Då var det dags igen att poppa upp.

Sitter här just nu hemma i soffan med kryckor jämte mig. Inte för att jag skadat mig utan för att för första gången på ett år behövde jag sputa mina leder pga min reumatism. Så 48 timmars vila och avlastning är vad som gäller.

För att sammanfatta mitt liv lite. 

Min GPB har funkat kanon! Har hittills lyckats få bort 37 kilo och mår prima. De 37 innebär att jag minskat 14 storlekar i kläder. Fatta detta alltså. Helt otroligt.

Har ett par kilo kvar till min egna målvikt men de kommer också   

Jag äter allt jag vill och trivs med att välja bort vissa saker, så som ris och pasta.. Och givetvis godis!! Har inget sug efter sådant  .

Har börjat komma igång på gymmet igen vilket är härligt. Cykeln står inte heller oanvänd på gården längre  .

Energi har jag och fixar mycket jag inte kunde innan pga värken och det är ju bara en vinst.

  Så här ser skillnaden ut...

Vidare är jag på väg att lämna vården och hamnar nu i restaurang och hotellbranschen. 3 juni börjar jag på Ullinge värdshus och ska där ta hand om receptionen.

Ska bli sååååå skönt att slippa all tid jag lägger på vägarna. Hur mycket jag än tycker om att köra bil är det inte jättekul med 2 timmar enkel resa på skräpvägar....

Har lite annat att se fram mot också. Spanien, Ullared, hundutställningar och all min kärlek - till Torbjörn, mina barn, barnbarn och mina fantastiska vänner som står pall i ur och skur.

Ha en solig dag!!!!!  

Jaha ja tänker du, nu dök hon upp igen. Hon den där som mest bara yrar om ingenting viktigt.   *Åh jo, det kanske är så att det inte gäller liv eller död i den stora bilden men för stunden tar det upp mitt liv så lite viktigt är det....

Längesen jag var här nu men som gubben i lådan kommer jag upphoppandes igen och igen och igen. Eller upphoppandes... Nja, snarare utkravlandes  

Så vaed har hänt här sen sist då?

Jag har hunnit bli mormor till 3 små trollungar. Dessa bedårande små varelser!! Å nej, jag är inte det minsta partisk   

Tagit bort två hundar och blivit med en ny, en monsterEskil... Denna terroristbuse....  

Jag har sett min äldsta bror och en god vän drabbas av stroke - och lever med sviterna efter detta i min närmsta vardag. Vilken väckarklocka!!! 

Men det största är ändå att jag om ett par dagar ska genomgå en GBP, GasticByPass om någon undrar..

Jaha tänker du då, du e väl inte så stor... Kanske jag inte är men jag hade lika ful ett högt BMI och har haft en längre tid... Och tillräckligt högt för att ge mig möjligheten att få detta verktyg till att nå en lättare kropp. Detta väljer jag att göra som en investering i mig själv.

Den slutliga förhoppningen är att kunna plocka bort i alla fall några av de mediciner jag nu stoppar i mig - doktorn brukar säg att min medicinlista ser ut som en 80-årings, och då har jag inte ens passerat 50 än.....   

Dessutom har jag förhoppningen att jag kommer få se mina barnbarn växa upp och bli stora...

Var nyligen på en introduktion där jag före hade informert om att jag snart ska opereras och att jag är lite större. Väl på plats säger killen till mig: - Du är väl inte så stor?? Han hade för sin inre syn frammanat en heffaklump eller nåt     Så söt fast inte så lik mig.....

Nåväl, jag konkar runt på massa onödiga kilon och nu ska de bort!!!

Tro nu inte att jag tror eller inbillar mig att det är en quickfix och att jag efter inte behöver tänka på vad jag stoppar i munnen, det VET jag att det INTE är....

Det här är en process som i realiteten tagit nästan två år att nå. Och innan dess har det dykt upp i olika diskussioner hos fabror doktorn.

När jag till slut hamnade och k ett första godkännande för operation vägde jag 108 kg..... Lagom rund och god... Näe fy för de runda äppelkinderna!!! Såna typiska nypbullar å så säger man: - Halidudingen så söta!!! Blä...

