Tja, då sitter jag här igen efter att ha haft en riktigt usel dag egentligen..

Här kan vi snacka berg-och-dalbana å då menar jag inte någon liten barnkarusell utan de där riktigt stora med långa backar och höga toppar och djupa daler..

Men jag måste erkänna att jag är SÅ nöjd med min dag ändå...

Jag vaknade tidigt idag, strax efter se - som vanligt, å kände mig för en gångs skull hyfsat pigg redan då. Brukar ju normalt sett nu inte komma förrens bortåt lunchtid när det ändå e dag s för min Skalmanklockka att ringa..

Nåväl, idag nästan dansade jag ur sängen å snabbt som attan satte jag på kaffepavan. En rask dusch för att gnugga den där äckliga saken som kallas pollen ur ögonen så jag kan se nåt också.. Å så svisch iväg en sväng och pyssla om min håriga älskling. Ni kan tro att han blev glad över att se mig... 

Färdig med de så var det en rask promenad hem igen.. Å jag tror minsann att det var nyttigt. Väl hemma så hann jag få i mig ett par muggar kaffe innan min ohängde tonåring behagade röra på sig.. Han hade ju faktiskt sovmorgon. Den lilla gottegrisen. Nu råkar det vara så att han å jag pratade jobb kontra studier igår å då slog mig tanken.. Undrar om han ska jobba i sommar!!!! Men nähä, så längt hade inte han tänkt. Å eftersom ajg nu råkade vara på ett strålande humör och hade ork så tog vi tag i detta projekt. Så efter lite fix och trix så har vi nu 99% fixat sommar jobbet.. Sen att det innebär att han kommer att våldsgästa sin morfar kan väl vara en bonus??

Sen hade vi ju nästa delprojekt.. All hell has broke lose kan man ju säga.. Min dotter har gjort ett val som jag rent personligen tycker är ett mycket klokt val.. Men då var det lite att reda i kring detta. Nu gick inte allt detta att lösa under förmiddagen pga diverse möte hit och dit men jag fick i alla fall ihop en fungerande nödlösning om situationen blev riktigt akut. Det tackar jag för..

Nåväl, just de bitarna var lötta sen att få dit i pusslet som e mitt liv och krävde inte ens någon livlina.

Livlinan behövde jag dock en stund senare. Jag säger som en gammal vän till mig: Varför ska X vara så svåra??? Bara så att hela världen nu vet det, om ni missat det, så e jag helt jä**a dum, fattar ingenting å har ett fett huvud.. Bara så ni inte tror något annat! Tänker inte orda mer om detta. Utan där avslutar jag bara med att säga TACK till Titti för att du finns och är med mig. Å tack för att du plockade ut mig efter detta.. LÖVE YOU.

Tja, där kan man väl tycka att det kunde räkt för en dag?? Näe, inte i Annas liv. Släng in allt på samma dag bara.. Har en gammal historia som spökat ett tag som jag försökt avsluta utan större framgång. Nu hade jag faktiskt gått och inbillat mig i någon dag att det klart å detta skulle kunna läggas till handlingarna. MEn näe, inte då.. Nu var det nya papper som ska fyllas i å skickas till nästa ställe och inte ens det som fanns nerskrivet sen innan uppfylls... Å eftersom dan har varit som den har så känner jag att nähä, nu jäklar har de skitit i det blå skåpet.. Rätt ska vara rätt och därmed basta.. Jaaa, Anna blev lite arg och det ska jag bearbeta imorgon.

Nåväl, dan var ju inte slut.. Vi har ju bara hunnit till typ halv 2... Kan ni då fatta grejen?? Nåväl, nu tog ju Titti saken i egna händer och hon såg till att vi hade en riktigt trevlig eftermiddag.. Med ett bra resultat även om det var oväntat eller rättare sagt oplanerat. Men oj så läckert.

Kvällen avslutade jag sedan med min massör, som förvisso hade glömt vår bokning men men.. Eftersom jag nu faktiskt talade om att jag VERKLIGEN behövde mig en omgång så hittade han rätt ändå. Å rackarns vad ont det gjorde. Inte så konstigt kanske.. Efter att ha gått med axlarna i öronhöjd i en vecka för mycket så ska det kännas.. Känns dock mycket bättre nu. Tack Kenneth för det.

