppet och fritt sinne kommer man långt och ta hand om andra som du själv vill bli omhändertagen.

8. Kontrollbehov/kunskapstörst. Kunskap är viktigt för mig och jag njuter av att lära mig nya saker. Varje dag för mig innehåller någon form av lärdom, på ett eller annat plan. Allt handlar ju inte om formell kunskap utan det kan lika gärna vara känslomässig kunskap. Jag kan otroligt mycket och det sticker jag inte under stolen med. Men jag är inte perfekt eller fulländad utan jag har visst brister. Tror och hoppas att jag kommit så långt att jag i alla fall börjar erkänna när jag har fel. Jag försöker hålla mig uppdaterad på nyhetsfronten och jag plöjer böcker i en strid ström. Både för att släcka min törst och för avkoppling skull. Å hur kul är det inte att spela frågesportsspel?? TP, geni och så är helt klart min typ av spel. Dessvärre är det sällan någon som vill spela det med mig  . Så jag får väl anmäla mig till någon form av frågesportsprogram på tv.. Klarar jag ju av ytterligare en punkt på min lista igår.. På det känslomässiga planet handlar det mer om att försöka hitta en bra lagom nivå. Jag vet om att jag har ett tempo som oftast går i 190 och att jag kan uppfattas som lite av en ångvält. Å givetvis gör detta att jag tar plats. Men jag jobbar på att försöka hitta mig själv i den större bilden. Inte så att jag på något vis försöker göra om mig till något jag inte är. Anna är Anna och det är jag stolt över.

9. Anna. Får lov att bli sista punkten för det är ju dags att knyta ihop påsen för ikväll.

Vem är Anna egentligen? Jag vet inte ens om jag kan svara ordentligt på det själv.. Positiv, ömsint, kärleksfull, karismatisk, kontrollfreak, självständig, stolt och envis som synden. Är nog ord som de flesta skulle använda för att beskriva mig med. Men det de flesta missar är att det finns så mycket mer bakom det de ser med blotta ögat. 

Jag har aldrig fått lära mig att gråta vilket gör att de känslor jag visar blir helt fel. Jag gråter inombords men det du ser som står utanför är ilska. Jag är uppvuxen med 3 "stora starka" bröder vilka jag alltid känt mig tvungen att hävda mig själv mot. Å visst, det är inte de som lagt det på mig utan jag själv, Detta har dock lett mig till mitt kontrollbehov som är enormt. Man skulle väl om man vill vara lite elak kunna kalla det mindervärdeskomplex. Nu menar inte jag att jag kände mig mindre älskad än vad mina bröder gjort. Utan det jag menar är att jag alltid haft en känsla av att behöva vara minst lika bra som de på saker. Jag spelade fotboll när jag var yngre för det gjorde mina bröder.. Nu e jag ju ingen komet på att springa så stod i mål istället och det var jag bra på..

I skolan var det viktigt för mig med bra betyg - inte så att jag satt hemma och pluggade. Det har jag aldrig behövt utan där hade jag det enkelt för mig. Men det var viktigt att hålla minst samma grad av betyg som bröderna. Helst bättre.  Osv osv. När man har den känslan MÅSTE man vara stark och förr ansåg jag att då gråter man inte. Jag har idag insett att det stämmer inte. Men från att inse det till att släppa loss gråten öppet är fortfarande ett för stort steg för mig. För det innebär att jag måste släppa ytterligare på mitt kontrollbehov.

Jag är många gånger rädd, förtvivlat rädd. Å det blir jag när jag känner att jag inte har kontroll över saker. När jag inte helt säkert kan förutsäga mina reaktioner och efterdyningarna av dem.. Å då får jag panik..

Usch, jag har mycket att jobba med för att bli en bättre människa, för mig själv!!!

Så ja, nu säger jag god kväll till alla och hoppas du fått en något mer färgad bild av mig. Allt är inte svart eller vitt. Och tänk på att inte vara så snabb med att döma det du ser eller hör.

Hittade idag en lista hos Lady Stardust som jag faktiskt frågade om jag fick stjäla lite... Å det fick jag lov till. Så nu är min tanke att jag ska vara lite aktiv i mitt bloggande, genom att inte klara av hela listan idag. Och dessutom tänkte jag lyckas med att vara lite positiv, vilket det har varit dåligt med på sistone annars. Tyck och tänk gärna om mina val på punkterna... Och vill ni så får ni också "stjäla" listan från mig..