Jag har inte haft några issues med min egentliga storlek - dragit 52-54 eller XXXL i kläder - men mina reumatikerleder gillar inte den formen... Så nu får det vara nog!!

När jag fick mitt första godkännande - tillhör gruppen med BMI över 35 - så var det maj månad 2018. Sommaren är i antågande i kalandern, ute hade den ju redan kommit..   Och vad hör sommaren till??  Jo massa grillat och goda tillbehör... Jag äger bara baconlindad sparris och grilade champinjoner med vitlöksfyllning, yamiyami....

Grillat är ju kanske inte det ultimata när man ska "banta" men man överlever faktiskt utan. Nu ska man inte inbilla sig att jag inte ätit grillat för det har jag!!! Flera gånger men inte sn mitten på juli.... Och det gav också ett par kilo till - typ 5  Jag skulle ju på andra hållet!!!  

Hela augusti har jag levt på pulver, pulver pulver och lite pulver till. Allt enligt kirurgens order... Och jo jag e mätt på det stora hela. Och om inte det vore nog så har jag faktiskt tagit mig i kragen ordentligt och gjort slut med min följeslagare cigaretten.... Tanten har faktiskt lite karaktär och jävlaranamma i den sletna kroppen...

  Minus 4 kilo på första 1,5 veckan på pulver. Lite skillnad har det gjort i alla fall.

  3 veckor senare ser till och med jag skillnaden i ansiktet. Nästan ingen dubbelhaka kvar!!! Och jag börjar få en käklinje igen.... Tänk vad 10 kilo kan göra...

Tycker dessutom att jag redan är "piggare" och orkar mer. Kan undra var detta ska sluta..   I synnerhet som mina vänner tycker att jag för mycket energi rent allmänt... Jisses Amalia...

Fortsättning följer..

För ett par år sedan vara jag ute en kväll och hamnade i diverse diskussioner om film.

Jag blev denna gången tipsad om en film som heter The stoning of Soraya M. Idag har jag sett den.. Å jag kan bara beklaga att jag inte sett den innan.... Detta är en film som berör på flera plan.

Har du inte sett den rekommenderar jag den verkligen!!!

En verklighetsbaserad berättelse från Iran om kvinnans villkor och mannens drifter.

En fruktansvärd historia som påverkar och bör uppmärksammas.

Så sommarens filmtips blir denna filmen. SE DEN!!!!

Var rädda om varann och kramas i massor..

Vem har egentligen kollen???

Det här beskriver lite hur mycket koll jag har för tillfället, och till skillnad från Peppe så är det kaos i både höger och vänster öra på mig....

Och här är det både stora och små tankar som far runt. Inte bara hos mig utan i hela mitt hem.

Sonen är ju som han e, svamlar och yrar på i ordinarie tonårsstil.

Katten ser ut som en fågelholk och viftar glatt på svansen när man pratar med honom - han ser egentligen ut som en lallande dement pensionär trots att han bara e 1,5......

Och med den sammanfattningen kan du ju fatta hur det är beskaffat med mig - för visst är det så att man blir som de man umgås med????

Tja, det förklarar ju att jag ser flygande romber framför ögonen, kvicksandskänslan i fötterna och det totala kasoset som mitt liv består av....

Tror jag bäddar ner mig igen.. Och det är väl lämpligt eftersom jag ändå ska göra en sömnundersökning.. Och som vanligt, gör man nåt så ser man till att göra det ordentligt..  

PS: Det här skulle egentligen varit ett intelligent och djuplodande inlägg om Lasse Anrells brist på intelligens och tydliga förmåga till att verkligen trampa ner i de djupa hålorna. Ber om ursäkt för att jag gör er besvikna idag.. Fast med tanke på Lasses kvalitéer så kommer det säkert ett nytt tillfälle snart att dividera kring detta...

Kramen på er...  

Tar mig en favorit i repris och funderar ännu ett varv på det här att vara med eller utan stake... Vad är vad och till vilken nytta??

Min gode vän Örjan hade idag länkat en debatt från Aftonbladet som jag tänkte visa er lite och kanske få en reaktion på, här har ni länken. 

Personligen anser jag att Tommy tar upp ett viktigt och stort ämne. För visst drabbas killar av ätstörningar precis som tjejer gör. Och jag inbillar mig faktiskt att killars ätstörningar är "svårare" än tjejers för de är så "omanliga"..

