Torsdag kväll och ännu en storm ska tydligen vara på väg. Jajaja, det blir som det blir med det. Vädret råder vi inte över och kan inget göra åt det. Mer än möjligen vara förnuftiga och stanna inomhus alternativ bylta på oss OM vi verkligen MÅSTE ut...

Men bara för att man kan ha ett val är det väl inte alltid man ska göra ett val? Eller ett val gör man ju alltid, A eller B.. Man kan ju inte välja båda.

Eller så är det bara så att jag inte alltid förstår logiken i allt. Skulle möjligen kunna vara så.

Saken är den att dottern, som sedan en tid tillbaka är hemma från skolan, som LÄNGTAR SIG SJUK och FAKTISKT dör snart om hon inte får träffa pojkvännen (som bor typ 70 mil bort) NU!!!! Ja, ni fattar grejen - tonåringar och Dramaqueens. Kommer missa detta denna helgen.

Pojkvännen som var här förra helgen och som skulle kommit även denna helg kommer INTE!!! Ånej, världen går under!!!! Dessutom blir det mest troligen så att de inte träffas nästa helg HELLER!!! Världsundergång...

För nu är det ju så "Att det är faktiskt jobbigt att klara ens EN dag utan ......." Att det nu lackar mot jul och långledighet och att de kommer bo på varann i 3 veckor spelar ingen roll. För livet är faktiskt pest... 

Näe, istället tycker min 17-åring att det är värt att lägga en tusenlapp per dag de kan träffas per helg istället för att spara de pengarna och kunna hitta på något extra trevligt under lovet.... Tonårslogik - givetvis. Å visst kan jag förstå den och visst har jag varit där en gång också.

Men nu är jag ju en sån där förhatlig MAMMA som INTE FATTAR NÅT!!! Nu säger inte barnet det högt men jag är rätt övertygad om att hon i huvudet tänker "Jag hatar dig, du e du, jäkla MAMMA, pestiga vidriga hemska varelse". Och det kan vara bäst att inte säga vissa saker högt..

Just ikväll orkar jag inte ta den diskussionen utan just nu gör jag som dottern. Bäddar ner mig och drar täcket över huvudet.. 

God natt världen, nya tag imån.

Var rädda om varann och kramas i massor.  

Jaha ni, vad ska jag skriva om idag?

Har egentligen inte en susning om detta men jag gör väl som vanligt och låtr tankarna snurra fritt.

Här ligger jag och "morgon"myser en stund inna jag ska jag jobba ikväll. Eller myser och myser är väl fel ord. För här är det mer skytteltrafik för att hinna på dass i tid. Nackdelen med att äta vätskedrivande i dubbeldos.. Men 2 minuters mys här och där blir det.

Att sedan hjärnan går i snigelfart gör ju inte saken bättre - men det skyller jag på cortisonet och det får jag förhoppningsvis avsluta på måndag..

Som du, som trogen läsare, vet har jag ju nyligen kommit igång och brjat jobba igen. Det är urskönt men jag har fortfarande flera frågetecken som ska rättas ut. Tex huruvida jag valt en korrekt mängd jobb. Har alltid jobbat heltid tidigare men nu har jag ju valt att gå ner pga hälsoskäl. Men jag vet ju inte än om det är rätt nivå på det hela. Detta har ju också inneburit att jag numera jobbar inne på hus - och det är också jätteskönt.

Men det som fått mig att fundera lite är hur folk runt ikring tänker...

Häromkvällen fick jag frågan av nattpersonalen - Vem jobbar du för? Ööööö, mig själv kanske!!!! Vidare ifrågasatte denna nattis hur detta kom sig. En snabb förklaring: Jag får inte återgå till tidigare jobb pga hälsoskäl. Jaha, säger hon, och du menar att det skulle vara bättre inne på hus? Ja, fick ju mitt svar bli. För det är ju tanken att det ska funka. 

