Jaha, då var det dags igen.. Cirkusen har dragit igång på riktigt och det får mig att börja fundera på hur världen, eller i alla fall europa är funtat...

Jasså, vad är det nu som har hänt tänker ni nu.. Tja, det är inget allvarligt egentligen.. Bara stora melodifestivalen som dragit igång på riktigt. Och jag tillhör ju de där som faktiskt uppskattar detta spektakel.. 

Nu är det ju faktiskt så att jag missade inför-programmen så jag kollade på första semin igår kväll.. Och här fanns bidrag som verkligen fick mig att fundera på hur vissa nationer tänker....

Fast jag tänkte börja med det positiva.. Mina favoriter gick vidare.

Först har vi: Finland...

En enkel trallvänlig låt framförd av en charmig kille.. Fick feel good-känsla här.. Och tror han kommer bli livsfarlig i finalen..

Sen kommer ytterligare en feel good låt för mig.. Kan just inte låta bli att nynna med i den... Schweiz... Snygg låt, vacker röst och mycket tilltalande framförande.. Allt måste ju inte vara prålligt och stort. Ibland vinner enkelheten. Och visst, jag tor kanske inte rent personligen att den kommer att räcka hela vägen men i mitt hjärta kommer den att ligga bra till.

Slutligen har vi Islands bidrag som tilltalade mig.. Fast där tror jag mer att det var gesten att hedra sin avlidna vän som vann mitt hjärta.. Dock kul att två av tre nordiska länder tog sig vidare...

Sen hade vi ju de totala missarna.....

Tänk bara att Portugal kan göra så otroligt usla bidrag... År efter år. Det är ju ingen hejd på eländet.. Tacka gudarna för att de delar av europa som fick rösta igår hade den goda smaken att inte plocka med dem till finalen.. För jag vet helt ärligt inte vad det var de hade skickat i år.. Jag tror att beskrivningen igår var: En mix av Nationalteatern och Stefan&Krister... Och då kan jag ju bara tillägga att den kombinationen hade kunnat vara en riktig hit jämfört med detta missfoster..

Och visst, detta är ett uselt klipp i ljud och bild men det hade inte gjort någon skillnad....

Sen har vi det ryska bidraget... Det är väl kanske inte något större fel på den i och för sig.. Men nu hör ju till saken att "vår" Eric har blivit påhoppad och anklagad för plagiat, vara en blek kopia, göra ett sämre scenframträdande osv.. Kommer inte ihåg allt dravel som sagts.. För mig är det så att Eric har en bättre låt, gör ett snyggare framträdande och är absolut INGEN blek kopia av ryssen... Här är det snarare så att jag hade förstått alla uttalande om Det hade varit Magnus Carlsson vi hade skickat.. För där har vi kopior av varandra.. Utseendemässigt, röstmässigt och rörelsemässigt.. Och då hade det trots allt, rimligtvis, varit så att ryssen hade varit den bleka kopian då han är typ 15 år yngre än "vår" MAgnus.. Jajaja, döm själva. Det e ju fritt att tycka här..

Sådär, nu har jag hävt ur mig... Spytt lite galla.. Samlar ihop mig igen och inväntar morgondagens semifinal där i alla fall jag kommer hålla en tumme ordentligt för att Eric tar sig vidare... Jag tror på Eric i år och om det nu bara går vägen så hoppas jag att vi får en bättre placering än ryssarna... För det hade varit en riktigt lång näsa för dem.. Tihitihi..

Känner just nu att det är alldeles fantastiskt enkelt att hitta lite glädje och vilja att komma framåt... Tänk bara vad lite som behövs. Kan ju bli alldeles förundrad över detta faktum.

Jag har helt enkelt haft en riktig superhelg. Nya pojkvännen har skött sig över all förväntan.. Bara en sån sak va!! Men jodå, han har lyst upp min värld, matat mig med energi och smekt mig mest hela dagarna.. Inte illa det.

Förutom denna fantasiska uppenbarelse i all sin prakt har jag haft äran att tillbringa massa tid i goda vänners sällskap. Örjan, min ständige vapendragare som offrar sig och lider i flera timmar på balkongen i pojkvännens åsyn. Inte illa det heller, en pojkvän som inte blir svartsjuk utan delar med sig lika mycket till mina vänner som till mig.

