Visst är livet härligt.. Idag kom sommaren åter igen. Jo, jag vet att det är ett par timmar kvar på det här dygnet men än så länge har det inte kommit en droppe regn idag.. Första regnfria dagen på 3 veckor.. Härligt!!!

Men nu skulle vi inte prata väder idag. Nope, idag ska vi avhandla konst på kroppen.. Tatueringar... Om jag skulle tatuera ett namn på min kropp vilket skulle det bli??

Ett givet svar finns på denna fråga och dessutom är det redan gjort. Namnen jag skulle sätta på min kropp är mina barns - Robin och Nathalie. Och de har jag ju redan gjort. De sitter på insidan av min vänstra överarm. Ligger och vilar mot mitt bröst och är närmst hjärtat. Precis där jag vill ha dem..

Det var för mig ett enkelt val. Och jag har valt plats, utformande och varför med stor omsorg.

Men nu ligger det tanke bakom samtliga tatueringar jag har gjort. Och jag kan ju då tillägga att jag inte på något vis är fullklottrad med tatueringar. Jag har 5 stycken.

Den första jag gjorde har jag på höger skulderblad. Det är ett par örnfjädrar och för mig står dem för frihet. Frihet är något som jag uppskattar otroligt mycket...

Nr 2 har jag på höger axel och det är en inkasol.. Den står för energi och ork. Vilja att driva framåt. Något som jag känner att jag har gott om och helt klart en vilja att göra.

Nr 3 har jag på vänster ankel och där har jag placerat hundtassar.. Dessa står som minne efter min älskade Sigge.. Ett monster men han var mitt monster..

Nr 4 är barnens namn på vänster arm...

Nr 5  gjorde jag i vintras och det är ett hjärta med kinatecknet för kärlek. Det är placerat på mitt vänstra bröst.. Nära hjärtat.. Kärlek är viktigt och jag tror på kärleken. Det står för mina känslor för mina barn, mina vänner och till livet...

Som sagt, det ligger tanke bakom mina tatueringar. Samtliga sitter också så jag kan välja om jag vill visa upp dem eller dölja dem. Det är ju inte alltid det "passar" att visa upp allt.. T ex på jobbet kan det bli protester..

Jag tycker att det är snyggt med tatueringar och har man börjat vill man göra fler. Min dotter och jag har pratat om det och jag har sagt att för min del får hon gärna göra. Däremot brukar jag påtala att hon ska vara säker på att hon vill ha den även när hon e 90 och rynkig... Detta gäller inte bara min dotter utan det gäller alla.

Så om du funderar på att göra en kroppsmålning - ta dig en funderare till och tänk tanken vad du kommer tycka när du e gammal, rynkig och sitter på hemmet.. Kan du då fortfarande vara stolt över din tatuering då??

Och snälla du, om du tänker göra något gör något som betyder något för dig... Det finns inget värre än alla dessa dussintatueringar utan mening..

Var rädda om varann nu och kramas mycket..

Söndag mitt i juli. Alltså höjdpunkten på den underbara svenska sommaren, (dessutom e det två dagar efter min födelsedag - för de som har missat det:)...)

En födelsedag som innebär att jag ska inleda ett helt år med massor av åldersnoja bara för att jag missade det förra gången jag var på väg att passera en milstolpe i livet..

Men det var ju inte detta som var dagens ämne utan något helt annat som hör till sommaren.. Nämligen BRÖLLOP!!!! Och då närmare bestämt TEMA på bröllop. Vilket hade jag valt om jag skulle gifta mig.

Då får jag ju göra som jag brukar och förklara mitt liv lite.. Det är helt enkelt så att jag har varit gift, så som man brukar säga: Been there, done that.... Och en gång räcker för mig. På den tiden - det känns som en hel evighet sedan och är ju "bara" 17 år sedan - hade jag ett traditionellt kyrkobröllop med vit klänning och hela tjuttarengen.. Gammal T-ford åkte vi. Familjen var där och vi hade bröllopsfesten i samband med vigseln.. Det enda som väl egentligen inte följde mönstret var att jag var synnerligen höggravid... Och då menar jag HÖGgravid - vi pratar flodhäststorlek...  Nåväl, som sagt.. Jag har varit gift och tänker inte göra om detta.. Så jag kan ju få fantisera om någon annans bröllop istället.. Å då får det lov att bli min dotters....