Och faktum är ju att nu har jag ett schema att gå på med tydliga och klara regler för när och hur jag ska jobba. Det hade jag inte innan.. Jag vet vad jga ska göra varenda dag, visst kan det bli ändringar i planerna även nu men det är mer på detaljnivå.. Så tro fasen att det är bättre för min del att vara på hus...

Helt ärligt blev jag lite stött av nattisens ifrågasättande. För hon ställde inte ens frågorna i en "trevlig" ton utan var rätt snorkig och istället för att fråga det hon gjorde kunde hon sagt - Vad gör du här, gå hem jag vill inte ha dig hör. För det var den känslan hon förmedlade. Och det är ju inte speciellt trevligt att gå hem med den känslan i ryggen. Jajaja, får väl ta detta med chefen så kan han ju bara informera om läget så har jag löst det problemet.

Men det är rätt fascinerande hur folk funkar.. De flesta i "mitt" hus har ju observerat att de inte sett mig på VÄLDIGT länge, flera av dem har frågat av lagom mycket nyfikenhet vad det beror på och sedan frågat vidare kring detta. Helt okey. Sen finns det ju alltid de som frågar men inte tar reda på svaret. Alltså frågar - Dig har man inte sett på länge? Näe, jag har varit borta. Där är de nöjda och istället för att ta reda på saker så sitter de över kaffekoppen och hittar på egna lösningar på saker och ting... Det är ibland helt hårresande vad de kommer fram till.

Men hur är man funtad när man gör på det viset???

Var rädda om varann och kramas i massor. 

PR: Tänk på att den som frågar får oftast svar... 

Jag måste bara erkänna att jag ibland kan ha fel.. Det är inte ofta men vid något enstaka tillfälle händer det och just nu är det ett sådant..

Jag har i flera års tid dissat Lars Winnerbäck.. Inte bara lite diss utan verkligen tvärfett och totalt. Jag har suttit och sagt såna där otroligt korkade grejor som att han är obegåvad, han är gnällig, allt låter likadant, vad har han att tillföra mitt liv??

Jag har nyligen upptäckt att han har vansinnigt mycket att tillföra mig... Kanske är tur jag snokar runt på Youtube ibland...

Så bara för att idag hylla Lars och för att visa min uppskattning så här 243 dagar innan jag är riktigt vuxen kommer här en ny favorit för mig...

Lyssna och njut för det gör jag..

Var rädda om varann och kramas i massor.  

Idag känns just dessa tre siffror i den kombinationen lite magiska.... Hmmm, det är med viss skräckblandad förtjusning jag räknat fram just dessa tre. Om jag hade räknat imån, vilket jag inte kommer göra, så hade jag fått en helt annan siffra.. Snyggare kanske för det hade blivit 242.... 

Men som min läsare så vet man att jag gillar saker som fller utanför ramarna så därför gillar jag 243 mer.. 

Vad är det med dessa siffror då?? Tja det är inget speciellt egentligen. Det som gör dem speciella är ju den vikt man väljer att lägga på diverse saker. Eller??

Tex, just idag står 207 för det faktum att min son på RIKTIGT är stor och vuxen. För om 206 dagar tar han studenten och ska sedan vara redo för vuxenlivet med jobb osv..

Om jag däremot säger 207 imån så betyder det kanske att troligheten att jag tar en lång sovmorgon är ganska hög.. Två helt skilda siffror och ändå så lika. 

Så för att återgå till 243. Varför just dessa siffror??

Jo, för om 243 dagar har jag passerat ett sånt där magiskt streck. Nämligen det där med 40... Å det kan väl bli spännande. 

Jag har ju ett gäng av mina vänner som roat sig med detta under det gågna året och deras kalas/partaj har ju varit trevliga. Så om inte annat får jag ju räkna med att jag lyckas hitta något trevligt partaj att roa mig med min dag.