Å där tänker jag avsluta här för ikväll. Ska nog sitta å mysa en stund till i min fåtölj och låta tankarna snurra ett par varv till innan jag stänger den delen för idag.

Ska bara tillägga: Jag ÄLSKAR livet trots att det är en hård skola som gör ont...

God natt världen.

Jaha, då sitter man här och inser att man börjar närma sig ålderns höst. Inte för att jag lider av det eller håller på att drabbas av någon form av åldersnoja. Men helt plötsligt inser man att man inte e 18 längre. Elelr man är ju snarare tvungen att inse det faktumet när barnen börjar komma hemdragandes med pojkvännen. Bara den grejen att bli kallad SVÄRMOR!!!! Hu, jag slår bakut . 

Och nu är det ju faktiskt så att jag vet att jag inte är 18 längre men samtidigt är jag tillräckligt ung för att komma ihåg vad jag gjorde när jag var i dotterns ålder. Det ska vi dock inte vända in och ut på här. Är en helt annan historia.

Fast när barnen kommer hem med diverse bihang så inser man att åren rasat iväg.

Nattis och hennes Robin skulle baka en kaka igår till kaffet. Bara att röra ihop smeten tog dem ng närmre 1,5 timme. För där skulle ju pussas, kladdas och kletas om vartannat. Helt klart tog det i alla fall längre tid att röra ihop smeten än vad som behövdes för den i ugnen sen.

Å tänk bara tonårskärlek.. Så totalt ogenerad när man väl tagit första steget.. Härligt att se även om jag visst kan erkänna att jag blir lite avundsjuk.

Å då menar jag inte avundsjuk i den bemärkelsen att jag skulle vilja byta rakt av med dem. Å nej, det har jag redan gjort och passerat och klarar mig bra utan.

Men jag hade kunnat tänka mig den där ohämmade känslan och vetskapen att det är just mig jorden snurrar runt för en stund.. I alla fall för honom , ja han som lyckats fånga mina känslor..

Fast idag har jag blivit för gammal och kräsen för sånt så det är bara att inse att jorden nog inte kommer att snurra runt bara mig igen... 

Så istället för att sukta efter det så tar jag och parkerar mig i solen och försöker ladda upp mig så jag kan snurra runt mig själv istället. Känns som en sundare inställning i min ålder.

Tänk så skönt det kan vara att få möjligheten till att göra just det. Andas in och andas ut. En sån sak som är så basic och som man så sällan ens bara tänker på. Eller i alla fall på hur extremt mycket energi det kan ta att göra just en sån sak.

För mig, i mitt läge just nu, har det varit ett JÄTTEprojekt. Men idag gav mig doktorn möjligheten till just detta, han gav mig andrum.

Han ger mig tiden att få vara hemma och läka det som behöver läkas. Inte för att den tid han gett mig nu kommer räcka fullt ut men det är en bra bit på vägen. Och det är en sån lättnad.

Nu är det ju inte så att jag "bara" ska gå hemma. Nej då, det finns annat som ska göras. Har ju framöver diverse möten och annat som ska klaras.

Och jag är synnerligen medveten om att det kommer bli mitt livs resa jag kommer göra den närmsta framtiden.

Nu är det äntligen dags att försöka göra mig av med det bagage jag inte vill dra med mig vidare i livet. Och det finns en hel del.

Jag tror på en ljusare framtid och jag tror absolut på att jag kommer bli en bättre människa när jag har gjort detta. Även om jag verkligen FASAR för vad det kommer innebära på vägen.

Jag är så oändligt tacksam för tiden jag får att fixa detta. Och jag är ännu mer tacksam för att jag vet har jag en familj, ett par RIKTIGA vänner och en omgivning som är villiga att hjälpa mig genom detta. Ni kommer att få finnas där för mig. Älskar er så oändligt mycket och det vet ni om.

Så nu vänder jag ansiktet mot solen, ser fram mot våren. Ett steg i taget.

Efter att nu ha haft ett par bättre dagar sjönk min energinivå ner i botten igen. Visst har min energi de senaste dagarna berott mycket på solen som visat sin vackra sida för mig. Och det såg rätt hyfsat ut när jag vaknade idag men ack så man kan bedra sig. Gråmulet och regnit och inte mer än knappa 10 grader ute. Riktigt jä**a ruggväder blev det. Tyvärr är det så att efterhans om det mulnat på under dagen så känner jag hur det bara rinner av mig.

