Det är ju inte varje dag man kan säga något sådant.. Sista måndagen i månaden.. Tiden bara flyger fram. Vart vet jag inte men det kan ju i och för sig spela mindre roll.

Idag kan jag konstatera att sommaren förhoppningsvis har gjort sitt återtåg.. Eller så är det så att jag och min pojkvän är sams igen.. Han har visat sig hela dagen och hunnit med att smeka min kropp ett par timmar. Ljuvlig han är när han e på det humöret.. 

Så för att fira detta har jag idag tvättat jäklar i det och dessutom hängt ut tvätten... Smakar sommar om det. Nu är det inte så att jag har tvättat bara för solens skull. Snarare på grund av att det var ett nödvändigt ont. Garderoben börjar bli tom - undrar just vem som varit i den å rotat och sedan slängt mina kläder i tvättkorgen.. För inte kan det vara jag?? Nähä, det tror jag inte för ett ögonblick på.. De e säkert de där nedriga grannarna som gör allt annat elände hos mig.. Jajaja, det e ju bara att bita i det sura äpplet och röja upp efter dem...

Annars kan jag ju inte packa inför min resa norrut. För någonstans i min vilda fantasi inbillar jag mig att Camilla uppskattar om jag har någon gammal trasa att täcka min kropp med.. Kan ju bli pinsamt för henne annars om jag skulle springa runt naken i Sveg... 

Förutom tvätt har min dag varit fylld av en trevlig fika med Sara, proviantering till hushållet, grillning för att se till att näringsintaget blir korrekt.. Sånt ska man inte fuska med. Sen har jag givitvis intagit resterande mängd kaffe på balkongen.. Koffeinintaget har hög prio i mitt liv.

Jo just det, jag har ju varit på Apoteket idag med... Ett ställe jag försöker undvika så långt som möjligt.. Avskyr verkligen att gå dit. Det tar ju även i vanliga fall en hel evighet att komma därifrån. Inte för att jag lider av tidsbrist eller så.. Men ibland undrar jag om de har trampmotorer på sina datorer eller om de kanske går på ficklampsbatteri..... Suck säger jag bara. Så om det inte tar för lång tid annars så tog det en hel evighet idag.. Tillbringade 1,5 timme där bara för att jag behövde fylla på  pillrena lite. Å sånt e bäst att fixa så fort som möjligt annars glömmer jag ju det å det blir inget bra.. Just idag hade de lyckats med bedriften att köra en uppdatering som slöade ner systemet ytterliggare. Hur kan man vara så korkade att köra sådant en måndagsförmiddag? När de vet att det e den dag i veckan som mest folk kommer dit. Ja, jag menar att alla vet väl att måndag morgon är den dag som är mest välbesökt hos vårdcentralerna runt om i landet för då ska alla som känt sig lite krassliga under helgen till doktorn och få något utskrivet så de blir piggare. Sen må det vara så att de "bara" är Alvedon som ska hämtas men ändå... 

Sammanfattnigsvis sitter jag nu här, halvdöd i huvudet efter en intrycksfull dag och samlar ihop krafterna inför resten av veckan.

En vecka som innehåller möten, möten, tågresor (usch och tvi), förhoppningsvis lite snabbfika med darlingarna hemma för att till slut göra en långtur till nästannorrland där det ska avslutas med lite medelålderskrisande... 

Kan bli en spännande vecka och en bra upptakt till nästa veckas studentfirande här hemma i byn.

Toudeloue på världen, nu stänger jag butiken för ikväll.

Jaha, då sitter man här igen. Fast idag är det med en varm känsla i kroppen även om den är hur tung som helst.

Det är ju så att idag är det Mors dag. Nu är inte detta något som jag brukar fira på något vis. Brukar ju bojkotta dessa kommersiella högtider... Men i år blir jag varm i hjärtat av att faktiskt ha blivit uppvaktad..