Nu har inte hon och jag alls samma referenser men vad gör det.. Jag kan fantisera lite här på något som inte kommer ske..

Två scenarior dyker upp hos mig.. Raggare och romantik...

Alltså jag menar riktiga raggare nu.. Musiken, kläderna och bilarna.. Jag skulle absolut kunna se min dotter i en klockad klänning a la Grease med tillhörande frisyr. Givetvis skulle hon komma åkandes i en Ford Fairline Sunliner-59 (för det e den snyggaste bil som finns) och ur stereon spelar Elvis Presley Always on my mind.... Vore det inte härligt???

Med romantik menar jag en lång böljande vit klänning, häst och vagn, stråkar som spelar i kyrkan (eller vid sjökanten) osv osv... Egentligen e jag ju så där löjligt romantisk och skulle i så fall gråta ögonen ur mig....

Nu kommer ju inte något av detta slå in då inget av dem stämmer med Nattis drömmar om ett trevligt bröllop.. Näe, det kommer med största sannolikhet bli ett Gothbröllop med svarta kläder, alldeles för mycket smink och entoning musik.... Men okey då, det e ju inte jag som ska gifta mig så jag får väl bara gilla läget.... 

Nu får jag ju då också förklara att jag visst tror på sann kärlek, evig kärlek och på äktenskap som instution.... Dock inte för min egen del..

För i min värld är det så att man behöver inte en ring på fingret, ord på ett papper och allt sånt för att kunna vara lycklig. Man kan ju helt klart leva i en vettig relation ändå.

Och varför ska man krångla till det en massa??

Varför inte helt enkelt vara så pass ärlig mot sig själv och stå för vad det är man vill ha? Jag tror att jag är så ärlig mot mig själv (och jag brukar få det bekräftat av mina vänner). Jag finner ingen vits i att springa runt och lova en massa jag inte tänker hålla. Inget guld och gröna skogar för min del - dessutom vill inte jag ens ha det själv.. Det jag vill ha är helt enkelt lite ärlighet och respekt.. As simple as that.. Sen kan ju detta vara lite jobbigt för omgivningen att hantera men herregud, det e ju mitt liv och så länge jag kan stå för de val jag gör så.....

Har faktiskt dividerat detta med ett par olika killar och faktum är att de flesta killar tycker det e SKITjobbigt när en tjej tar för sig och när hon talar om att ikväll är det bara sex som gäller... Men varför då? känner jag... Det e ju exakt samma sak killar gör och då är det helt plötsligt legitimt och näst in till lite macho.. Usch vilket fånigt ord... Jag vill inte på något vis vara macho men jag vet väldigt väl vad jag vill ha och varför ska jag inte kunna se till att skaffa mig det då???

Nu hör ju till saken också att jag på det stora hela är rätt kvinnlig av mig men jag tror inte att det finns någon som skulle kalla mig ett sött litet våp till brud... Utan skinn på näsan har jag utvecklat och jag har på den resa jag håller på med just nu dessutom insett ännu mer vad jag vill ha och ABSOLUT vad jag är värd elelr inte... Så skulle det vara så att man är ute efter rosa klänningar, fladdrande ögonfransar och en total dyrkan av det manliga könet så får man leta någon annanstans än hos mig... Sånt e trams och för fjolligt för mig.. Nej tack, ge mig en RIKTIG man som vågar vara just det....

Tack för ikväll... Nu ska jag ge mig iväg och ha lite tjejkväll..

Toudeloue - var rädda om varandra och kramas mycket..

Har haft fullt upp och mycket annat som pågått här. Så först nu hinner jag ta mig en bit vidare i listan.

Idag skulle det handla om MOBILFÖRSÄLJARE!!! Vad tycker jag om dessa??

Hmmm, mycket enkelt sammanfattat så gillar jag dem inte alls.. Och för min del spelar det ingen roll om det är dessa hemska som står i mataffärens entre och verkligen jagar livet ur en eller om det är de ännu värre - de som ringer upp en.. Usch hemska varelser..