Utöver det har jag fått umgås med Jossan, även om hon satt och gömde sig i sin specialbyggda koja.. Fast hon hade trevligt där och fyllde sin plats bland oss andra soldyrkare... Du var söt där bak ditt fina röda parasoll och jag kan lova att det var ingen här som missade det i alla fall... 

   Här är jag i mitt esse.. Allt jag någonsin kan önska av livet..

Sen har jag ju fått lite tid med Bästaste Titti.. Även om hon har fyllt upp med att plocka, sortera och organisera.. Ska bli så kul att få se vad det blir av det hela.. Tror det kommer bli superbra.

Och bara för att jag nu känner mig så tillfreds med livet och med min helg så passade jag på att göra mig riktigt sommarsnygg. Blev minsann lite WOW-faktor för min egen del... Känner mig snygg och fräsch för en gång skull...

Kvällens outfit.. Så skitsnygg. Bejakar mitt ego ikväll. Å det känns hur skönt som helst.

Tänk vad trevligt livet kan vara ibland när man känner att man hittar rätt!!

Det har jag gjort idag.

Så vem har jag träffat nu då undrer du säkert.....

Jo, det ska jag berätta nu.

Jag har träffat någon alldeles fantastisk, som ger mig allt jag behöver och som lyssnar på mig...

VEM???

Svaret e enkelt och helt rätt i tiden.

Jag har bestämt mig för att jag har ett mycket seriöst förhållande med SOLEN!!!

Det e enkelt och kravlöst..

Det ger mig precis allt jag behöver vilket är energi och ork...

Och den lyssnar på mig helt och hållet och uppfyller mina önskemål...

Vad kan man mer begära??? Inte så mycket i min värld.

Visst e vi lite osams ibland och han väljer att gömma sig stundvis men det får man ju lov att ta.. Kan ju inte få allt här i världen.. 

Men jag behöver inte ge något tillbaka utan kan bara få njuta och få känna mig tillfredställd. Helt kravlös på motprestationer och det är så HÄRLIGT.

Lyssnar på mig gör han... Sen att det blir en ren monolog är ju en helt annan sak. Det innebär ju förvisso att jag får de svar jag vill ha å inget tjafs däremmellan..

Så nu ska vi bara komma på hur Kanske får bli som min älskade vän Örjan sa idag: Ni får ha en årstidsrelation..... Skulle kanske funka i längden.

Fast jag får ju erkänna att det känns lite jobbigt om jag skulle behöva flytta till typ Kiruna på vårat sommarhalvår och till typ Australien resten av året... Funkar ju dessutom inte i förlängningen med jobbet.. Lite långt pendelavstånd... 

 Men det löser sig säkert i slutändan..

Nu ska vi bara hitta ett bra bröllopsdatum så vi kan gifta oss på riktigt och efter det blir det till att bilda familj.. För det har jag fått höra i veckan att man inte har om man inte e gift....

  Här har min nya pojkvän i all sin glans...

Jaha, berg-och-dalbanan fortsätter här. Just nu vet jag inte ens om det går uppför eller utför. Det jag däremot vet är att min energi och det fokus jag lyckats hitta rann av mig under helgen. Men det kommer tillbaka, det är jag fullt övertygad om.

Med energi och fokus menar jag inte att jag är tillbaka på fötterna utan helt enkelt att jag tog ett steg på vägen framåt och det var skönt men nu står jag still igen och bara tittar mig omkring. Vilsen och förvirrad.

Nu är ju inte detta så konstigt efter förra veckan. Jag vet ju med mig att känslor är något bra men de kan väl komma i lite lagom doser och inte som nu, allt på en gång? Det blir faktiskt jobbigt att hantera allt då.

Mitt fokus är inte heller det helt klart. Visst har jag ett fokus och det finns på andra sidan. Där kommer allt bli bra.... Detta är något jag måste tro på och förlita mig till. För vad skulle hända mig om jag börjar tvivla på det? Troligen skulle jag stå kvar på samma ställe och stampa.. Och det vore alldeles för sorgligt.

Och fokus finns framför mig men jag har inte en susning om vart det kommer leda mig. Detta är en tanke som skrämmer livet ur mig och jagar mig om nätterna. Så just nu försöker jag bara vidhålla de goda tankarna och förvissningen om att så småningom kommer allt bli så in i helsikes bra på alla sätt. Min förhoppning är också att saker och ting ska falla på plats lite per automatik. Eller i alla fall att det ska vara självklart vilken väg som är min.