Min dotter som befinner sig många mil från sin mamma skickade en värmande hälsning via datorn. Visst, de kan ju ses som opersonligt men för mig betyder det jättemycket. I synner het som vi tidigare har haft en något knackig relation gör att det känns extra varmt när man får läsa att hon älskar mig...  

Av min son fick jag blommor. En helt underbar bukett rosor.. Och detta händer inte i vanliga fall. Inte ens när jag fyller år.. Nu kan det ju förvisso bero på att jag i lite mer än en veckas tid påmint honom om att Nu e det snart Mors dag...... Men jag blir superglad över blommorna oavsett bakgrunden.

Sen var ju tanken att sonen och jag skulle ätit gott och firat mor.. Men där hände något...

Fläskfilen var inhandlad, gratängen förbered och till och med efterrätt ordnad.. Istället för att njuta av detta blev det värmemat i micron!!!

För någonstans på vägen mellan inköp och tillagning försvann all energi att ta mig för något..

Jaha, tänker du nu.. Kan inte sonen laga maten?? Jo, det kan han men jag hade ju tänkt mig att maten skulle vara ätbar också.. Å hans matlagningskänsla sträcker sig till att koka pasta och värma köttbullar i micron... Inte för att han inte kan mer utan han är fullständigt ointresserad av matlagning.

Fast när jag tänker med facit i hand så är det inte så konstigt att den försvann. Har ju haft en ganska omtumlande vecka. Positivt men det tar på krafterna.

Att sedan beslutet i alla tankar inte alltid faller folk runtom i smaken spelar ingen roll. Jag håller ju faktiskt på att öva mig på att vara lite EGO och på att säga NEJ!!! Och det har jag gjort den här veckan..

Jag fick ett erbjudande som hade varit hur lätt som helst att tacka JA till. Som tur väl är jag ju mellan varven en rätt smart brud så jag valde att be om betänketid. Gick hem och vände för och emot i mitt huvud... Gnissel gnissel och det rök om öronen på mig...

När jag tyckte att jag hade sorterat ut saker och ting i mitt huvud så konsulterade jag expertpanelen.. Hmmm hallå där, TÄNKER JAG RÄTT NU??? I slutändan kom alla i min panel fram till att jo - det är rätt tänkt... Känns otroligt skönt att få denna insikt.

I övrigt har veckan varit relativt soft.. Vädret har varit uselt. Det har ju verkligen VRÄKT ner...

Så det har blivit lite film... Har varit barnvakt åt världens härligaste My.. Sen igår var det dags för en tripp till Hässleholm för årets första bilträff för min del. Som chaufför i en alldeles för ny bil tyvärr.. Men men, jag fick i alla fall se och lyssna på skönheterna som fanns på plats. Får bli bättring till nästa år!!

Mellan alla dessa händelser har jag haft en flitig kontakt med min gamla vän Camilla för planering av min tripp upp till Sveg till nästa helg. Och jo, tågbiljett är bokad för första delen av resen. Sen blir det bil resten av vägen.

Sen e det ju de praktiska delarna.. Vad behöver jag ta med mig och vad kan jag lämna hemma?? Hur ska jag göra med min håriga man här hemma?? Reder sonen honom eller ska jag anlita proffset? Tja, allt sånt där kommer lösa sig av sig självt.. Pallar inte tänka mer nu..

Så nu tar jag och stänger av en stund och hoppas på att SMHI, YR och alla andra såna ställen har rätt vad gäller det kommande vädret... För har de det blir det SOL!!!! Å så väntar jag på dokumentären Mammas comeback som börjar om typ 1 timme på tv:n.. Så får vi se om jag får sitta och reta upp mig ikväll igen... 

Grrrr, vad jag kan bli irreterad ibland. Sitter nu här i min fåtölj framför frukosttv:n och småspanar på nyheterna. Just idag fick detta mig att gå igång..

Nu har det förbaskade patrasket varit igång igen.... Vilka tänker du nu, eller hur??