Jag brukar försöka undvika dem i absoluta möjligaste mån. Men nu är jag egentligen ganska ointresserad av just mobilteknik. För tillfället är jag inte det minsta intresserad av att skaffa en ny mobil - den jag har just nu har jag haft ett år och är hur nöjd som helst med. Så varför ska jag byta?? Och min telefon har de funktioner jag vill ha. Dessutom finns det massa funktioner i den som jag ALDRIG använt och mest troligt inte kommer använda..  Men den dag jag känner att jag VILL ha en ny telefon då skaffar jag mig det. Och INTE hos någon mobilsäljare i entren till Maxi då..

Innan när jag råkat på dem så har frågan varit vilket abonemang jag har... Men i tisdags när jag råkade på dessa typer senast var frågan: Vilken färg har din nuvarande mobil??? Spelar det någon som helst roll undrar jag? Nu är min svart och röd men jag har inte valt den för färgen. Helt klart inte... Färgen för mig är synnerligen oviktig så länge de funktioner jag vill ha finns och det är ett märke jag är bekväm med. Nu hade de ju inte lyckats sälja in något till mig i tisdags i alla fall men jag tyckte att just den frågan var lite intressant...

För att återgå till dagens ämne så är vi nu framme vid telefonförsäljarna.. JA, de där som ringer upp. Visst är de lätta att göra sig av med för det e ju bara att trycka av dem.. Men de ringer ju på de mest märkliga tider. Tidigt på morgonen, sent på kvällen och allt däremellan. Dessutom har de en benägenhet att ringa när det e som mest olämpligt.. Elelr är det bara för mig det är så??

Och allt de ringer och vill sälja då??? Kan ju undra ibland om de sitter med någon tombolaskål och drar nummer och vara att sälja för många gånger finns det ingen koppling till mig och mina intressen/behov.

Näe, dessa människor, eller rättare sagt denna yrkesgrupp, tycker jag inte om.. För mig hade man gärna kunnat ta bort dem helt.

Fler än jag som tycker så elelr är det kanske höjdpunkten på dagen när du springer på dem i mataffären eller de ringer på kvällen mitt i middagen??

Nästa gång jag dyker upp här ska jag gifta mig... Det blir väl spännande?? 

Var nu rädda om varann där ute och KRAMAS mycket - det är gott för själen.

Hej där ute. Nu dyker jag upp igen, hoppas ni saknat mig - lite i alla fall.. 

Idag har jag åter landat hemma i Älmhult och det kan jag säga e jätteskönt. Hur mycket jag än trivs hemma i stan är det hemma i Älmhult också.. Å inget är ju som hemma..

Å hemma innebär ju mat och där hittar vi dagens ämne: Vilken mat är den största missen att bjuda mig på?

Kan ju bli spännande det här för här dinns ju olika aspekter att väga in... Hmmmm.

Var ska jag börja?? Jo, jag tror jag börjar i den änden med att förklara min relation till mat.. Mat är gott, mat ska vara vällagad, mat ska mätta och mat ska vara en fröjd för ögat.. Låter väl enkelt och basic men jag har råkat på personer som INTE kan laga något av det! Å då är det verkligen en supermiss att bjuda mig på mat.

Nu är det inte alls så att jag är ett kulinariskt fenomen och inte kan uppskatta "enkel" husmanskost eller mat överhuvudtaget... Korv med bröd kan vara höjdpunkten på dagen.

Men överkokta makaroner och tvärstekta köttbullar (alltså när de e synnerligen välstekta - kolsvarta - rakt igenom) e inget jag ens vill ha i närheten av min mun.

Jag tror ni fattar grejen för vem uppskattar det??

För nu är det ju så att alla som känner mig - och ni andra får ju veta nu -  vet att jag ÄLSKAR att laga mat..... Dessutom brukar det sägs att jag e duktig på det.. Utan att skryta. 

Sen kan väl jag erkänna att det finns ett visst egenintresse i att laga mat. För om jag har lagat den själv vet jag att jag kan äta.. Har ibland mina tvivel på andras kunskaper på det planet.