Jag sätter min tillit till det mina vänner säger mig: Att jag är så medveten om mina värsta fasor gör att jag inte kommer falla till föga för dem...

Så jag får nog konstatera att trots att min envishet och starka självbevarelsedrift, som normalt kan ses som en nackdel, kommer att få jobba till min fördel den här gången.

Min älsakde vän Jenny har talat om för mig att jag är stark och kommer fixa detta. Jag tror på henne!

Så jag väntar på att få se ljuset på andra sidan.. Det finns inte i mitt synfält än men inom mig vet jag att det finns. Och för eller senare kommer jag börja skymta det och det kommer bara att lysa klarare ju närmre målet jag kommer.

Tja, då sitter jag här igen efter att ha haft en riktigt usel dag egentligen..

Här kan vi snacka berg-och-dalbana å då menar jag inte någon liten barnkarusell utan de där riktigt stora med långa backar och höga toppar och djupa daler..

Men jag måste erkänna att jag är SÅ nöjd med min dag ändå...

Jag vaknade tidigt idag, strax efter se - som vanligt, å kände mig för en gångs skull hyfsat pigg redan då. Brukar ju normalt sett nu inte komma förrens bortåt lunchtid när det ändå e dag s för min Skalmanklockka att ringa..

Nåväl, idag nästan dansade jag ur sängen å snabbt som attan satte jag på kaffepavan. En rask dusch för att gnugga den där äckliga saken som kallas pollen ur ögonen så jag kan se nåt också.. Å så svisch iväg en sväng och pyssla om min håriga älskling. Ni kan tro att han blev glad över att se mig... 

Färdig med de så var det en rask promenad hem igen.. Å jag tror minsann att det var nyttigt. Väl hemma så hann jag få i mig ett par muggar kaffe innan min ohängde tonåring behagade röra på sig.. Han hade ju faktiskt sovmorgon. Den lilla gottegrisen. Nu råkar det vara så att han å jag pratade jobb kontra studier igår å då slog mig tanken.. Undrar om han ska jobba i sommar!!!! Men nähä, så längt hade inte han tänkt. Å eftersom ajg nu råkade vara på ett strålande humör och hade ork så tog vi tag i detta projekt. Så efter lite fix och trix så har vi nu 99% fixat sommar jobbet.. Sen att det innebär att han kommer att våldsgästa sin morfar kan väl vara en bonus??

Sen hade vi ju nästa delprojekt.. All hell has broke lose kan man ju säga.. Min dotter har gjort ett val som jag rent personligen tycker är ett mycket klokt val.. Men då var det lite att reda i kring detta. Nu gick inte allt detta att lösa under förmiddagen pga diverse möte hit och dit men jag fick i alla fall ihop en fungerande nödlösning om situationen blev riktigt akut. Det tackar jag för..

Nåväl, just de bitarna var lötta sen att få dit i pusslet som e mitt liv och krävde inte ens någon livlina.

Livlinan behövde jag dock en stund senare. Jag säger som en gammal vän till mig: Varför ska X vara så svåra??? Bara så att hela världen nu vet det, om ni missat det, så e jag helt jä**a dum, fattar ingenting å har ett fett huvud.. Bara så ni inte tror något annat! Tänker inte orda mer om detta. Utan där avslutar jag bara med att säga TACK till Titti för att du finns och är med mig. Å tack för att du plockade ut mig efter detta.. LÖVE YOU.

Tja, där kan man väl tycka att det kunde räkt för en dag?? Näe, inte i Annas liv. Släng in allt på samma dag bara.. Har en gammal historia som spökat ett tag som jag försökt avsluta utan större framgång. Nu hade jag faktiskt gått och inbillat mig i någon dag att det klart å detta skulle kunna läggas till handlingarna. MEn näe, inte då.. Nu var det nya papper som ska fyllas i å skickas till nästa ställe och inte ens det som fanns nerskrivet sen innan uppfylls... Å eftersom dan har varit som den har så känner jag att nähä, nu jäklar har de skitit i det blå skåpet.. Rätt ska vara rätt och därmed basta.. Jaaa, Anna blev lite arg och det ska jag bearbeta imorgon.