Jag menar fotbollshuliganerna!!!! Och bara för att vara tydlig nu så upplyser jag om att jag är fullständigt ointresserad av FOTBOLL... Men jag blir riktigt irreterad på folk som nu går på matcher för att titta på en sport de påstår sig gilla och sen ger sig på att förstöra bara för att det inte går som de vill...

Vad har slagsmål, smällare och okvädesord och taskigt beteende med någon sport att göra??? Är det verkligen det vi vill förknippa sport med?? Jag anser att det är rent ut sagt för jävligt!!!

Nu var det Malmö FF som fick smällen den här gången men det är ju inte längesen patrasket hos AIK var igång.. Å vem har glömt hockeytumultet AIK:s fans orsakade i vintras?? Inte jag i alla fall.

Jag blir upprörd när jag ser sånt beteende och tycker att vi har en alldeles för flat attityd mot dessa personer... Varför kan vi inte ha som i England där huliganerna blir portade och svartlistade från matcherna... Näe, här ska det pjoskas och daltas med supporters som inte har vett att uppföra sig.. Stackars små varelser!!! Sen blir det laget som får stå för kostnaden.. Hur fel är inte det?? Inte fasiken har Malmö gått ut och bett om idioter i klacken.

Jag tycker helt seriöst att det är dags att ta i med hårdhandskarna mot detta patrask... Ut med dem för de gagnar ingen sport över huvudtaget..

Om det nu inte hade varit nog med detta så var det idag ett litet repotage om en kvinnlig dragracingförare. Och här visas samhällets fördomar och förlegade tankar upp i all sin prakt.. Hon berättar om att hon sökte sponsorer då det ju kostar massor med pengar att hålla på med dragracing.. Hon hade då varit i kontakt med ett företag som hade menat på att Visst, vi kan sponsra dig om ställer upp på lite rajraj... Men hallå!!! Om det hade varit en kille som hade sökt sponsor hade aldrig den frågeställningen dykt upp!!! Och varför in i sneaste hörnet ska det vara okey när det handlar om tjejer???

Nu tackade hon nej till just den här sponsorn och talar också om vad det beror på. Strongt av henne tycker jag.

Sen sitter de folk i morgonsoffan och säger saker som: Ja, lite sexantydningar får man ju tåla och räkna med!! Varför det???? Inte hade det varit okey om det hade varit grabbarna det handlade om.. Det skulle inte vara okey att uttala sig med: Hur e det med herr petternicklas idag?? E han lite sugen?? Hade vi kommit slängandes med sånt och sedan också hävdat att herregud lite sånt får man räkna med så hade samhället slagit bakut och daltat den stackars karl som fick detta kastat i ansiktet. Säger suck..

Häromdagen läste jag Briannas blogg om våra uttryck om könen och jag sitter nu här och tänker på detta.. Jag säger som Brianna där: Dags brudar att ta saken i egna händer, sträcka på ryggen och säga det e minsann rejält med fitta i mig!! För visst är vi värda mer än sexistiska hänvisningar och dåliga skämt som sopas under mattan med att det ska vi tåla/räkna med... En ursäkt som inte håller. Vi lever ju i 2000-talet..

Så ja, nu har jag hävt ur mig för idag... Tror jag.. Å bara så du vet: Jag kommer igen, det kan du räkna med..  

Ja, för det får man väl säg att det är här. Inte en alldeles härlig tisdag för skurarna vräker ner stundvis utanför fönstret men ändå.

Idag är det den 24:e maj vilket innebär att det är 7 månader kvar till jul!!! Och idag fyller min goda vän Camilla 40.. Grattis gratis på henne. Ösnkar henne en helt underbar dag fylld med glädje och trevligheter.. Nästa helg kommer jag och säger grattis på riktigt. Kram vännen..

Min dag har jag fördrivit genom att hjälpa en annan vän med ett skolarbete. En bokrecension och jag inser nu hur jobbigt det kan vara i skolans värld.. Tacka gudarna för att jag inte e där.