Jaha tänker du nu, hon var ju inget kulinariskt monster men kräsen e hon tydligen... Näe då, men jag e allergiker... Något som folk ibland missar/glömmer i bara farten... Men herregud, det var ju bara lite äppelcidervinäger i såsen!!!! Just det... Äpple!!!! Om det hade räckt med det så hade ju livet varit enkelt.. Nu är det ju så att i princip ALL frukt går fetbort för mig.. Banan funkar men hur kul e det? Visst det e gott i mat men om det e var man har att välja på så...

Till detta kan vi sen lägga alla typer av nötter och mandlar och där blev det genast lite halvknepigt med tillagningsbiten.. För hur många oljor innehåller inte det??? Lite vinägrett på salladen, Hoppsan Kerstin...

Just vad det gäller min allergi så tillhör den den grava arten och jag svullnar i hals, mun, näsa osv... Så det e inte så att jag blir lite svullen och röd runt läpparna..

Dock tål jag att vara i närheten av det utan att gå åt.. Så länge jag inte stoppar det i min mun så går det bra.. Lite nysig blir jag men inte mer... Å det kan jag leva med.

Har ni någon gång tänkt på det förresten... Första gången man kommer hem till någon för att ta en fika... Hej och välkommen, kul att du kom.. Jag har bakat BARA för din skull..(Med stolthet i rösten) Aha, kul tänker man då.. Jaaa, jag har bakat äppelkaka!! Gud va bra tänker jag då, du får äta den själv. Detta händer i alla fall mig i 9 fall av 10. Någon mer som råkat på detta??  Visst e det gulligt men.... Jag e helt nöjd med bara kaffe..

Jag är tack och lov inget fika med kakor-monster. I så fall hade mitt liv blivit mycket jobbigare.

Annars vad det gäller rena maträtter man inte bör bjuda mig på överhuvudtaget bortsett från allergin så kommer listan här..

* Rotmos och fläsklägg

* Kroppkakor - hur småländskt de må vara

* Bruna bönor

* Ärtsoppa

* Isterband

Bjud mig på detta och min tallrik kommer stå orörd även om min artighet annars säger att man ska smaka på det som bjuds.. Risken är dessutom stor för att min mage vänt sig så helt orörd är inte maten... Urk...

Rotmos och kroppkakor har jag fått magsjuka av och den smaken är inte behaglig kan jag upplysa om.. Kan fortfarande få den känslan av bara lukten. Fläsklägg för mig e bara fett och slemmigt.. Skär ju bort fettet när jag grillat osv... Tvi så äckligt.

Bruna bönor och Ärtsoppa för mig är som att stoppa i mig ett helt mjölpaket och försöka svälja ner det.. Huuuu vad jag tycker illa om det..

Isterband är bara grynigt och klumpigt.. Tvi sånt tycker jag inte om.. Vill ha mjuk och len mat i min mun.

Så nu kan vi ju enkelt sammanfatta det hela.

Om det är så att du har bjudit hem mig på middag och ångrar detta så kan du ju sätta ihop en snabb meny som består av massa frukter - gärna med massor kärnor osv.. Till detta lägger vi fettsprängt sönderkokt kött och mycket bönor/ärtor som kokats i olika längd.. Då kan jag lova att jag sätter på mig skorna fortare än kvickt och går hem..

Sen kan det ju för min del vara så att jag i det läget får NÖJA mig med en Billys panpizza men det gör jag då så gärna så...

Imorgon ska vi prata om ett ofog i samhället...

Var rädda om varann och kramas i massor.. Toudeloue..

Fredag och veckorna bara rullar på. Vart tar tiden vägen egentligen???

Åter en dag där trycket är olidligt.. Kan det inte bara få dundra loss ordenligt så det kan finnas lite syre att inta?? Suck säger jag bara där.

Över helgen ska jag nu ta hand om två raringar.. Ska säkert kunna hitta på något kul med dem och nu vet jag ju att jag kommer ha sällskap i sängen..  

I övrigt förbereder jag mig för hemresa till Älmhult. För hur mycket jag trivs här uppe behöver jag åka hem lite då och då.. Har ju faktiskt ett liv där också.

Nu var det ju inte det jag skulle nöta och blöta idag utan teknikens under var ju dagens tema.. Eller för att vara helt korrekt: Vad gör jag när internet ligger nere?

Alla som känner mig vet att jag har otroligt mycket tålamod och är metodisk och oftast väldigt stukturerad..