Till detta ska man sen då lägga in tider som blir ombokade, nya möten som planeras och annat som "stör" mitt lugn och ro.

Så därför tänker jag idag låta mina barn frossa i hur mycket jag älskar dem och hur mycke de betyder för mig.

Mina barn är solen i mitt liv, det som får mitt hjärta att slå och det är för dem jag lever. Och de gör det på helt olika vis. Tack och lov för det.. De är ju trots allt två helt olika individer.

Robin glädjer mig med sin lugna personlighet, sin syrliga helt underbara humor, sina stundvis riktigt rappa kommentarer som han kastar ur sig med glimten i ögat. Robin bjuder så fantastiskt mycket på sig själv och är för det mesta oberörd över vad andra tycker. Inte så att han inte bryr sig om andra utan mer på hans eget lilla vis. Om han vill ha en rosa tröja på sig så har han det oavsett om alla andra tycker det e "apfult". Robin är självständig och självgående på ett positivt sätt. Han alltid varit sig själv - på gott och ont. Och tänka sig, nu e det knappt 14 dagar kvar tills han blir 18. Jisses, vart har den tiden tagit vägen?? Var e den lilla killen som talade om att man faktiskt inte kan bada i badkaret för hajarna äter upp en för att badkaret har lejontassar!!! Hade det ju inte alls men i Robins värld var det så. Å som jag älskar dig, ditt lilla troll.. Jajaja, jag vet, du e nästan huvudet längre än mig men det spelar ingen roll. För mig kommer du alltid vara den lilla lintotten som avskydde att sitta i sandlådan, som älskar allt med choklad och som aldrig får slut på frågor... 

Du e kungen i mitt liv.

Sen har vi då nästa raring. Nathalie.. Ojojoj, vilken resa du gjort och vad du har vuxit. Du har gått från att vara en trumpen, trullig liten argbigga som hög som en kobra.. Spelade ingen roll vad man försökte med för det höggs innan man hann till punkt. Lite anfall är bästa försvar. Och jag säger inget om det och jag förstår det till fullo.

Nu börjar man se den unga kvinnan som är på väg att växa fram. Man ser glädjen och energin pulsera runt dig.. Löve you för det.. Man ser en insikt hos dig hur livet faktiskt är. Det är med och motgångar - en riktig jä**a bergochdalbana.. Men det är ju just det som är livet och nu växer du med det. Det är så fantasiskt härligt att se det. Det värmer mitt hjärta något alldeles otroligt.

Och jag tror kanske att din pappa kan ha lite rätt - (men säg inte det högt) - när han påstår att du e lik mig....  Du kommer bli en brud med skinn på näsan och som kommer fixa allt du vill...

Du har alltid varit lite av en våghals även om du sinte skulle erkänna det själv. Tänk bara på midsommarn när du skulle hoppa högst och längst och det slutar med att du bryter nyckelbenet. Men det är ju just sånt som gör dig till min så högt älskade Nattis. Mitt lilla lilla hjärtegryn som snart är 17... 

     Min alldeles egna prinsessa... Älskar dig mer än du oftast förstår...

När jag nu ägnat mig åt en hymn till mina barn så vill jag bara avsluta med att jag är så tacksam för att jag har. Jag vet om att jag inte är någon perfekt mamma eller så men jag gör så gott jag kan.

ÄLSKAR ER MINA SOCKERTOPPAR....

Kan nu bara konstatera att våren är här. Med allt som det innebär. Nu tänker jag ju bara njuta och ta vara på de positiva delarna och det innebär sol och värme. Detta behövs verkligen för att ladda upp batterierna nu. Det har ju varit en LÅNG vinter.

Tillbringade faktiskt årets första dag på min balkong igår utan extra tröja osv. Helt fantastiskt härligt. Tänker följa det exemplet idag också då det är minst lika ljuvligt idag.

Annars har jag haft en rätt usel vecka. Fast jag hoppas verkligen på en vändning nu. Med solen brukar också orken återkomma och vi får väl tro på detta.

Eftersom jag har känt mig lite låg och så så har jag ägnat mig åt lite kvalitativ skämma bort mig-shopping. Gör gott för själen det.