Just det här arbetet skulle handla om Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson. Första delen av Milleniumserien. En serie jag läst och uppskattar mycket. Så jag tänkte i min lilla vilda fantasi att det här blir en baggis.. Hahahaha, säger jag nu.. Vet du hur svårt det är att skriva något där du har ett bestämt minimum på ord, i det här fallet 1500!!!!! Första utkastet där jag rent personligen var nöjd rymde bara 742 ord och där kom en djup suck.. Hur i helsike ska jag komma på lika många ord till??

Nåväl jag har fixat det. Och visst blev det en massa bla bla bla och annat trams som ren utfyllnad.. Men så får det ju lov att vara. Även om jag inte tycker det känns tillfredställande. Tycker väl att jag brukar vara lite mer sparsam med mina ord. Men men, 1500+ är fixat till ett hyfsat resultat.

Men detta arbete har fått mig att inse att skolan på min tid - 15 år sen jag pluggade sist- på vissa bitar var mycket enklare än idag. Och jag kan ju nu erkänna att jag har en större förståelse för alla tjejer och killar som bara håller på att gå åt av skoltrötthet och leda.. Och när jag tittade på kriterierna för betygen på just det arbete jag pysslat med så inser jag att det inte är konstigt om våra ungdomar mår vansinnigt dåligt i skolan för på vissa plan är det ju inte rimliga krav som ställs överhuvudtaget.

Inte konstigt att det blir vanligare och vanligare med psykisk ohälsa på alla vis. Med den lilla insikt jag fått nu så känner jag spontant att det är inte konstigt att tjejer och killar hamnar i träsket där de skär sig, får ätstörningar osv. Och då har jag ändå bara sett ett arbetskrav!!! Ja hu, vart ska våra ungdomar hamna??

Nog om detta men det är värt att skänka en tanke...

Nu skiner faktiskt solen utanför mitt fönster så jag ska passa på att ta mig ut en sväng och håller bara tummarna för att jag klarar mig undan regnet.

Kram på världen!!!   

Vissa dagar är ju bara såna där så man fastnar i nostalgin... Just nu har jag fastnat i det träsket eftersom jag har en hel hög med vänner som faktiskt fyller 40 under det här året. Kalasen bara radar upp sig.. Det drar ju dock med sig att man påminns om sin egen ålder. Nu är det ju förvisso så att jag har aslångt kvar tills det är min tur.... Hela 14 månader.. 

Men faktum kvarstår ju när man börjar titta sig runt att åren bara rasar iväg. Å nu blev jag påmind om detta idag igen då jag blev ombedd att fixa lite frågesport.. Herregud vilka varv hjärnan tar..

Minnet letar sig tillbaka och man kommer att tänka på alla ställen man varit på.. Vi har ju Chess/Royal... Vilket ställe.

Björnholmen var stället för somrarna.. Kanske inte så himla mycket där inne men parkeringen utanför är noggrant inspekterad.. Där hittar vi bakom varenda buske och träd.

Vinterhalvåret drog vi från stan till Tranås och gick på Parkhallen.

Däremellan varvade vi diverse mer eller mindre avancerade varv på stan i bilarna med turer till Elmia vid påsk, onsdagskvällar på Gyllene sporren, midsomrar på Öland och i Halmstad, augusti i Kisa folkets park med Kenneth and the knutters och Örsåsa loge..

Gamla goa tider var det.. Kul hade vi och många minnen finns det från dessa ställen. Och givetvis är inte detta alla. Finns många fler som kan vara värda att nämna så som kåkarna i trakten, Skirö, Hultsfred osv osv..

Det är med glädje jag tänker tillbaka på dessa tider.. Och när man tänker tillbaka på detta viset så passerar pojkar revy framför mina ögon. Inte bara mina utan även mina vänners och såna där speciella minnen och händelser som är relaterade till dem.. Dessa ska jag doxk inte orda så högt om här.. Av flera skäl.. 

Vad dyker upp i era huvuden när ni tänker 25 år tillbaka i era liv?Vilket var stället man alltid hängde på? Vilket är ditt bästa minne? 