Mitt livs lista - med motiveringar: (tror jag...)

10. Tio saker jag vill göra/uppleva innan jag dör.

9. Nio saker om mig själv.

8. Åtta sätt att vinna mitt hjärta.

7. Sju saker jag ofta tänker på.

6. Sex män jag tycker är ursnygga.

5. Fem saker jag skulle vilja göra.

4. Fyra avtändande saker.

3. Tre saker jag tänder på.

2. Två favoritlåtar.

1. En bekännelse.

Jaha, då börjar vi med listan. Punkt 10 har jag ju redan i huvudet och har haft i ett par år... Delar av min "hemliga" lista kommer här.

* Äta/smaka surströmming - inte för att jag tror att jag kommer tycka om det men det tillhör ju tydligen den svenska traditionen att göra detta... Inte för att jag kan begripa vitsen med att äta sur fisk men men.. Å jag kan ju inte säg att jag inte tycker om det innan jag provat.. Har förhalat denna upplevelse i snart två år nu...:)

* Åka på riktig solsemester - och då menar jag utomlands.. Söderut dit man "måste" flyga. Planen ligger för att klara av detta under 2012.. Fram till dess så ska jag lärt mig hantera min extrema rädsla för höjder så att jag kan ta flyget till Turkiet...

* Få bli mormor/farmor... Fast INTE än på typ 10 åe eller nåt... För så gammal e ju inte jag än..:) Så bara så ni vet barn, ge fasen i att hitta på något sådant.. Safe sex är viktigt.

* Göra en brasiliansk vaxing... Bara för att kolla hur det e...

* Åka Vasaloppet. Skulle säkert vara mer än lovligt halvdöd när jag var klar men vad fasiken.. Jag åker ju hemma i soffan vartenda år och har gjort de senaste 20, typ.. Å jag åkte ju skidor på längden när jag var yngre och var då rätt hyfsad på det.

* Äga en Ford Fairline Sunliner-59.. Min absoluta favvobil. Finns det något snyggare. Å motorljudet kan ju få det att gå för mindre..:)

* Få bli riktigt romantiskt uppvaktad och uppskattad av en vettig karl under längre tid.. Fast den faller ju på eget grepp då det ju inte finns några vettiga karlar i längden...:) Har de inte brister i intelligens så är de homosexuella och således inte intresserade av mig i det hänseendet. Och skulle de nu klara de två första delarna så klämmer de mitt på tandkrämstuben eller något annat dumt som kan störa ihjäl mig.. Och med längre tid så menar jag mer än över en helg eller en månad för vem kan inte klara det?

* Åka jorden runt. Med BÅT... Älskar att åka båt och det skulle jag fixa. Skulle ju dessutom ge mig bonusen att jag skulle få se det mesta jag drömmer om.. Australien, karibien. Ja, ni fattar grejen..

* Få vara ekonomiskt oberoende. Gärna genom en större vinst på Lottot jag förnyar varje vecka.. Å då menar jag inte flera miljoner.. Jag skulle vara helt nöjd med nån hundratusenvinst... Så kan jag ju köpa mig min Ford..:) Å åka jorden runt.

* Vara med på tv... Låter säkert jättefånigt men det bryr jag mig inte om.. Å andra sidan OM jag åker vasaloppet så finns ju en vis risk för att jag hamnar där.. Annars kanske jag skulle ta mig i kragen å anmäla mig till nåt av de där tv-programen som passar mig. Ni som känner mig vet vilka de e....

Så ja, det var tio saker jag kan tänka mig att dela med mig av.. Finns andra men de e mer privata och dem behåller jag för mig själv. Nu e det inte så att ordningen på mina tio saker e det viktiga.. Utan jag har tänkt beta av dem en efter en och givetvis ligger vissa närmre till hands att kunna stryka undan.

Så vilka skulle vara dina tio saker???

Imorgon kommer jag berätta 9 saker om mig själv.. Mer eller mindre kända...:)

Ha en bra kväll.

Jaha, här sitter jag igen. Tack och lov har jag en rätt bra dag idag. Glädjs åt att solen skiner från klarblå himmel. Jag har tagit mig ur sängen relativt snabbt idag. Har faktiskt till och med pallat med lite hushållsnära tjänster i hemmet. Flitens lampa har minsann lyst på mig... Men nu ska man ju inte förta sig utan lagom e bäst..