Nu är det inte så att jag lider av någon åldersnoja. Gråa hår stör mig inte - jag har dessutom bara hittat något enstaka än så länge - utan tillför en viss charm tycker jag. Det som däremot stör mig lite är att jag insett att jag är dödlig. Och nej, jag är inte rädd för döden. 

Du som följt mig ett tag vet ju om att det hänt ruskigt mycket i mitt liv under sista året. Och nog för att jag brukar hålla ett högt tempo men här har det blivit för mycket till och med för mig..

Förresten, appropå dödlighet.. Förra onsdagen - den 16:e - var det exakt år sedan allt brakade loss med blåljus och 240/180.....  Så just idag blir den magiska siffran 7.....

Egentligen är det rätt kul att börja tänka sitt liv i siffror.. Och ännu roligare blir det när man börjar tänka på att siffrorna hela tiden är relativa.. För inte betyder tex 243 samma sak idag som igår som imorgon.... 

Just idag innebär 243 bland annat att det är exakt så många dagar jag har kvar på mig att bearbeta min höjdrädsla. Inte för att jag ska kasta mig på ett flygplan just om 243 dagar men några dagar senare än det ska jag göra det.. Eller okey då, jag kastar mig knappast på planet. Blir väl snarare så att jag markkryper in i planet... Men  men, det bjuder jag på...

Japp japp, det var det. Nu ska jag gå och lägga mig i ett hörn och åldersnoja.. Kanske kan hitta fler gråa strån eller varför inte lite djupa rynkor någonstans.. Eller hemska tanke, ett rejält gäddhäng under armarna.. 

Var rädda om varann och kramas i massor.   

Lördagkväll i Älmhult. Detta innebär i alla fall 1,5 timmes total njutning och fullständig tillfredställelse. 1,5 timme med gåshud, rysningar utmed ryggraden och pirr i skinnet på låren. Kan man önska sig mer än så??

Tveksamt. Jag är i alla fall nöjd för ikväll.

Det jag snackar om är ju åter igen våra magiska genin i Så mycket bättre. Allihop gjorde ännu en gång fantastiska saker med det de hade valt. Och Laleh är ju oslagbar. Tråkigt att ingen av mina läsare vill göra mig sällskap på hennes spelning till våren/sommaren men det e ingen fara.. Jag kommer åka och njuta till max när det e dags. Blir en av de saker jag ska unna mig nästa år för nästa år är det fest i 366 dagar.... Å då ska jag ju kunna klämma in Laleh på i alla fall en av dem. Dessutom kommer jag nog försöka klämma in Timbuktu på en av dem med. Troligen lite enklare då han titt som tätt har spelningar på hemmaplan, i Lund och Malmö. Nära och bra.

Nåväl, kvällens program var som vanligt underhållande, varmt och innehållsrikt. Skrattade gjorde jag stundvis och även en tår har trillat på min kind. Å Laleh framförde en av mina favoriter av Jason. HÄRLIGT!!!

Stackars E-type som flunkade i gympa i skolan fick vinna i höjdhopp. Undrar om det hade funkat om det vore OS eller för den delen på SM-nivå...

Wiehe som är arbetsskygg och därför valt att bli musiker.... Tänk att man kan hitta på så mycke ursäkter och prata så oavbrutet bara för att slippa lite skit.

Sen kan jag ju vara böjd att hålla med Marie Ledin att Tomas spräng inte var något vackert att se. 

Å både Eva och Lena hade ju en tydlig snits på att hantera de stora maskinerna på bonngården. Med Lena förvånar det mig inte med tanke på att hon kommer från bonnhålan Vetlanda.. 

Om en vecka är det hon som ska hyllas. Ett självskrivet måste att se.. Får klura under veckan vilka låtar jag tror dyker upp då - eller hoppas dyker upp... 

Nu ska jag kura ihop mit här framför tv:n och invänta en nattlig runda till Lönsboda för att hämta hem extradottern från första kasedansen.. 

