Äntligen, ett genomtrevligt ämne där jag inte behöver vara i närheten av att vända ut och in på mig själv.

Nu ska jag bara tänka urläcker, ursnygg, ursexig manlig uppenbarelse. Känner nästan hur det rinner till i mungipan, huuu får nog hämta fram servettlådan så inte datorn blir fuktskadad.. 

1. Sean Connery. Och då menar jag inte unga Sean när han var James Bond. För då är han inte min typ alls. Utan för mig ska det vara "gamle" Sean a la The Rock.. Oj vilken man han är. Rakryggad, stilig, vithårig och ursnygg. Tänk att en man kan vara så snygg när han e 80!!!

2. Johnny Depp. Dem ögonen får mig att smälta. Johnny hade lätt kunnat få komma hem till mig varenda kväll i veckan... Å då hade Vanessa Paradise kunnat slänga sig i väggen. För mig har Johnny utvecklat sin manlighet. Han var rätt lam i Gilbert Grape men efterhand som åren gått har han bevisat vad han går för. Chocolat är han ljuvlig i och i Piraterna är han ju bara rent rått manlig... Med en härlig twist på det hela. Älskar Johnny.

3. Shemar Moore. Derek Morgan i Criminal minds. Får mig att sitta bänkad framför tv:n på torsdagar. Ett otroligt vackert leende och i sin roll där verkar han vara otroligt trevlig. Charmen han har mot Garcia i den serien får mig att vilja byta plats med henne. 

4. Henke Larsson. Sveriges i särklass bäste fotbollsspelare, säger jag som är fullständigt ointresserad av fotboll. Faller åter en gång för ögonen.. Är ju svag för den varan. Fast han har ju mer än ögon.. Men mycket av hans charm kommer nog av att det verkar i alla fall som att han berömmelse och framgång inte vuxit honom över huvudet. Han är fortfarande ödmjuk vilket är härligt. Å visst var han söt en gång i tiden när han hade rastaflätor men han e så in i bomben mycket snyggare utan hår...

5. Eric Saade. Jajaja, jag vet.. Nu e det lite pedofilvarning på mig.. Men jag måste ju erkänna att jag tycker han e het. Hade bytt plats med hans dansare och fått möjligheten att kladda lite på den magen och känna på den rumpan. Å såna glittrande, tindrande ögon, spritter ju av liv och lust. Aaaaa, nu kände jag mig som jag vore fjorton igen.. 

6. Pelle Björklund. Jag tror jag var 11 första gången jag la mina ögon på honom. Kan minnas det än idag. Där stor han. Lång, mörk och ursnygg... Pelle var min första riktiga crush.. Att jag sedan haft förmånen att få lära känna honom genom skolan å så var ju bara en bonus. Bortsett från att han då var ursnygg så var han dessutom genomtrevlig.. De flesta grabbarna på den tiden som såg något ut var otroligt medvetna om det. Inte Pelle, där hade vi bonngrabben som tränade bandy som en idiot och var trevlig mot alla.. Visst fick jag en kram eller två på den tiden men mer blev det aldrig. Å det är väl just det som gör grejen.. Fast jag måste ju erkänna att jag fortfarande tycker du e ursnygg OCH urtrevlig. Synd du e gift...  Å du, känn dig hedrad över att hamna på listan i övrigt sällskap men låt det inte stiga dig över huvudet.. Vore illa ju...

Visst finns det många mer man skulle kunna ta med på listan men nu var det 6 som skulle väljas ut. Och just idag är detta mina val på de ursnyggaste männen som vandrar på denna jord.

Var och en vald med omsorg och var och en har fått sin egen lilla dregelstund här.  Nu får jag gå och hämta moppen och torka golvet ordentligt innan parketten blir förstörd.. 

Gokväll mina kära läsare.

Dagens ämne då.. Sju saker jag tänker mycket på.. Ha, det kommer lukta bränt här, undrar just om brandvarnaren fixar detta. Eller förresten, det blir nog inte så farligt. Tänker oftast alldeles för mycket så det blir ju som vanligt ikväll då. Fast för första gången på över en månad känns det här som en riktigt trevlig sysselsättning. Har energi och ork kvar i kroppen fast jag haft en aktiv dag. HÄRLIGT!!!

1. Familjen. Fundera jag mycket på. Både de som finns i livet och de som gått bort. Mina barn är mig ju varmast om hjärtat. Oc där går tankarna kring vad det ska bli av dem. Jag tror på en ljus framtid för båda mina små raringar. Och jag får säg att jag har välartade barn. Herregud, jag kommer ju ihåg vad jag gjorde i deras ålder och jämförelsevis så är mina två ena riktiga änglar . Pappa har jag i livet och där är bara att inse att han börjar bli gammal. Inte för att 69 egentligen är någon älder att tala om men många gånger känns han äldre. På sista tiden har han varit ett stort orosmoment för mig pga diverse sjukdomar. Mina tre bröder finns ju och jag tänker inte så mycket på just de men desto mer på de relationer vi har. Finns både bra och dåliga saker med bröder. Av de som gått bort så är mamma den som oftast cirkulerar i mitt huvud. Inför mamma är jag otroligt kluven. Många av mina beteenden och min ångest har sin grund hos mamma. Jag vill inte bli som min mamma... Den resan har jag redan gjort vid sidan om och klarar mig bra från en returresa. Av övriga bortgångna så dyker farmor upp - en riktigt lee kärring, usch och tvi. Mormor och morfar, två varma personligheter som gett mig mycket...