Om jag nu ska sammanfatta de senaste dagarna så har de varit väldigt upp och ner. Känner dock att jag inte varit i närheten av att vara fågel någon dag. Utan snarare pendlar jag mellan fisk och mittemellan-läge. Igår tex var en riktigt usel dag. Då var jag väl i det närmsta en djupt dykrypande vattenvarelse. Idag når jag ytnivå eller kanske till och med så pass så att jag kan ses som en dagslända som hoppar på ytan. Och jag är lika skör som dagsländan. Och för mig är det jobbigt att känna på detta viset.

Tyvärr är det ju så att när man inte mår bra i själen snurrar tankarna på högvarv. Både positiva och negativa. Saker och ting hamnar gärna på sin spets. Och detta har fått mig att fundera på hur det egentligen står till i världen. Eller snarare på huruvida jag faktiskt lyckats polera min fasad så pass att omgivningen inte kan förstå att jag inte är så stark som det ser ut som.... Som läget är just nu så räcker det med minsta kravnivå så bryter jag ihop. Ändå framförs önskemål om att fixa ditten och datten och säger man nej så är man dum och otrevlig!!! Jag är så innerligt trött på detta. Försöker verkligen rensa bort energitjuvarna i mitt liv. För jag anser det för jäkligt att man ska behöva känna ångesten och frustrationen rusa runt i kroppen som ett skenande tåg som inte ens stoppar om det kör in hårt i väggen.. Känns stundvis tröstlöst. Å ska man behöva medicinera pga omgivningen?? Egentligen tycker jag inte det men vad har man för val? Det blir ju lite som att välja mellan pest och kolera...

Jag sitter vid sidan av och känner livet passera utan att jag deltar. Och inte blir det bättre av att man ska vända och vrida på saker. Vad vill jag med mitt liv? Just nu känner jag mig redo för att dra täcket över huvudet. Å visst jag är sjukskriven och kommer vara så ett tag framöver.... Men sen då? Tanken på att återgå till mitt "vanliga" liv och jobb finns inte. Känns som att jag ska ha något "oviktigt" jobb som att förpacka skruvar åt Samhall.... Inte för att det är något fel på Samhall, absolut inte. Utan det jag menar är jag behöver något kravlöst/ansvarsfritt. Något som ingen annan blir lidande av om jag inte utför just en tisdag, eller vilken dag i veckan som....

Fågelläge vore trevligt att befinna mig i men det lär dröja. Så därför frågar jag mig hur mycket man ska behöva ta innan den totala botten är nådd? Varför är det så svårt att få folk att fatta när det är nog??? Var är helt vanligt vett och sans och empati för sina medmänniskor???

Och livet är mig mycket kärt. Jag har så otroligt mycket att vara tacksam för.. Mina älskade barn som jag skulle kunna göra vad som helst för. Mina fantastiska vänner som orkar med mig i både med och motgångar. Min familj - för det mesta - familj är ju dock familj och det har sina sidor. Mitt jobb som jag älskar men just nu inte orkar med. Min hem som jag trivs med även om jag just nu inte vill vara själv där. Våren som ser ut att göra ett allvarligt försök att mota bort vintern, och det var väl ändå på tiden?

När man sammanfattar allt detta kan man tycka att allt borde vara på topp. Vad i hela världen har jag att gnälla om?  Att livet känns sjukt och ganska meningslöst? Att det e tungt och motigt? Mmmmm, faktiskt det jag tänker ösa ur mig om.

Jag har periodvis mått dåligt tidigare i mitt liv men aldrig på det här viset.

Då har det huvudsakligen berott på yttre omständigheter. Som när mamma gick bort för ett antal år sedan eller när jag för ett par år sedan blev utsatt för oprovocerade mordhot.. Å då kan jag känna att där har jag en förklaring till att livet blir upp och ner och tungt för stunden. Å då går det ju ändå att hantera.

Nu har jag inget begripligt att sätta fingret på som ger mig en hanterbar situation. Visst jag erkänner, jag e ett kontrollfreak. Just det faktumet gör ju att jag känner att jag sjunker i kvicksilver, lampan e släckt, mattan undandragen under fötterna på mig. Hade gladeligen bytt liv med någon just nu... Å jag vet, det e ingen lösning utan en lätt utväg men jag HATAR denna känslan i min kropp.

Här är jag djupt tacksam för mina vänner som finns runt mig och som samlar upp spillrona som faller ur mig.

