Då var det dags igen att poppa upp.

Sitter här just nu hemma i soffan med kryckor jämte mig. Inte för att jag skadat mig utan för att för första gången på ett år behövde jag sputa mina leder pga min reumatism. Så 48 timmars vila och avlastning är vad som gäller.

För att sammanfatta mitt liv lite. 

Min GPB har funkat kanon! Har hittills lyckats få bort 37 kilo och mår prima. De 37 innebär att jag minskat 14 storlekar i kläder. Fatta detta alltså. Helt otroligt.

Har ett par kilo kvar till min egna målvikt men de kommer också   

Jag äter allt jag vill och trivs med att välja bort vissa saker, så som ris och pasta.. Och givetvis godis!! Har inget sug efter sådant  .

Har börjat komma igång på gymmet igen vilket är härligt. Cykeln står inte heller oanvänd på gården längre  .

Energi har jag och fixar mycket jag inte kunde innan pga värken och det är ju bara en vinst.

  Så här ser skillnaden ut...

Vidare är jag på väg att lämna vården och hamnar nu i restaurang och hotellbranschen. 3 juni börjar jag på Ullinge värdshus och ska där ta hand om receptionen.

Ska bli sååååå skönt att slippa all tid jag lägger på vägarna. Hur mycket jag än tycker om att köra bil är det inte jättekul med 2 timmar enkel resa på skräpvägar....

Har lite annat att se fram mot också. Spanien, Ullared, hundutställningar och all min kärlek - till Torbjörn, mina barn, barnbarn och mina fantastiska vänner som står pall i ur och skur.

Ha en solig dag!!!!!  

Jaha ja tänker du, nu dök hon upp igen. Hon den där som mest bara yrar om ingenting viktigt.   *Åh jo, det kanske är så att det inte gäller liv eller död i den stora bilden men för stunden tar det upp mitt liv så lite viktigt är det....

Längesen jag var här nu men som gubben i lådan kommer jag upphoppandes igen och igen och igen. Eller upphoppandes... Nja, snarare utkravlandes  

Så vaed har hänt här sen sist då?

Jag har hunnit bli mormor till 3 små trollungar. Dessa bedårande små varelser!! Å nej, jag är inte det minsta partisk   

Tagit bort två hundar och blivit med en ny, en monsterEskil... Denna terroristbuse....  

Jag har sett min äldsta bror och en god vän drabbas av stroke - och lever med sviterna efter detta i min närmsta vardag. Vilken väckarklocka!!! 

Men det största är ändå att jag om ett par dagar ska genomgå en GBP, GasticByPass om någon undrar..

Jaha tänker du då, du e väl inte så stor... Kanske jag inte är men jag hade lika ful ett högt BMI och har haft en längre tid... Och tillräckligt högt för att ge mig möjligheten att få detta verktyg till att nå en lättare kropp. Detta väljer jag att göra som en investering i mig själv.

Den slutliga förhoppningen är att kunna plocka bort i alla fall några av de mediciner jag nu stoppar i mig - doktorn brukar säg att min medicinlista ser ut som en 80-årings, och då har jag inte ens passerat 50 än.....   

Dessutom har jag förhoppningen att jag kommer få se mina barnbarn växa upp och bli stora...

Var nyligen på en introduktion där jag före hade informert om att jag snart ska opereras och att jag är lite större. Väl på plats säger killen till mig: - Du är väl inte så stor?? Han hade för sin inre syn frammanat en heffaklump eller nåt     Så söt fast inte så lik mig.....

Nåväl, jag konkar runt på massa onödiga kilon och nu ska de bort!!!

Tro nu inte att jag tror eller inbillar mig att det är en quickfix och att jag efter inte behöver tänka på vad jag stoppar i munnen, det VET jag att det INTE är....

Det här är en process som i realiteten tagit nästan två år att nå. Och innan dess har det dykt upp i olika diskussioner hos fabror doktorn.

När jag till slut hamnade och k ett första godkännande för operation vägde jag 108 kg..... Lagom rund och god... Näe fy för de runda äppelkinderna!!! Såna typiska nypbullar å så säger man: - Halidudingen så söta!!! Blä...

Jag har inte haft några issues med min egentliga storlek - dragit 52-54 eller XXXL i kläder - men mina reumatikerleder gillar inte den formen... Så nu får det vara nog!!

När jag fick mitt första godkännande - tillhör gruppen med BMI över 35 - så var det maj månad 2018. Sommaren är i antågande i kalandern, ute hade den ju redan kommit..   Och vad hör sommaren till??  Jo massa grillat och goda tillbehör... Jag äger bara baconlindad sparris och grilade champinjoner med vitlöksfyllning, yamiyami....

Grillat är ju kanske inte det ultimata när man ska "banta" men man överlever faktiskt utan. Nu ska man inte inbilla sig att jag inte ätit grillat för det har jag!!! Flera gånger men inte sn mitten på juli.... Och det gav också ett par kilo till - typ 5  Jag skulle ju på andra hållet!!!  

Hela augusti har jag levt på pulver, pulver pulver och lite pulver till. Allt enligt kirurgens order... Och jo jag e mätt på det stora hela. Och om inte det vore nog så har jag faktiskt tagit mig i kragen ordentligt och gjort slut med min följeslagare cigaretten.... Tanten har faktiskt lite karaktär och jävlaranamma i den sletna kroppen...

  Minus 4 kilo på första 1,5 veckan på pulver. Lite skillnad har det gjort i alla fall.

  3 veckor senare ser till och med jag skillnaden i ansiktet. Nästan ingen dubbelhaka kvar!!! Och jag börjar få en käklinje igen.... Tänk vad 10 kilo kan göra...

Tycker dessutom att jag redan är "piggare" och orkar mer. Kan undra var detta ska sluta..   I synnerhet som mina vänner tycker att jag för mycket energi rent allmänt... Jisses Amalia...

Fortsättning följer..