Och just den sidan tänkte jag belysa lite. För jag tycker att Tommy sammanfattar problematiken bra och snyggt. Men jag tror att grundproblemet är grundsynen på vad som är manligt och kvinnligt.. Och jo, ni som könner mig eller som varit med ett tag vet att jag avskyr just den typen av fackindelning......

Men det jag menar är att samhället har en grundsyn att kvinnor är fåfänga och utseendefixerade medan män är aggressiva och utåtagerande.

Detta ger också att i grunden när man pratar psykisk ohälsa blir det i detta könsperspektiv och många har svårt att tänka utanför den boxen. Tyvärr och allt för beklagansvärt...

Tjejer/kvinnor som mår psykiskt dåligt SKA visa klassiska syptom på depression, självskadebeteende (som att skära sig), svälta sig/hetsäta, skapa sig diverse tvångsidéer för om de inte gör de så är det helt klart något annat fel på dem.. Killar/män däremot ska visa hyperaktivitet, aggressivitet, våldsamt beteende och rent fysiskt ge utlopp för sina känslor - gärna under högljudda läten och okvädesord.... Inte ska killar gråta, låsa in sig på rummet eller kräka upp maten? Jo, möjligen om de är homosexuella för då är de ju ändå inte riktiga män utan bara något mellanting och där stämmer ju ändå ingenting...

För om vi nu tittar lite krasst på de senaste åren och det som hänt vad är det vi ser??? Jag menar rubrikerna i tidningarna.. Arboga tex, typiskt kvinnligt.... Hon (Sara har jag för mig) var kär i pappan och han ville inte ha henne och då har hon ihjäl pappan och barnen i depression och utifrån sina fantasibilder. Knutby - återigen sviken kvinna som har ihjäl den "första" kvinnan - som om allt vi kvinnor gör är relaterat till kärlek... 

Anna Lindh - typiskt manligt... Aggressivt, psykotiskt och han förde ett jä*la väsen inne på NK. Terrorbomben i Stockholm - manligt, våldsamt, psykotiskt. Oslo/Utöya - urbilden av manlig psykisk ohälsa för mycket klarare än så kan väl inte bilden bli??

För om man tittar på dessa vansinnesdåd så får man väl redan i grunden en bild av förövarens kön??? Det tror jag faktiskt att man får, för som människa är vi skapta att tänka i vissa givna spår..

Ett litet tankeexempel.. Sommar, Kalmar/Öland, värme och sol, en bomb på slottet och en bärsärk med k-pist på Böda som vrålandes a la Rambo mejar ner hela campingen (Ett lika sannolikt scenario som Utöya innan Utöya). Vilket kön har förövaren??? 9 av 10 läsare här säger att det är en MAN utan att ens blinka!!! Varför?? För att handlingarna i sig är så okvinnliga.. Men hallå!! Är det någon som kommer ihåg Ulrice Meinhoff??? Precis sånt gjorde hon - visst inte på Öland men väl i München...

Och just detta tänk gör ju också att psykvården blir så fel när man ser den ur könsperspektiv.. Fast all typ av vård är fel ur könsperspektiv.. För kvinnor kan inte få hjärtinfarkt, killar kan tydligen inte få urinvägsinfektion(har jag fått höra talas om från läkarhåll ), män drabbas INTE av Fibromyalgi osv osv.. Finns ju flera andra exempel som visar på hur snett det kan vara..

Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen: Sluta tänka i boxen och börja se saker och ting för det som de verkligen är... För ohälsa är helt enkelt ohälsa oavsett kön!!!

Var nu rädda om varann och kramas i massor.  

Nu minsann är det färdigt, nu jäklar e det sketet i det blå skåpet!!! Å inte e det ens jag som har gjort det själv.. Näe, det e Jon som har lyckats...

Eller okey då, han har inte lyckats helt själv. Det kan jag väl erkänna.... En av mina läsbloggar, Bims, som lyckats få igång mig. IGEN.... 

Men den här gången vill jag gärna förmedla de tyckabde och tänkanden som framförs för lite diskussion här hos mig.. Kanske lite nya infallsvinklar..