De som känner mig vet ju att jag under hösten och vintern haft större problem med hjärtat. Ett rusande blodtryck som vände upp och ner på mitt liv. Just nu verkar det som att detta rättat till sig - med medicin - enligt mätningarna. Min kropp säger något helt annat. Mitt hjärttrassel kan jag med största säkerhet härleda mycket till jobbet - där jag som på alla andra plan har fruktansvärt svårt att säga nej. Jag övar och övar och övar och gör vissa framsteg... Små må de vara men bristen i framgång ligger inte så mycket på mig den här gången. Jag försöker verkligen trampa på bromsen men vad hjälper det när man inte får nåt gehör??? Tänk om ALLA som tjatar på mig att nu måste jag ta det lugnt, å gör si och gör så faktiskt tänkte ett steg längre och lät mig göra just det??? TA DET LUGNT!!!

Nu menar jag inte att jag relaterar allt till jobbet, jag har en familj och vänner och bekanta som ena stunden skäller och gormar på mig (av omtanke?) och i nästa så ringer de och vill jag ska ordna hit och dit. Trots att jag påtalar min egen svaghet.. Å ber man om hjälp möts man av suck och stön.

Fast den läxan lärde jag mig ju för många år sedan.. Varför be om hjälp?? Det e ju ingen som lyssnar och bryr sig ändå... Så ENSAM E STARK... Eller det e i alla fall så jag levt det mesta av mitt liv.

Just nu mår jag så obeskrivligt dåligt i hela min uppenbarelse. Och jag som då e van vid att vara kraftfull, energirik och drivande far SÅ illa av denna känsla. Och just maktlösheten att inte veta vad det beror på får mig att vilja gråta i ren förtvivlan. Jag har varit hos doktorn och visst hittade han tecken på infektion i kroppen och ett för högt blodvärde men det hjälper inte mig mycket i att reda ut härvan i mitt liv. Så dåligt som jag mår nu mår man inte av så "simpla" saker.

Jag försöker verkligen ta dag för dag, till och med timme för timme men det känns som att backen bara går nerför och nerför. Nu ska jag nog vara glad för att jag aldrig tidigare haft tendenser till självskadebeteende, men visst har jag stundvis varit destruktiv i mitt beteende/mina val i mitt liv.. Men det har dock mer berott på att det trots allt varit enklare att hantera.

Som det är just nu kväver mig ångesten och jag får panik som skriker i mig. Jag gråter inombords men vågar inte släppa på den spärren för jag är livrädd för var jag slutar då.... HJÄLP!

Och tack mina älsakde nära och kära som orkar med mig i mina sämsta stunder. Ni är guld värda för mig!!!!!

Ååååå, solen....

Vilken inspiration och vilket lyft den ger. Helt underbart hur lite som egentligen behövs för att man ska känna sig som en nya människa.

Efter en ganska mörk och trist period i livet känner jag nu, efter 2 dagars sol, hur livet genast blivit ljusare.

Detta trots att jag för tillfället har riktigt ont efter en bagatellartad operation. Men med solens antåg kom också mitt ljusa sinne tillbaka.

Lusten att hitta på saker finns plötsligt på plats igen. Viljan att göra nya upptäckter likaså. Och när den känslan infinner sig mår man bra.

Bara tanken på kaffe ute på balkongen känns värmande även om det fortfarande är minusgrader ute.. Och just därför tar jag kaffet inomhus ett tag till men viljan finns att sitta ute.

Å för mig är det så att sommaren helt plötsligt känns betydligt mycket närmre än för en vecka sedan. Börjar ju drömma om grillningen, kubbspelen, resor man kan göra på lediga helger eller semestern, den svalkande och törstsläckande Sangrian efter en dag på stranden.. För att inte tala om alla andra läckerheter som är i antågande.

Då pratar jag om just det där att vi byter garderob.... Istället för att bylsa på sig som vi gör nu kan vi få dra på oss kjolen å ett lätt linne.. Grabbarna som jag gärna vilar ögonen på har helt plötsligt shorts på sig... Kroppar som e solkyssta och fräscha istället för dagens grådaskig och insnöade   . Å till det kan man sen lägga ett mer öppet och positivt sinne. Vem vet vad våren kommer med till mig?? Jag tänker i alla fall vara öppen för alla förslag och möjligheter.

Och om ni inte förstått det: Jag ÄLSKAR livet just nu!!!!! 

Dagens fråga: Vad ser du fram mot i vår/sommar och vad är vår för dig????

   Jaha, nu har äntligen min flunsa gett med sig. Så jag är på benen igen. Fast jag måste erkänna att jag känner mig sjukt dålig i alla fall.