Men just vad det gäller just det där med teknik och i synnerhet internet kan jag få totala frispel när det inte funkar som det ska..

Visst börjar jag lugnt och fint med att dra strömkabel och starta om modem.. Funkar oftast alldeles utmärkt. Men vid enstaka tillfällen hjälper inte det och då blir det inte bra för min.. Då sätter jag igång. Rycker kablar till höger och vänster. Skäller på sonen och indrar vad han gjort den här gången.. Självklart är han ju fullständigt oskyldig till problemen..

När det sedan inte funkar med att rycka kablarna så e det dags för ett samtal med supporten...

HALLÅ!!!! Mitt när funkar INTE, fixa det. NU!!! Morr och tandagnissel... Kan i efterhand inse att jag nog inte e så himla trevlig då... Men i just de här fallen har jag absolut NADA tålamod...

Dessutom blir jag så frustrerad när det inte funkar så jag blir redo att kasta saker runt mig... Tack och lov är det många år sedan jag gjorde just det.. Kastade saker omkring mig alltså...

Så istället för att rent fysiskt kasta runt grejorna så svär och domederar jag en stund tills jag lyckats samla ihop mig... Å under den stunden låser sonen in sig och sen kommer han fram och klappar mig på huvudet och säger så rart: Men mamma, det löste sig ju den här gången med... Och visst gör det det - varenda gång... Men i stundens hetta hjälper inte det...

Så som sagt tekniken gör bäst i att fungera när jag e i närheten... Annars..... 

Tänkte också vid senare tillfälle uppfylla Jonas önsketema och stöta och blöta ytterliggare ett teknikfenomen... Han bad mig häromdagen att grunna på fenomenet mobiltelefoner och hur livet funkade innan alla hade just en sådan.. Å det kommer jag göra.. Men det blir inte förrens om nån vecka.. Har ju lite kvar här att göra.. Å så har jag ju en födelsedag i antågande som jag försöker styra upp lite.. Hoppas mina tankar där går i lås... Hihihihi..

Har ni tänkt på vilken kändishysteri/kåthet det råder i det här landet??? Å det är väl inte ens i bara det här landet när jag tänker efter lite utan det verkar som ett rent globalt fenomen.

Ett fenomen jag rent personligen har något svårt att förstå mig på. Men nu e jag väl något av det minst okändiskåta som finns i alla fall i Sverige.. Finns det ett sånt ord förresten???

Dagens fråga handlar om just kändisar. Vilken är den mest kända person jag träffat??

Svaret på den blir rätt enkelt om man ska vara rent generell. Det blir Peter Jöback som jag träffade i London när han körde Miss Saigon där.. Musikalfreak som jag e gick jag på den och jag träffade honom efteråt, pratade en stund om föreställningen och så fick jag en kram som avslutning. En riktigt trevlig grabb e han..

Sen kan jag ju stoltsera med att ha diverse SM-mästare i min omgivning.

En av mina bästa vänner, Titti, är Svensk mästare i BILJARD!!! De ni, det går inte av för hackor det...

Sen har vi SM:are i Lydnad och bruks som jag gått kurs med, för och haft i kurs..

Finns golfare på den touren(vad det nu heter) som jag gått i skola med.

När jag för MÅNGA år sedan bodde i Stockholm och arbetade i utelivet där så sprang man ju på diverse kändisar. Har serverat dem både mat och dryck.

Visst e jag som alla andra och bläddrar i skvallertidningarna när jag går till frissan. Å visst händer det att jag till och med köper en sån om jag ska ut och åka tåg - vilket jag hatar att göra - eller buss.. Men det e mer ett rent tidsfördriv och för att vara ärlig så tittar jag i det läget mest på bilderna. Och förfasas över vad "kändisarna" sätter på sig eller möjligen sträcker jag mig till att avundas skorna som tjejerna har på sig.. Skofanatismen sitter i även där... 

I övrigt struntar jag ett stort stycke i vad kändisarna gör.. Likväl som jag inte brukar hänge mig åt allmänt skvaller i vardagen.. Mitt liv är mitt liv och andras liv är andras liv och det kan de få sköta själva.. Med det inte sagt att jag inte bryr mig om min omgivning. För det gör jag. Men man kan ju bry sig om väsentligheterna... Allt annat e ju bara tjafs och tjat. Blä för sånt..