Var nu rädda om varann och kramas i massor.   

Just nu har jag kommit på något. Inget som i sig är helt nytt eller så men det fyller ändå upp mig och ger mig rysningar över ryggen. Även häret reser sig på min kropp...

Vad e det då?? 

Jo, jag är kär!!! Elelr i alla fall mer förälskad i Laleh än tidigare.. Gillar ju henne sen innan men efter att ha sett de två första avsnitten av höstens omgång med Så mycket bättre är jag helsåld.

Numera ligger jag här hemma på knä och tillber Laleh som den fullständigt brillianta kvinna och musiker hon är.

Hennes tolkningar av Tomas Ledin och Eva Dahlegren är makalösa... Ledins låt har aldrig tillhört någon av mina personliga favoriter men WOW säger jag efter Laleh... Å Ängeln i rummet är ju otroligt vacker i orginal och jag trodde det inte kunde överträffas.. Men det gick visst.

Dessutom verkar Laleh ha blivit den stora snackisen överallt. Mycket ros å en del ris. Voice hade visst härom morgonen en debatt kring huruvida Laleh snott musiken från Midnight express.. Spelar roll i så fall? Orka bry sig. Hennes verison är hur bra som helst..

Nu är det så att jag uppskattar samtliga artister som är med i höstens omgång av programmet och ser fram mot lördagarna med glädje.. Hur banalt den än må låta älskar jag E-Type och honom har jag sett ett flertal gånger live. Något av det häftigaste man kan göra om man som jag älskar fyrverkerier.. Timbuktu lyssnar jag på till och från, i synnerhet när jag har lite offperioder. En kille med ett helt eget uttryck och sätt att säga saker på. Mikael Wiehe gillar jag främst ihop med Björn Afzelius - min vis- och protesttarm blir glad när jag lyssnar på honom/dem. Lena Ph kommer ju från grannbyn där hemma och henne har jag sett live och även pratat med. Visst det var på 80-talet men ändå... En showmänniska ut i varenda fingerspets. Eva Dahlgren fyller ett tomrum hos mig. Tomas Ledin är ju svensk sommar i egen hög person. Och Laleh är ju One of a kind... Fantastiskt gäng.

När man nu hör deras låtar tolkade av andra artister inser man också vilka musikaliska fenomen och under de är. Jag är djupt imponerad..

Imorgon ska jag ägna mig åt hyllningsprogrammet till Timbuktu och hoppas på att mina två personliga favoriter dyker upp där - Alla vill till himmelen men få vill ju dö och The bottom is nådd. Jag tror och hoppas att Laleh gör någon av dem.

Sen tänker jag mest sitta här och vänta på att Laleh släpper sitt album - som är på väg - för att sedan ge sig ut på turne så jag kan åka och se henne live... Det blir ett måste i 2012:s almanacka. Någon som vill göra mig sällskap på lämpig ort i södern???

För er som missat vad jag pratar om lägger jag upp denna:

Var nu rädda om varann och kramas i massor...  

Jag har en mycket god vän hemma i stan som också finns på min Facebook. För det mesta kommer han med rätt kloka saker i sina statusar. Eller det e i alla fall ytterst sällan som han kommer dragandes med att han bakar bullar, går på toa eller plockar ögonbrynen...  För det älskar jag dig CH!! Idag hade han en JÄTTEljuspunkt i sitt statusande som jag snällt frågade om jag fick stjäla.. Jag fick i alla fall som ett gillande och då tar jag det som stt det går bra. Så kan jag ju sen sitta här hemma och vänta på polisanmälan resten av mitt liv... 

Så varsegoda, här har ni stölden....

"Jag besökte en av dessa mindre restauranger i Eksjö, som tagit över distributionen av festmat sedan stadens hotell specialiserat sig på att förse tonåringar med öl.

