Hahaha, idag är det min namnsdag.. Brukar inte uppmärksamma sådant men jag har faktiskt fått ett par grattis idag. Från helt skilda håll. Och sådant uppskattas ju alltid.

Sen är det ju rolgare att få sådant rent spontant. Tänk bara vad en del "kräver" uppmärksamhet!!

Jag har en del personer som jag umgås med som knappt tycker det är lönt eller värt besväret att skicka andra en tanke men så fort det kommer till dem själva så är inte ens det bästa gott nog.

Alltså jag menar då att om man köper något så är det bara fel på saken - fel storlek, färg, form, kvalitée eller what ever.. Bara man kommer på något fel så spelar det ingen roll.

Skulle man mot förmodan inte komma med någon present så får man skit för det - detta trots att personen i fråga mycketväl kan ha sagt: Att vaddå, det e väl inget att fira?? Näe, jag vill inte ha något..  Har man då gjort kapitalfelet och skippat presenten så e man taskig och en dålig kompis för det.. Kan inte folk bestämma sig???

De av mina vänner som faktiskt känner mig på riktgt vet att om jag säger att jag inte vill ha något så menar jag det.. Blir helt klart tillräckligt glad över ett grattis-SMS eller mail...

Jag tycker ju att livet är till för att berika och förgylla våra upplevelser.. och det gör man inte genom matriella ting.. De kan möjligen underlätta dagen men inte mer. Nej, hos mig är det så att berikningen får man genom att visa omtanke och uppskattning till och för de som står en nära.. Och för mig är det så att det kan vara lika mycket värt med en handplockad bukett från dikeskanten som en prålig present.. (Såna vill jag inte ens ha egentligen). Får man buketten en dag när man kanske e lite depp och nere så lyfter det i alla fall mig mer än alla "tvångspresenter" på "de rätta"-dagarna..

Om du alltid säger "vi får se" händer det aldrig någonsin någonting. - Nalle Puh.

Jaha, här tänker jag börja. Tycker ju faktiskt att det trots att det kommer från en rätt förvirrad björn så är det kloka ord. 

För tänk vad mycket vi egentligen låter oss bara gå förbi av ren slentrian och gammal vana. Eller varför inte till och med kalla det lathet??  Hur många gånger har man inte ångrat att man inte gjorde just det där man inte gjorde?

För ett par år sedan när min mamma gick bort vid 62-års ålder slogs jag av tanken att livet går alldeles för fort. Då kom jag underfund med att jag vill försöka fylla mitt liv med mer eller mindre viktiga saker och upplevelser. Så jag skaffade mig en "Att göra av livet"-lista.. Nu har jag inte skrivit ner den på papper utan den lever sitt rätt fria liv i mitt huvud. Får ju vara någon måtta på min präktighet ändå..  

På listan finns de meste mer eller mindre seriösa saker. Tex har jag en punkt på listan som säger att jag någon gång ska prova på att äta surströmming!! Kan inte för allt här i världen tänka mig att jag kommer att tycka det är gott men jag vet ju inte förrens jag provat. Eller hur?

Dessutom är det så att för mig tillhör just surströmming en del av den svenska kulturen.. Något således varje person som med hedern i behåll vill kalla sig svensk bör ha provat på...

Jag har hunnit klara av ett par saker på min lista, så som att prova på att snusa. Något de flesta kanske gör som naiva tonåringar.. Jag väntade tills jag nått den mogna åldern av 36 år.. Å det kan jag tala om att det var inget för mig. Men det är avbockat.

Sen tillhör jag det gäng människor som älskar att resa men som är paniskt rädd för att flyga!! å jag menar verkligen paniskt rädd, blir ju illamående av att titta på höjdbilder på tv... Å nej, jag är inte rädd för att planet ska störta utan far så fruktansvärt illa av höjder.. Håller just nu på att bearbetar mig själv då jag har en god vän som tänkt ta med mig till Turkiet när jag fyller 40.. Å visst kan man transportera sig dit på andra sätt än flyg men det känns som mer jobb än nödvändigt.. Men bara av den anledningen så håller jag på att beta av diverse båtresor just nu. Under hösten har jag kunnat boka av besök i Helsingfors och Riga - vilka jag aldrig varit i innan..

Så min fråga nu är, Vad har du på DIN lista??? Eller är det så att du tillhör de som säger "vi får se"?