Nåväl, dan var ju inte slut.. Vi har ju bara hunnit till typ halv 2... Kan ni då fatta grejen?? Nåväl, nu tog ju Titti saken i egna händer och hon såg till att vi hade en riktigt trevlig eftermiddag.. Med ett bra resultat även om det var oväntat eller rättare sagt oplanerat. Men oj så läckert.

Kvällen avslutade jag sedan med min massör, som förvisso hade glömt vår bokning men men.. Eftersom jag nu faktiskt talade om att jag VERKLIGEN behövde mig en omgång så hittade han rätt ändå. Å rackarns vad ont det gjorde. Inte så konstigt kanske.. Efter att ha gått med axlarna i öronhöjd i en vecka för mycket så ska det kännas.. Känns dock mycket bättre nu. Tack Kenneth för det.

Å där tänker jag avsluta här för ikväll. Ska nog sitta å mysa en stund till i min fåtölj och låta tankarna snurra ett par varv till innan jag stänger den delen för idag.

Ska bara tillägga: Jag ÄLSKAR livet trots att det är en hård skola som gör ont...

God natt världen.

Jaha, då sitter man här och inser att man börjar närma sig ålderns höst. Inte för att jag lider av det eller håller på att drabbas av någon form av åldersnoja. Men helt plötsligt inser man att man inte e 18 längre. Elelr man är ju snarare tvungen att inse det faktumet när barnen börjar komma hemdragandes med pojkvännen. Bara den grejen att bli kallad SVÄRMOR!!!! Hu, jag slår bakut . 

Och nu är det ju faktiskt så att jag vet att jag inte är 18 längre men samtidigt är jag tillräckligt ung för att komma ihåg vad jag gjorde när jag var i dotterns ålder. Det ska vi dock inte vända in och ut på här. Är en helt annan historia.

Fast när barnen kommer hem med diverse bihang så inser man att åren rasat iväg.

Nattis och hennes Robin skulle baka en kaka igår till kaffet. Bara att röra ihop smeten tog dem ng närmre 1,5 timme. För där skulle ju pussas, kladdas och kletas om vartannat. Helt klart tog det i alla fall längre tid att röra ihop smeten än vad som behövdes för den i ugnen sen.

Å tänk bara tonårskärlek.. Så totalt ogenerad när man väl tagit första steget.. Härligt att se även om jag visst kan erkänna att jag blir lite avundsjuk.

Å då menar jag inte avundsjuk i den bemärkelsen att jag skulle vilja byta rakt av med dem. Å nej, det har jag redan gjort och passerat och klarar mig bra utan.

Men jag hade kunnat tänka mig den där ohämmade känslan och vetskapen att det är just mig jorden snurrar runt för en stund.. I alla fall för honom , ja han som lyckats fånga mina känslor..

Fast idag har jag blivit för gammal och kräsen för sånt så det är bara att inse att jorden nog inte kommer att snurra runt bara mig igen... 

Så istället för att sukta efter det så tar jag och parkerar mig i solen och försöker ladda upp mig så jag kan snurra runt mig själv istället. Känns som en sundare inställning i min ålder.

Tänk så skönt det kan vara att få möjligheten till att göra just det. Andas in och andas ut. En sån sak som är så basic och som man så sällan ens bara tänker på. Eller i alla fall på hur extremt mycket energi det kan ta att göra just en sån sak.

För mig, i mitt läge just nu, har det varit ett JÄTTEprojekt. Men idag gav mig doktorn möjligheten till just detta, han gav mig andrum.

Han ger mig tiden att få vara hemma och läka det som behöver läkas. Inte för att den tid han gett mig nu kommer räcka fullt ut men det är en bra bit på vägen. Och det är en sån lättnad.

Nu är det ju inte så att jag "bara" ska gå hemma. Nej då, det finns annat som ska göras. Har ju framöver diverse möten och annat som ska klaras.

Och jag är synnerligen medveten om att det kommer bli mitt livs resa jag kommer göra den närmsta framtiden.

Nu är det äntligen dags att försöka göra mig av med det bagage jag inte vill dra med mig vidare i livet. Och det finns en hel del.

Jag tror på en ljusare framtid och jag tror absolut på att jag kommer bli en bättre människa när jag har gjort detta. Även om jag verkligen FASAR för vad det kommer innebära på vägen.