Besöket företogs i sällskap med kollegor och syftet var att fira den instundande allhelgonahelgen på ett värdigt sätt.

Vad som särskilt slog mig, förutom de diminutiva portionerna till en kostnad av cirka 75 kronor per gaffelfylla, var att säkert 80 procent av restauranggästerna var kvinnor, flertalet dessutom i fertil ålder.

Jag har inget emot kvinnor, men frågar mig givetvis om dessa kvinnor inget eget hem har att sköta?

Har de inga barn att ta omsorg för?

Detta var en torsdag kväll, traditionellt den afton husmödrar brukar ägna sig åt städning av hemmet. Nu satt de på krogen och åt vildsvinsstek och drack rödvin, glammade och surrade som om de vore grosshandlare.

Annat var det förr. Då samlades herrar i mörk kostym för kultiverad måltid med tillbehör. Damer förekom, men nästan uteslutande i egenskap av servitriser. Det var en annan bättre ordning. Kvinnor hade annat för sig på den tiden, när hemmet, barnens uppfostran och ansvaret för hushållspengar vilade på dem liksom inte sällan också ett ansvar för äldre generationens välbefinnande.

Det fanns varken intresse eller tid för krogbesök hos dessa härliga kvinnor, som mellan barnbestyren och städning företog långkok och konservering i besparingssyfte.

Det är inte konstigt att företeelser som knark och skilsmässor var nästan okända, men nu är kvinnor i sin bästa ålder ute i svängen, ofta skamlöst utstyrda i korta klänningar och kraftigt målade om läpparna.

Vad sådant leder till vet man ju. Kanske borde deras män och fästmän tänka sig för, innan de lät sina kvinnor uppföra sig på detta sätt."

För de som känner mig vet att nu har vi öppnat dörren till debatten ang kvinnligt och manligt.. Eller just det där med givna förväntningar för vad du e född som.. Så vi drar denna skiva ett varv till . Kan ju aldrig bli för många ändå.. Ny belysning är ju alltid trevligt.

Som vanligt ska vi väl försöka ta det systematiskt.. Den otroligt fräcka stölden har ju fördelen att jag fick ett par givna frågor att besvara. Och som jag förväntar mig att ni svarar på också..

Fråga 1: Har inte kvinnorna ett eget hem att sköta om? Tja, det kanske de har. Eller jag är rätt övertygad om att de har det. Kanske inte ett helt eget hem men ett hem. Men vad säger att de inte redan har "tagit" hand om det för att kunna gå ut just den torsdagen??? Å varför ska HON ta hand om hemmet? Ca 80% av kvinnorna lever i någon form av relation/förhållande med en annan vuxen individ. Varför kan det inte vara så att hennes partner springer hemma i mysbrallor med dammtrasan i högsta hugg, ölburken i andra handen och dammsugaren i full beredskap medans söta Stina sitter på facilititen å avnjuter ett mustigt rödvin och ett gott välhängt svin..... Tycker jag låter som en superb fördelning.

Fråga 2: Har hon inga barn att ta omsorg för?? Nu är ju faktum att söta Stina INTE har några barn, inte VILL ha några barn och skyr barn som pesten. Dessutom har hon lyckats träffa granna Gunnar som inte har lust att förära jorden med att sprida ut sina kroppsvätskor för vidare efterliv här på jorden. En något ovanlig kombo men just här är fallet så..  Stinas kompisar har däremot sett till deras bihang tar omsorg om barnen de satt till världen den här kväll så mamma får andas lite och vara kvinnligt vuxen. De av Stinas vänner som inte har en hemmavarande partner har ordnat barnvakt som tittar på thrillers och äter popcorn.... För att det är de värda.

Fråga 3: Blir man sämre förälder för att man tar sig en kväll ute med tjejgänget? Måste jag som kvinna "ta hand om" hemmet? Är min plats i livet vid spisen, födandes barn och evigt tacksam för att jag har en man som sköter resten? Bla bla bla blev det nu. Tocket trams och elände.... Mitt givna svar på alla dessa frågor är ett rungande NEJ!!!!