Nu är det inte så att jag skulle vilja vara tillbaka i den tiden.. Hualigen nej.. Tänk bara pudelfrissor a la Lena Philipsson, thights med fotrem, axelvaddar.. Hu så fult. Visst tyckte vi att v i var skitsnygga på den tiden. Och så tuffa vi var.. Men nej, jag är glad att den tiden ligger bakom mig och jag kan få titta tillbaka med ett leende på läpparna istället.. Vissa saker var ju INTE bättre förr...

Tänk att bara hänge sig och släppa allt annat, varför gör vi inte det oftare???

Jag tycker minsann att vi borde göra det ofta för det är skänt för själen..

Jaha, så var det folk där ute som frågar sig: E hon full elelr e hon bara dum?? Å då får jag ju lov att tala om att jag e varken eller... Spikandes nykter och jag må vara både blond och blåögd men IQ sitter ju inte i färgerna.. 

Näe, idag är det så enkelt att jag var uppe på byn och handlade för en stund sedan.. Mitt oskyldiga lilla barn vill ha lite mat och som ansvarsfull mamma så ordnar man ju detta.. (Det spelar ju ingen roll att barnet är 18 och skickar iväg mamma med sina pengar). Det är faktiskt roligare att handla för andras pengar måste jag erkänna... Så i vilket fall som helst jagar sonen ut mig på byn med en lista i fickan på vad han ville ha.. Och med slutorden - Är det något du vill ha så köp det... Tackar man nej då??? Nu skulle jag egentligen bara ha yougurth till min frukostmüsli.. Sunt och hälsosamt.. Men nu skulle ju sonen ha bröd vilket innebär att helt plötsligt stod jag bland kakorna och kände saliven rinna till i munnen på.. Nästan så jag fick torka mig i mungiporna.. Å nu sa han ju: Köp om du vill!! Nu hör till saken att jag nästan aldrig äter kakor... Dessutom jag tycker det e jäkligt tråkigt att köpa för jag har så få att välja på pga alla allergier.. Hur kul e det med drömmar om jag får fråga?

Nu föll ju min frossiga sida på mig så jag stod där bland kakbergen och funderade.. Drömmar ville jag inte ha. Men något sätt var jag sugen på.. Hmmm, vad ska jag ta? Velandes fram och tillbaka fastnade jag till slut vid punschrullarna och chokladbollarna - man fick ju 2 paket för 20 kronor och sånt e dumt att missa.. Vips hade de hamnat i korgen bland mjölk och marmelad.. Snabbt iväg till kassan. Packa påsen och hem med den.. Väl hemma så hamnade jag och punschrullarna framför datorn.. Mums mums, tugg tugg och där försvann det paketet.. Men oj så gott.. Så nu sitter jag här och funderar på om jag skulle sätta på en riktigt dålig film, stoppa i mig chokladbollarna också och räcker inte det har jag en påse ostbågar också..

Jaha, tänker ni nu. Tänker hon inte för ett ögonblick på hur hon kommer se ut sen?? Näe, just nu skiter jag ett stort stycke i det.. Och om jag försöker hålla min positiva sida igång så håller jag de ojämnheter och håligheter som eventuellt finns på min kropp utfyllda.. Tänk bara så slät och fin jag blir då... 

Så ikväll tar jag mig en kväll i frosseriets tecken.. Snask och gotte för hela slanten.. Det har ingen mått dåligt av..

Detta gör jag i väntan på att solen kommer tillbaka - vilket den ska göra till helgen. Och om den nu gör det så tillbringar jag dagarna ute och då svettas jag ju och vips så var mitt frosseri bortsvettat..

Se där, jag har lösningar på det mesta..

Sen slog det mig att livet var mycket enklar när jag var 10.. Då funderade man inte över hur mycket man stoppade i sig osv.. För om inte annat sprang man av sig det ute sen.. Idag skulle det inte hända att jag sprang överhuvudtaget.. No way. Så jag avslutar med en låt som får mig i lite solstämning och drömmer mig tillbaka till 1982 och stoppar ytterligare en kaka i munnen...