Så i fredags var jag och köpte mig en bukett med tulpaner.  Bara för att jag tyckte att jag behövde piggas upp med lite blommor. Och nu är det ju så att jag får köpa dem till mig själv. Har ju förvisso fördelen att jag får blommor jag tycker om..   Men visst hade det varit trevligt att få en blomma av någon annan ibland.. Men som man brukar säga, Själv e bäste dräng. Så jag tar ju saken i egna händer. Klokt av mig tycker jag.

Å för att göra vårfint i garderoben så föll jag för min stora last och var och köpte mig ett par nya skor. Nu har jag förvisso sagt tidigare att jag ALDRIG skulle äga den typen av skor men man kan ju ändra sig.. Å nu är det ju så att jag tycker de e snygga på andra - men har aldrig tänkt tanken på mig i dem.. Trots detta så föll jag faktiskt handlöst den här gången. När jag sedan har haft dem ett tag så överväger jag tanken på att skaffa mig ett par blommiga.. Får väl se hur det går med det. 

Men jag var ju bara tvungen att göra detta inköp då jag insåg att jag inte kan använda mina hoppeigympisar till kjol och leggings. Såg bedrövligt ut. Så nu e jag i alla fall snygg nertill.

Jaha, detta var mitt shoppingbegär för denna gången. Nu ska jag bara se till att hitta mig en ny vårklänning, tror jag det får bli.. Har inte haft ork att kolla in modet för säsongen men jag får ta tag i det projektet.

Så där jag. Då var det dags igen. Och idag har jag ju nått botten på listan. Sista punkten. Och jo jag vet, skulle varit färdig långt innan men av olika anledningar så har jag valt att dra ut på det.

Dagens ämne är i alla fall EN BEKÄNNELSE.

1. Anna Landin gillar verkligen att BLOGGA!

Det jag tänker ge mig hän och bekänna är att jag trots allt tycker riktigt mycket om att blogga. Trodde jag helt ärligt inte från början. Jag har ju aldrig varit "dagbokstypen" eller så. Visst har jag under kortare perioder i mitt liv skrivit dagbok. Fast då har det mest blivit dravel - inte för att det kanske e mer som hamnar här..

Jag borde nog skrivit dagbok mer och tidigare för att få möjlighet att samla ihop mig själv. För när man är mitt uppe saker så har man inte tid att reflektera utan det kommer ju efteråt. Och som det är just nu är det efteråt för mig. Mycket har hunnit ikapp mig och det surrar och susar i huvudet på mig.

Detta är också anledningen till att jag inte avslutat min sista punkt på listan förens idag. Det har varit en riktigt tung och jobbig vecka och jag mår inte bra av att spy ur mig den gallan.

Just idag har jeg en hyfsad dag. Solen skiner ute, min son har lovat att laga middag till mig och jag har vänner som bryr sig om mig. Det är så skönt att veta såna saker.

Gör att livet blir lite ljusare och mindre kämpigt. Nu menar inte jag att jag på något vis slår frivolter eller så men det känns i alla fall inte nattsvart.

Nu är det ju som så att när jag bloggar är inte det nån liten kaffepaus jag tar. Utan det tar sin tid och det kräver sin bit av mig. Men de flesta dagarna finner jag ändå en liten bit av lättnad när jag e klar.

Visst kränger jag ut och in på mig själv men än har jag inte hamnat helt på avigan. Mönstret är inte heller helt klart. Förhoppningsvis kan jag snart se en klar bild så jag kan börja skriva ner det.

Så sammanfattningsvis konstaterar jag bara att i väntan på annat så bloggar jag, sen säger jag inte på något vis att det e lösningen på allt eller på något för den delen. Men det kan i alla fall vara ett sätt lära sig att hantera saker på. Så varför inte prova?

10. Tio saker jag vill göra innan jag dör.

9. Nio saker om mig själv.

8. Åtta sätt att vinna mitt hjärta.

7. Sju saker jag ofta tänker på.

6. Sex ursnygga män.

5. Fem saker jag skulle vilja göra.

4. Fyra avtändande saker.

3. Tre saker jag tänder på.

2. Två favoritlåtar.

1. En bekännelse.

Där var hela listan en gång till. Det har varit en minst sagt intressant resa genom den. Med både leende och sorg i hjärtat säger jag nu farväl till den. Men vem vet, jag kanske gör om den och då kanske slutledningarna på de olika punkterna är något helt annat.