Jag har faktiskt i mitt egna privata umgänge ett par tjejkompisar som verkligen INTE under några omständigheter vill ha barn. Tjejer som inte grundar sitt beslut på rent ytliga faktorer utan som tänkt igenom alla aspekter av dessa beslut. Och som är helt tillfreds med detta. Inte är de mindre kvinnor, eller sämre kvinnor, för det.

Jag har också manliga vänner som fullständigt älskar att laga mat, sy kläder, göra shoppingrundor a la ordentligt och som har stenkoll på senaste maken... De kan förvisso inte föda barn men om de hade kunnat ta över där med så är jag övertygad om att de hade gjort det också. Inte för att de e mindre män för det....

Så jag avslutar med en sista fråga till er och väntar spänt på alla svar som måste trilla in nu...

Måste vi leva upp till de fåniga könsroller/könssyner som finns eller kan vi välja bort dem med gott samvete? 

Var rädda om varann och kramas i massor. 

Hallå igen världen..

Var meningen att jag skulle jobbat idag men vaknade vid 5 imorse med något tjockt och otrevligt i munnen.. Urrkkk var den spontana känslan och det var väl ungefär så jag lät också...

Japp, helt rätt. Här kom allt jag ätit åter igen. 

Visst tror jag på återvinning och tycker på det stora hela att man ska ha ett miljövänligt tänk men det här tar ju priset.... Å inte e jag ko heller så jag behöver idissla maten.. Snnerligen osmakligt var det i alla fall.

Så det var ju bara till att ringa till jobbet med gallsmaken tydlig i munnen och tala om att jag inte dyker upp idag.

Sen lyckades jag somna om igen och vaknade ett par timmar senare. 

Känner ju direkt att magen fortfarande inte är det den borde men jag måste ju få i mig de dagliga pillrena och de mår ju bra av lite frukost.. Så det var ju bara till att bita ihop. Ner med näven piller och så lite hälsosam yougurth på det.. Inte fasen hjälpte det... Magen har fortsatt att köra berg- och dalbanan hela dagen.. Här behövs minsann inte ett åkband a 500 spänn. Näe, helt gratis e det och jusses vilken åktur det e.

Får ju uppstöttningar av denna fart så för att försöka mota detta har jag även tvingat i mig lite magsyrehämmande. Idag i brusform och helt ärligt kan jag inte begripa hur de kan få för sig att göra så ÄCKLIG magmedicin!!! Meningen e ju att man ska ta den för att lugna magen och inte en enda av de jag provat funkar riktigt på det visset. Näe, mer magsyra får man av dem och kräkfärdig blir man också. Måste vara en man som kommit på detta....

Nu, nästan 2 timmar efter magmedicinen känns det lite lugnare.... Får se om det håller..

Å bara för att jag inte ska sitta här och verka gnällig så tänker jag göra en FiloZophie idag. Jag tänker nämligen göra en veckans....

Veckans känsla: Berg-och dalbana

Veckans vän: Örjan - för att du hela tiden visar mig nya saker.  

Veckans serie: Game of Thrones - surt att behöva vänta ända till våren nu bara.

Veckans bok: När blodsbanden brister - Hanna Svensson.

Veckans saknad: Solen!!!!  

Veckans upptäckt: Vilken musikskatt vi har... Kolla bara in Så mycket bättre. Så otroligt mäktigt och imponerande. Har konstaterat att jag till våren när Laleh förhoppningsvis ska på turne BARA SKA HA EN BILJETT.....   

Nähä, nu ska jag gå och göra mig en kopp grönt the - fatta det JAG har inte ens kunnat dricka kaffe idag - och se om det funkar i magen...

Var rädda om varann och kramas i massor.