Jon menar enkelt sammanfattat att VI kvinnor är roten till allt ont här i världen och vi vill enbart ställa till problem. Och finns det inga i verkliga livet hittar vi på dem... Medans Jon och hans manliga vänner rakt igenom är rakryggade, ärliga och tar i problemen direkt... Bbhhaa säger jag då... Kryss mig i någon av mina bredaste regioner...

Killar/män är inte det minsta ärliga eller rakryggade!! Inte i kommunikationen som försegår i en relation i alla fall... De kanske må vara det i bastun med grabbarna över en öl men inte fasen är de det när de satt av sig skorna innanför dörren.. Näe, då kommer Mjäckiga Bengt fram.. Visst söta du, Å du e alltid vacker bla bla bla... Dravlet bara öser ur truten på dem.. Att de inte ville äta fläskfile'  ännu en fredag skulle de aldrig drömma om att säga högt - för herregud de kan ju innebära att de blir utan fredagsligget!!! Veckans höjdpunkt!!!!!

Att de egentligen hellre skulle tillbringa kvällen med att äta korv med bröd, sitta och pyssla i en hörna (alternativt sitta i jakttornet), inte prata med någon och helt ärligt egentligen sova i egen säng för att partnern snarkar så hela golvet skakar skulle de aldrig drömma om att andas ett ord om. För då är de ju inte MANLIGA... Killars yta är minsann lika viktig för dem som tjejerns är för henne.

Visst bäddar vi tjejer för "gräl" med omöjliga frågor som: -Ser jag tjock ut i den här klänningen?? Säger partner JA fär denne en avhyvling för det och ett ifrågasättande i form av: Vad menar du med det? Säger partner å andra sidan NEJ blir denne snabbt överbevisad genom att det dras och kläms och känns och uppvisas mer eller mindre hud med påpekandet: Jag är ju VISST det fet, för kolla här....... Eller??

Men är killar så mycket bättre??? Bäddar de inte lika mycket för problemen?

Jag vill hävda att män har precis lika mycket skuld i den språkförbistring som finns mellan könen, rätta mig gärna.

Och om vi nu för en stund ska ägna oss åt lite teologi så kom ju faktiskt kvinnan efter mannen för att Gud ville rätta till sitt "misstag"... Med andra ord är det som vanligt MANNENS fel, allting... 

Väntar nu med spänd förväntan på reaktioner... Hihihi.

Var rädda om varann och krams i massor.   

Hallå hallå där. Vem är det som gömmer sig i busken där???

Aaaaa, det var bara innehavaren till denna underbara sida....

Får väl erkänna att hon är en usel person. Fullständigt värdelös på att uppdatera sin omvärld på vad som händer och försegår och inte minst helkass på att berätta hur hon tänker.

Går det att göra något åt detta??? Asså, tyvärr gör det nog inte det. Det är mer till att konstatera fakta och bara gilla läget.. Så här funkar livet i huvudet på hon den där Anna.. Jajaja, så nu tar vi bara nya tag och går vidare.

För att bara ge en snabb och väldigt enkel förklaring för min totala frånvaro.. Jag har haft ett skov, ett större sådant, och därför mått riktigt uselt. Ont som sören, piller hit och dit för att häva det och det ger i sin tur biverkningar som inte är det minsta välkomna. Fast det är klart att det är ju sällan biverkningar - just därför de heter BIverkningar..

Men detta har lett till att saker gör ont och förvirringen i min hjärna är total.. Tveksamt om det är någor bättre ikväll men jag kan ju svamla lite bara för nöjes skull.

Häromkvällen, appropå det där med förvirring, när jag var på jobbet och hade haft rast och skulle tillbaka till min avdelning som ligger på 3:e våningen hittade jag inte dit!!!! Hallå, huset har tre våningar och en hiss... Jag skuttar in i hissenoch trycker på en knapp och åker dit den tar mig. Vänder mig om och tittar ut och tycker att NU E JAG FEL... In i hissen igen och med säkerhet trycker jag på RÄTT knapp och inget händer... Kan ju konstatera att det stämmer som man säger: Man blir som de man umgås med... Å det vet i katten om jag vill umgås med mig själv... Funderar seriöst på att boka mig en plats och just nu har vi ju ett antal lediga rum så jag kan ju välja var jag vill bo.. Kanske blir bäst så..