Nu är det fritt fram för önskeämnen som jag ska dividera om... Shout from the hip. Catjing..   

Ska jag ikväll fundera på TVÅ absoluta favoriter bland alla musik jag låter strömma denom mina öron. Å nu pratar vi alla genre och varianter. Musik för mig är en humörssak. Just idag tänkte jag också prova på att använda mig av youtube-funktionen här. Hoppas att det funkar.

1. Amazing grace. Är för mig en av världens absolut vackraste melodier. Jag vill att den dag det är dags för mig att lämna denna jord så ska den spelas på min begravning, Allra helst på säckpipa men i min bekantskap har jag ingen som spelar det så jag får nog nöja mig med trumpet. Och en solosångerska.

Nu menar jag dock inte att jag har tänkt mig att detta ska ske i den närmsta framtiden, förhoppningsvis har jag många år kvar att vandra runt. För mig är Amazing grace en fantastisk låt eftersom den har en förmåga att förändra mitt humör. Den kan få mig lugn, den kan få mig rörd, den kan få att le. Amazing grace är en av de få låtar som kan få mig att gråta spontant och om man nu tänker efter så är det en bedrift i sig. Där kan man få känslan för hur mycket den betyder för mig.

2. What kind of love. En låt med Avantasia från Göteborg. En grupp okänd för de flesta som jag är tacksam för att jag blev presenterad för. Detta är en otroligt vacker låt med två röster som för mig harmonierar med varann. En låt jag blir varm om hjärtat av. Visst hadlar den om vad vi gör mot varann och att vi faktiskt borde tänka oss mer för. Fast jag efterfrågar ju just den biten, OMTANKE och ÄKTA KÄNSLA..

Detta får bli två av mina favoriter för kvällen. Nu har jag musik runt mig mest hela dagarna. Och jag älskar musik.. Musik är livet.

Vissa dagar tar jag mig riktiga nostalgitrippar och då skrålar det Scotch, Baltimora, Modern Talking, Alphaville och massa annat ur högtalarna. Vissa dagar dundrar det klassiskt som Vivaldi, Mozart osv.

Dansband åker gärna på om det är städning på gång. Går undan om man buggar fram med dammsugaren  .

För mig har all musik sitt värde och jag uppskattar den mer eller mindre... Och är jag bara på rätt humör kan jag lyssna på precis vad som helst.

Imorgon är det dags för en bekännelse. Så jag tar och kryper ner i sängen och funderar på om jag ska ta en lätt trivial eller om jag ska ta något på djupet.

Särskilda önskemål?

Så blev jag lite försenad igen. Orkade inte med igår då huvudet var tungt. Men idag ska jag dividera lite kring 3 saker jag tänder på. Och här kan man väl få lov att vara lite ytlig. För just det där med att tända handlar ju om början. För att sedan behålla lågan krävs ju andra saker.

1. Ögon. Är jag otroligt svag för. Färgen är rätt oväsentlig men ögon med sug i. Åh, det faller jag pladask för. Å här pratar vi ögon a la Johnny Depp. Jag tror på att ögonen är själens spegel. Och det är nog som man brukar säg, en blick säger mer än tusen ord. Eller har jag fel där?

2. Rumpor. Gillar jag mycket. De ska vara välformade och fasta. Troligen är det en av orsakerna till att jag så mycket uppskattar att titta på friidrottare och skidåkare. En tändande rumpa ska locka till att känna/klämma på. Sen är det ju så att om man nu lyckas lägga ögonen på en välformad rumpa så får man så mycket mer på köpet. För i regel finns det också en hyfsat välformad kropp som hänger ihop med paketet.  

3. Attityd. Eller om man vill kan man kalla det utstrålning. En självsäker attityd med lagom mycket ödmjukhet är otroligt tändande. En man som står med båda fötterna på jorden utan att för den skull bli tråkig. En utstrålning av positiv energi. Ja, jag tror att jag fått med det som enklast beskriver det hela.

Första lågan hos mig tänds med dessa tre punkter. För att sedan behålla mitt intresse behövs ju mer. Då krävs intelligens, ärlighet, impulsivitet och många andra saker. Fast det tror jag ska få bli en annan dags tänkande.