Sen kan det väl i och för sig vara rätt kul att då och då få höra vad folk säger om en... Har fått höra de mest märkliga saker. Men jag vet ju vad som e sant eller inte och då rycker jag mest på axlarna, lyfter på ögonbrynet och undrar över hur folk orkar lägga ner så mycket energi på mitt liv istället för sina egna..

Jag har helt klart fullt upp med mitt eget..

Fast det e väl som man brukar säga, det e lättare att sopa framför annans dörr än sin egen..

Så för att kanske få lite reaktioner HÄR bollar jag frågan vidare till dig som läser: Hur "kändiskåt" e du och vilken är den mest kända person du träffat??

Upp till bevis nu mina kära vänner..

"Alla känner apan, apan känner ingen."

Var rädda om varann och kramas mycket.

Livet är ju fullt av val som ska göras och de är ju mer eller mindre trevliga att göra.

Men ibland måste man ju även om man inte vill.

Nu är dagens ämne inte av den karaktär som avgör livets vara elelr icke men ändå.. Dagens ämne är ju: Om du bara fick följa en  blogg, vilken skulle det bli och varför?

Man kan ju tycka att det är så banalt och vaddå, inte svårt.. Men det är faktiskt det. Jag har 10 bloggar som jag följer mer eller mindre och med blandat intresse.. Och jag vill inte vara utan en enda av dem. För alla ger de mig något tillbaka. Så jag får väl ta en genomgång av dem och sedan se om jag kan välja bara en.

1. Nattis blogg. Det är ju min dotter och här får jag möjligheten att se lite hur hon tänker. Nu är det verkligen inte så att vi bara har umgänge via nätet... Men i bloggen kommer ord hon kanske inte skulle säga annars. Sen e det hur mycket som helst i den som jag inte fattar ett jota av för numera används det ju förkortningar odyl i var och varannan mening..

2.Åsas blogg. Jennys lillasyster och lite av en barndomskompis till mig. Här får jag följa livet i Skillingaryd med hästar, barn, familj, jobb osv.. Jag gör det mest av ren nyfikenhet och för att jag vill ha koll.

3. Bims blogg. Har inte en susning om vem hon är men hon ställer rätt ofta frågor som får mig att gå igång lite. Och nu tillhör jag ju de tänkande och diskuterande typerna. Fördelen är ju att på nätet kan jag dividera hur mycket som helst och så slipper mina rara vänner IRL just den biten... Win win blir det ju..

4. Annas blogg. Min älskade Anna som funderar och vänder på saker och ting. Anna skriver roligt även om djupa ämnen - helt klart en stor glimt i ögat där. Dessutom är Anna helt oförutsägbar vilket gör henne ännu underbarare..

5. Rieslings blogg. Hittade jag till via flyern här uppe. En fantastisk skrivare. Hon får mig oftast att le och till och med skratta högt. Det hon skriver är väldigt målande beskrivet även om man kanske inte vill se alla bilder man får i huvudet för det.. Men jag bara älskar den här bloggen. Hon uppdaterar absolut inte varje dag eller så. Men jag har läst om hennes tekniska bekymmer, paprikaodlingar, rödhåriga älskar och mycket annat och alltihop får mig att bli varm om hjärtat.

6. Cattis blogg. En före detta jobbarkompis och bekant i Älmhult. Skriver om det mesta här i världen, bra som dåligt. Är också en av de flitigaste bloggarna jag vet om. Så det finns nästan alltid något nytt att läsa hos henne..

7. Emmys blogg. Tittis rara dotter som tog studenten nyligen. Lite smått intressant att följa livet hos någon som är ung och som ska ge sig ut i livet för fullt nu.

8. Chilis blogg. Hittade jag också till via flyern.. Och nej, jag brukar inte hoppa in på alla som finns där utan de gånger jag gjort det så har de verkligen lyckats fånga mig med sin blänkare.. Det här är en ung tjej som har ett underbart sinne för humor och, tror jag, en stor insikt i sig själv.. Hon bjuder massor på sig själv men bevarar ändå sin integritet. Imponerande.