Jag är så oändligt tacksam för tiden jag får att fixa detta. Och jag är ännu mer tacksam för att jag vet har jag en familj, ett par RIKTIGA vänner och en omgivning som är villiga att hjälpa mig genom detta. Ni kommer att få finnas där för mig. Älskar er så oändligt mycket och det vet ni om.

Så nu vänder jag ansiktet mot solen, ser fram mot våren. Ett steg i taget.

Efter att nu ha haft ett par bättre dagar sjönk min energinivå ner i botten igen. Visst har min energi de senaste dagarna berott mycket på solen som visat sin vackra sida för mig. Och det såg rätt hyfsat ut när jag vaknade idag men ack så man kan bedra sig. Gråmulet och regnit och inte mer än knappa 10 grader ute. Riktigt jä**a ruggväder blev det. Tyvärr är det så att efterhans om det mulnat på under dagen så känner jag hur det bara rinner av mig.

Till detta ska man sen då lägga in tider som blir ombokade, nya möten som planeras och annat som "stör" mitt lugn och ro.

Så därför tänker jag idag låta mina barn frossa i hur mycket jag älskar dem och hur mycke de betyder för mig.

Mina barn är solen i mitt liv, det som får mitt hjärta att slå och det är för dem jag lever. Och de gör det på helt olika vis. Tack och lov för det.. De är ju trots allt två helt olika individer.

Robin glädjer mig med sin lugna personlighet, sin syrliga helt underbara humor, sina stundvis riktigt rappa kommentarer som han kastar ur sig med glimten i ögat. Robin bjuder så fantastiskt mycket på sig själv och är för det mesta oberörd över vad andra tycker. Inte så att han inte bryr sig om andra utan mer på hans eget lilla vis. Om han vill ha en rosa tröja på sig så har han det oavsett om alla andra tycker det e "apfult". Robin är självständig och självgående på ett positivt sätt. Han alltid varit sig själv - på gott och ont. Och tänka sig, nu e det knappt 14 dagar kvar tills han blir 18. Jisses, vart har den tiden tagit vägen?? Var e den lilla killen som talade om att man faktiskt inte kan bada i badkaret för hajarna äter upp en för att badkaret har lejontassar!!! Hade det ju inte alls men i Robins värld var det så. Å som jag älskar dig, ditt lilla troll.. Jajaja, jag vet, du e nästan huvudet längre än mig men det spelar ingen roll. För mig kommer du alltid vara den lilla lintotten som avskydde att sitta i sandlådan, som älskar allt med choklad och som aldrig får slut på frågor... 

Du e kungen i mitt liv.

Sen har vi då nästa raring. Nathalie.. Ojojoj, vilken resa du gjort och vad du har vuxit. Du har gått från att vara en trumpen, trullig liten argbigga som hög som en kobra.. Spelade ingen roll vad man försökte med för det höggs innan man hann till punkt. Lite anfall är bästa försvar. Och jag säger inget om det och jag förstår det till fullo.

Nu börjar man se den unga kvinnan som är på väg att växa fram. Man ser glädjen och energin pulsera runt dig.. Löve you för det.. Man ser en insikt hos dig hur livet faktiskt är. Det är med och motgångar - en riktig jä**a bergochdalbana.. Men det är ju just det som är livet och nu växer du med det. Det är så fantasiskt härligt att se det. Det värmer mitt hjärta något alldeles otroligt.

Och jag tror kanske att din pappa kan ha lite rätt - (men säg inte det högt) - när han påstår att du e lik mig....  Du kommer bli en brud med skinn på näsan och som kommer fixa allt du vill...

Du har alltid varit lite av en våghals även om du sinte skulle erkänna det själv. Tänk bara på midsommarn när du skulle hoppa högst och längst och det slutar med att du bryter nyckelbenet. Men det är ju just sånt som gör dig till min så högt älskade Nattis. Mitt lilla lilla hjärtegryn som snart är 17... 

     Min alldeles egna prinsessa... Älskar dig mer än du oftast förstår...

När jag nu ägnat mig åt en hymn till mina barn så vill jag bara avsluta med att jag är så tacksam för att jag har. Jag vet om att jag inte är någon perfekt mamma eller så men jag gör så gott jag kan.

ÄLSKAR ER MINA SOCKERTOPPAR....