Ytterliggare en dag med tråkigt väde passerar revy utanför mitt fönster idag.. Kan bara säga SUCK och att nu räcker det... Kan väl dock glädja mig med att om nu SMHI håller vad de sagt kommer solen igen till helgen.. Vi får väl se det.

Nu har tankarna här gått på högvarv ett par dagar.. Inga revolutionerande tankar eller så utan mest triviala saker.. Dock kan de ju faktiskt vara av livsvikt... Så jag tänkte delge dessa funderingar och se om det är någon som vill/kan bringa lite klarhet i dem... Och kanske ger det en öppning för mer eller mindre intressanta diskussioner i era liv...  Och då får man ju gärna återkomma med dessa insikter vid senare tillfälle.

1. När tankar de ambulanserna???

Detta är faktiskt en fundering jag haft i flera år egentligen... Har också försökt förhöra mig bland de i min omgivning som jobbar vid ambulansen utan att få ett för mig tillfredställande svar.. Jag tycker ju i min organiserad och oftast mycket logiska hjärna att det borde finnas en fast rutin för detta men icke det..... Och det finner jag mycket märkligt.. Jag menar så här: Tänk att det är en person som först får åka till tex Lunds lasarett.. Där upptäcker de att de inte klarar av detta fallet utan behöver skicka personen vidare till tex Linköping... De kastar in personen i ambulansen och far iväg i ilfart.. Sen i höjd med Värnamo är de tvungna att stanna för att tanka - eller ännu hemskare, de kör soppatorsk på E4:an - och personen avlider för att det tog "för lång" tid.. Och de hade missat att de hade bara låt säg kvarts tank när de gav sig iväg.. Vems är felet?? Eller om jag blir akut sjuk och larmar ambulans och får besked att jajaja, du kommer få hjälp men det tar en halvtimme extra för de måste tanka... Funkar det? Näe, det tycker ju inte jag..

Jag tycker ju att det borde finnas en rutin att man tankar i start av pass eller så är det det sista man gör innan man går av passet så ambulansen alltid är fulltankad.. Men de jag har frågat menar att det finns inte någon sådan - i alla fall inte i deras landsting.. Utan de tankar när de behöver det!!! Hur i helsike ska de veta det?? De vet ju aldrig vad de får köra på... Rätta mig nu gärna om jag har fel...

2. Var kommer smutsen från i bestickstället vid diskhon och ännu viktigare, var kommer alla brödsmulor och annat gojs i besticklådan ifrån???

Har ni inte tänkt på det?? Kolla botten på bestickstället på diskbänken efter att ni diskat... Det är ju rena saker - får man väl anta i alla fall - som vi ställer där och ändå blir det en tjock, geggig, äcklig sörja på botten av den..... Vad är det???

Och i min besticklåda finner i alla fall jag med jämna mellanrum diverse smulor.. Och nej, min besticklåda är inte ens i närheten av skärbrädan så det kan INTE komma därifrån... Utan i min besticklåda lägger jag ner de nydiskade besticken utan smulor.... Och ändå dyker de upp i lådan sen!!! Märkligt... Fler än jag som lider av detta aber??? Har haft mina funderingar på om det e grannarna som är å slänger sina brödsmulor hos mig... Precis som allt annat de lämnar in så som disk, tvätt och sopor... Otrevliga typer..   

Lite triviala saker att gå runt å grunna på men de är rätt underhållande.. I alla fall för mig rent personligen.. 

Nu ska jag ge er en något mer existensiell fundering....

3. Hur långe har man ett civilstånd och är det okey att tycka att det som står på pappret hos skatteverket är fel??

Det jag menar är: Kommer jag alltid ses som skild??? Hur länge är man änka/änkling?? Finns det något bäst före-datum på dessa etiketter??