Just nu känns livet nattsvart och otroligt tungt. Skulle egentligen bara vilja kura ihop mig under täcket och gråta men det går ju mot mina principer.

Sonen är iväg med skolan i Sälen - vilket är kul för honom men jag saknar honom sjukt mycket... Inte för att han brukar föra massa väsen men det e tyst och tomt här hemma utan honom. Love you, son....  

Dottern är ju i Norrköping och dit är det för långt för att bara åka till och få en varm mammakram - vill jag ju ha... Du e ju min solstråle   .

Mina älskade vänner finns ju för mig men vad hjälper det när man saknar någon så hjärtat blöder???

Egentligen vet jag att jag är en trevlig och mycket älskvärd person.. Eller låt mig formulera om, värd att älska mycket.... Men just nu känns det som att vad jag än gör så blir det fel.. Suck.

Ber jag snällt är jag för "tam", kräver jag e jag "för mycket". hur ändå in i he***te ska man då vara??? Matte var ändå ett av mina starka ämnen i skolan men den ekvationen får inte ens jag ihop..

Ska det vara så svårt att i alla fall få en liten bit av det som jag tycker att jag är värd?

Just nu får det mig att känna mig liten, ful, ömklig, mindervärdig, tungsint och faktiskt väldigt beige! Och det är något som jag verkligen inte är i vanliga fall. Brukar vara ett gnistrande paket.

Så just nu sitter jag här, tungsint och deppig och funderar på hur jag ska lösa detta. Kan ju faktiskt vara så att jag drabbats av en släng av vinterdepression. Kanske behöver lite uppåtpiller??? Hmmm, nej det tror jag inte på. Tror snarare att det är så att jag behöver lite hederlig ömhet och "kärlek".. Eller i alla fall skulle jag behöva en varm kram, ett par pussar och någon som talar om för mig att jag är vacker och duger som jag är.. Med känsla då alltså.. För om det bara hade handlat om det rent fysiska så är det ju inga problem att ordna fram.

Men faktum är ju att ibland behöver man mer än bara det...

Å eftersom det inte finns någon smidig lösning på mitt dilemma idag så fortsätter jag väl sitta här och är melankolisk och lyssnar på deppmusik.. kan ju knappast må sämre för det i alla fall.. Och bara för att göra det hela fullkomligt kan jag ju titta ut på vinterslasket utanför...

Jaha, då var man sjuk igen.. Å nu tillhör jag ju den del av kvinnliga världen som blir manligt sjuk.. Lite feber och jag står inte på benen. Lägg sen till hosta som inte av denna värld, ont i hela kroppen och en sprucken hörselgångsinflammation så kan ni förstå att jag har nära dödenupplevelser..

Fast än så länge har jag fått behålla lite av min röst. Alltid något i eländet.

Men jag känner mig ruskigt ömklig och liten. just nu saknar jag någon i mitt liv.. nån som hade kunnat ta hand om mig, hålla om mig och säga snälla saker. Baksidan av att vara singel. Men det går ju över som tur e.

Normalt tillhör jag de där som brukas benämnas som STARKA.. Just nu e jag nog inte starkare än en tvååring. Tänk att det kan vara på det viset. Å att man inte reflekterar över det i vanliga fall.

Så vad är man då när man är STARK?? hänger det ihop med att man oftast klarar sig själv och reder upp sina bekymmer efter bästa förmåga?

Det kan jag tycka är en korkad slutsats.. Jag tycker det är starkare att inse att man behöver hjälp från andra och har vett att be om den... Nu är ju jag väldigt dålig på den biten.. hänger säkert ihop med mitt enorma kontrollbehov som jag jobbar med (och har gjort ett antal år nu).. Det e svårt att släppa så mycket på den egna kontrollen.

Men jag är inte bättre eller sämre än någon annan.. Jag gråter som alla andra - även om jag gör det inombords för det mesta.

Är man stark om man ser till att ta tag i saker och få något gjort?? Också korkat.. Å för mig är det så att jag belastar mig själv med andras brister.. Händer det inget så blir jag frustrerad och börjar röra i grytan vilket i sig leder till att folk runt omkring gärna struntar i att ens försöka - de vet ju att jag fixar ändå.. Stundvis blir jag såååå less på den mentaliteten..

Nähä, nu har gnällbältet varit igång. Nu drar jag täcket över huvudet igen och hoppas på en bättre dag imån.