9.Ullis blogg. Ännu en för mig obekant tjej som fångade mig för ett tag sedan. Hon skriver om sitt liv med sambo, hundar, jobb och trädgård. Dessutom gör hon de mest fantastiska smycket och stundvis är jag svag för tingeltangel.. Har köpt en del och mer kommer det bli av hennes arbeten.

10. Li-Los blogg. Den äldsta av mina bloggare. Hittad via flyern och numera följer jag henne med glädje. Oftast får hon mig att le av olika anledningar. För det mesta för att jag kan känna igen mig i hennes tankegångar..

Där är min lista med mina 10 favoriter och jag kan helt ärligt inte välja en av dem som skulle bli den enda. För det vore orättvist då alla tillför något på sitt vis.. Så idag gör jag inget val utan jag fortsätter hålla mig till mitt gäng.

Sen är det ju så att jag skulle kunna välja min egen för den e ju helt klart bäst..  Bara full av djupa tankar, viktiga insikter och livsviktiga kunskaper... Hihihihi... Elelr egentligen är det ju mest dravel men det är ju just det som är så underbart med att blogga. Att jag bestämmer helt själv vad jag vill skriva om, när jag vill skriva och hur mycket jag vill skriva... Och inte tvingar jag någon att läsa för i alla fall min främsta anledning till att blogga är rent egoistisk.

Sen måste jag tillägga att jag tycker det är kul att få reaktionerpå det jag skriver - fast jag saknar dem lite här... Men visst funkar det lika bra att få dem FB eller IRL.

"Små vänner kan visa sig vara de största" ~Aisopos

Var rädda om varann och kramas mycket.

Lördagkväll och här sitter jag.. Fast det är ju av helt fri vilja jag gör det.. Har haft ett par erbjudande om att hitta på annat men de har jag avböjt.. För att vara helt ärligt så beror det på vädret och dagens VÄRME!!! För idag tycker till och med jag att det är alldeles för varmt. Eller jag ska nog korrigera det lite, det e för fuktigt varmt.. Åskan hänger i luften men vill inte komma loss vilket beklagas djupt. För den hade behövts. Så istället för att var ute och hitta på roligheter så sitter jag inne med fläktarna på full speta för att få lite svalka...

Fast nu passar ju dagens hetta in på dagens fråga att besvara: Vad är det konstigaste du har sjukanmält dig för??

För dagens väder gör ju att man känner sig rent sjuk..

Jag kan inte komma på att jag har använt mig av någon konstig sjukdom utan för att vara ärlig så har jag nog bara sträkt mig till att någon gång tänja på sanningen.. Har haft LITE huvudvärk och varit trött och då har jag haft migrän.. Ingen totallögn men inte hela sanningen.. Men det kan väl ändå vara okey? Och det är inget som jag har satt i system elelr använt mig flitigt av.

Däremot vet jag att det finns folk som skyllt på familjen och blivit påkomna. Tex vet jag en tjej som ringde och sa att sambon hade fått hjärtmuskelinflamation - och det är ju allvarligt. Sen behövde hennes jobb ha tag på henne och ringde hem till henne varvid sambon svara.. Ööö tänkte jobbet. - Vad skönt att du är hemma igen och är piigare. - Vaddå? Frågar han. - Ja du har ju hjärtmuskelinflamation. - Nej, det har jag då rakt inte....

Jag vet inte hur man tänker där...

För en gångs skull känner jag att jag har klarat av dagens ämne snabbt.. Eller så är det helt enkelt så att jag inte var helt upplagd för att djuploda ikväll..

Kan ju bero på att jag funderar en hel del på huruvida det finns någon form av universallt manligt lexikon eller kanske en bruksanvisning som förklarar hur saker funkar.... För för tillfället är jag helt lost och fattar nada.. Men det gör kanske inte så mycket det heller.. Jag kan ju roa mig med i sommar att arbeta fram ett bra lexikon, för gott om tid har jag och det kan ju inte vara llt för stressande att komma på vilken planet det manliga könet är ifrån och dessutom komma till slutsatsen om det är helt omöjligt att översätta manligt tänk till kvinnliga ord.. Japp, det ska jag nog ta och ägna min tid åt...

God kväll världen, var rädda om varann och kramas mycket.