Jag har ju nu varit skild på pappret i 10 år och ser inte för ett ögonblick på mig själv som SKILD utan jag ser mig som SINGEL.... Visst vet jag att jag tills den dag jag eventuellt gifter om mig - vilket har sannolikhet -23 - så kommer jag enligt skatteverket vara skild... Men det som är lite märkligt är att även övriga samhället ser på mig på det viset.. Jag har gått vidare med mitt liv för längesen och saknar inte mina dagar som gift.. Utan nu är jag av egen fri vilja singel och vill också uppfattas som det..

Änka/änkling är samma sak.. Måste man vara det resten av livet?? Och har man inte rätten att när man är redo och har kommit dit hän i livet att man vill gå vidare också kan få uppfattas som singel?? Eller måste man för evigt släpa på bagaget och bli nekad möjligheten till kärlek för att man har älskat en gång redan??

Bara för att man går vidare innebär det ju inte att man glömt den/det som har varit.. Det handlar ju mer om att man accepterat och lärt sig leva med det istället.. Och vilka möjligheter öppnar inte det???

Anledningen till just denna fundering är att jag hittat en blogg här som jag följer som innehåller många frågor.. Bim som tjejen heter funderade härom dagen på just det där med en relation med en änkling och huruvida det skulle funka.. Och varför skulle det inte det kan jag fråga mig?? Finns väl inte mer garantier där än hos någon annan på att det ska funka eller inte..

Nähä, nog om detta och nu stänger jag av hjärnan för idag och väntar bara med spänd förväntan på era svar/funderingar kring mina tankeställningar.. Kom igen nu!!

Måndagkväll och det har regnat stora delar av dagen.. Det gör i och för sig inte så mycket då det ger mig en ursäkt att stanna inne och rota runt bland filmarkivet och beta av det lite... Inte helt fel och ibland händer det juatt man hittar små guldkorn i detta virrvarr av filmer man inte sett tidigare. Så var fallet idag..

Efter lite avancerad tankeverksamhet bestämde jag mig idag för en film som heter just: It's a kind of funny story. Och filmen är just vad titeln säger... En sorglig men ändå med en rolig twist..

Filmen handlar om 16-åriga grabben som känner av pressen och alla måsten från omgivningen vilket leder till att han utvecklar en deprission och tänker självmordstankar... Hur kan detta vara roligt på något vis undrar du säkert nu??? Men det kan faktiskt vara det.

Just här i filmen söker grabben upp akutpsyk och blir tvångsintagen på vuxenkliniken. Något han snabbt ångrar.. Han blir tvungen att stanna i en vecka för att doktorn ska få en möjlighet att bedömma huruvida han mår bra eller inte, vilket han plötsligt säger att han gör..

Under de dagar han tillbringar på psyket möter han en hel hög olika karaktärer som är mer eller mindre fascinerande.. Vi har Bobby - mannen som vid 6 tillfällen försökt ta livet av sig. Med en 8-årig dotter han knappt får träffa och som är i väntan på plats på gruppboende.. Bobby är en man med mycket visdom som han gärna delar med sig av...

Humble - mannen med en sjuk fixering vid bävrar av alla djur.... 

Jimmy - som tycker att kvinnor är allt i världen och på fullaste allvar tror att om man säger Jag älskar dig får man vem som heslt på fall....

Norell - självskadetjejen som leker frågelekar..

Muqtada - egyptiska eremiten som inte lämnat rummet eller ens sängen för den delen på hela tiden han varit intagen....

Salomon med synnerligen känslig hörsel....

Och mannen som springer runt i korridorerna och talar om Att de kommer och tar dig...

Udda typer men inte ovanliga.. Det som är så fantastiskt med filmen är också att den ger en rätt god inblick i hur det är på psyket... Upp och ner världen..

Grabben i filmen kommer i vilket fall som helst fram till att det är bättre att ta vara på livet och göra det man själv vill istället för att följa strömmen..

Och att livet är fullt av de små glädjeämnena.. Så som skratt, pussar, tårar, lekar och inte minst att SKUTTA...

Se filmen... Skratta och le... Och tänk ett extra varv på vad livet egentligen är...