Då har jag lite kontroll igen och det känner jag att jag saknar just nu. Allt för mycket som ligger utanför mitt eget styrande för att jag ska må bra av det.

För mina trogna läsare är det ingen nyhet att jag verkligen gillar den här omgången av Så mycket bättre på TV4. (Smygreklam) Å i lördags, när jag var på jobbet, var det Lalehs tur att vara värdinna. Eftersom jag var på jobbet fick det lov att bli Playversionen av detta för min del. 

Laleh fick av E-Type frågan om det fanns någon producent hon hade kunnat tänka sig att lämna över sig totalt till och lita på till 100%? Och svaret blev: Nej, för musiken är det enda jag har full kontroll över.... Jag fattar helt hennes point i det.

För visst är det så att kontroll är viktigt och även nödvändigt? I lagom doser, givetvis.

Så därför ska jag nu hitta något vettigt att kontrollera som inte innefattar almanackor, prestationer, krav eller måsten. Aaaaaa, jag har det!!!! Jag tar kontrollen över när jag går och lägger mig!!!!! 

Är det ett lämpligt kontrolloffer för mig????

Var rädda om varann och kramas i massor.  

Idag känns just dessa tre siffror i den kombinationen lite magiska.... Hmmm, det är med viss skräckblandad förtjusning jag räknat fram just dessa tre. Om jag hade räknat imån, vilket jag inte kommer göra, så hade jag fått en helt annan siffra.. Snyggare kanske för det hade blivit 242.... 

Men som min läsare så vet man att jag gillar saker som fller utanför ramarna så därför gillar jag 243 mer.. 

Vad är det med dessa siffror då?? Tja det är inget speciellt egentligen. Det som gör dem speciella är ju den vikt man väljer att lägga på diverse saker. Eller??

Tex, just idag står 207 för det faktum att min son på RIKTIGT är stor och vuxen. För om 206 dagar tar han studenten och ska sedan vara redo för vuxenlivet med jobb osv..

Om jag däremot säger 207 imån så betyder det kanske att troligheten att jag tar en lång sovmorgon är ganska hög.. Två helt skilda siffror och ändå så lika. 

Så för att återgå till 243. Varför just dessa siffror??

Jo, för om 243 dagar har jag passerat ett sånt där magiskt streck. Nämligen det där med 40... Å det kan väl bli spännande. 

Jag har ju ett gäng av mina vänner som roat sig med detta under det gågna året och deras kalas/partaj har ju varit trevliga. Så om inte annat får jag ju räkna med att jag lyckas hitta något trevligt partaj att roa mig med min dag.

Nu är det inte så att jag lider av någon åldersnoja. Gråa hår stör mig inte - jag har dessutom bara hittat något enstaka än så länge - utan tillför en viss charm tycker jag. Det som däremot stör mig lite är att jag insett att jag är dödlig. Och nej, jag är inte rädd för döden. 

Du som följt mig ett tag vet ju om att det hänt ruskigt mycket i mitt liv under sista året. Och nog för att jag brukar hålla ett högt tempo men här har det blivit för mycket till och med för mig..

Förresten, appropå dödlighet.. Förra onsdagen - den 16:e - var det exakt år sedan allt brakade loss med blåljus och 240/180.....  Så just idag blir den magiska siffran 7.....

Egentligen är det rätt kul att börja tänka sitt liv i siffror.. Och ännu roligare blir det när man börjar tänka på att siffrorna hela tiden är relativa.. För inte betyder tex 243 samma sak idag som igår som imorgon.... 

Just idag innebär 243 bland annat att det är exakt så många dagar jag har kvar på mig att bearbeta min höjdrädsla. Inte för att jag ska kasta mig på ett flygplan just om 243 dagar men några dagar senare än det ska jag göra det.. Eller okey då, jag kastar mig knappast på planet. Blir väl snarare så att jag markkryper in i planet... Men  men, det bjuder jag på...

Japp japp, det var det. Nu ska jag gå och lägga mig i ett hörn och åldersnoja.. Kanske kan hitta fler gråa strån eller varför inte lite djupa rynkor någonstans.. Eller hemska tanke, ett rejält gäddhäng under armarna.. 

Var rädda om varann och kramas i massor.