2. Vännerna. Både nya och gamla. Mina vänner är för mig guld värda och för dem finns jag dygnet runt. Precis som de gör för mig. Äkta vänskap är få förunnat och den ska man ta vara på. Och är man riktigt goda vänner ta men det goda med det onda. För visst har de fel och brister men utan dem vore de ju inte just den där fantastiska personen som jag älskar. Jag har lyckats hitta ett par riktiga guldklimpar som jag värnar om med hela mitt hjärtat. Visst fräser jag på dem, å visst beter jag mig dumt och säger dumma saker men för det mesta så reder vi ut det.. För dem finns mitt öra alltid och jag funderar ofta på hur jag kan göra dem glada, få dem att må bättre och på den resa genom livet jag vill göra med dem.

3. Ålder. Och nej, jag lider inte av åldersnoja... Utan jag tänker ofta på vad ålder är. Ett par siffror på pappret egentligen för det mesta. För vissa dagar så känner jag mig fortfarande som om jag vore 18 och vissa dagar är jag minst 95 och dödstrött. Just idag tror jag att jag är ungefär 30... Men visst märker man att åren rasar iväg. Mina barn börjar bli stora och är snart på väg ut ur boet på riktigt. Känns ändå som att det inte var så länge sen jag bar runt dem på höften.. Jag hade nog ågon form av ålderskris strax efter 30 då jag gick och piercade mig i naveln. Medelålders tvåbarnsmamma med fler kilon runt magen än önskvärt, kanske inte den första typen som brukar göra detta. Men det bryr jag mig inte om. För jag gjorde det trots allt för min egen skull...

4. Jobbet. Tänker jag just nu alldeles för mycket på. Fast det e klart att just nu handlar det mer om vad jag vill göra i framtiden.. För som läget är för mig nu så funkar inte vården. Behöver just nu ett "kravlöst" arbete.. De flesta dagarna just nu känns det som att jag är redo för Samhall.. Å där har jag väl ändå inte tänkt mig att hamna. Finns lite mer ambition i min kropp. Men osökt då går tankarna till vad jag ska göra, å ska jag kanske börja plugga och vad ska jag i så fall plugga?? Hmmm, det har jag inget bra svar på just nu så jag fortsätter väl tänka lite till.

5. Livet. I största allmänhet. Känner just nu att jag står i ett vägskäl och än har jag inte kommit dit hän att jag lagt i växeln och valt väg. Tänker mycket på vad jag gjort hitills i livet och det känner jag mig på det stora hela nöjd med. Sen tänker jag ju givetvis på vad jag vill att livet mer ska erbjuda mig. Vilka möjligheter jag ska fånga. Vill jag vara kvar i Älmhult eller vill jag "hem" till Eksjö? För det är bara att inse att barnen är stora och har snart sina egna liv och då vill de inte ha mamma hängandes i hasorna. Vad vill jag göra med jobbet? Ja, mycket blandade tankar som far runt. Men det är ju inget jag behöver bestämma idag det heller så därför lämnar jag det till en annan dag.

6. Män. Finns det några vettiga män?? Eller är det bara en ren fiktion från Hollywood?? Börjar faktiskt tro det. För om jag tittar tillbaka på män jag valt att dela mitt liv med så inte fasen är de perfekta som de man ser på film. Näe, ena riktiga skitstövlar e de flesta. Visst, om jag hade kunnat plocka olika bitar från var och en så hade det blivit bra... Men nu går ju inte det. Å ska man då behöva nöja sig med något halvdant? Det tycker ju inte jag. Å nu är det ju inte så att jag inte inser att förhållande innebär toppar och dalar.. Men om jag ska vara ärlig så verkar det som att det finns inte en enda man som kan tänka sig att vara trogen.. Inte en enda som inte har något märkligt äganderättsbehov.. Näe, usch och tvi.. Jag tror jag ska gå i celibat och lägga ner projekt MÄN... Helt övertygad om att livet blir enklare då.

7. Psykbryt. Tror jag att jag har ofta eller i alla fall att det är på väg.. Och då känner jag mig maktlös och helt utom kontroll. Detta är fruktansvärt obehagligt. Saker jag inte har kontroll på är för mig ett otroligt stressmoment. Ja, det är det väl i och för sig för de flesta. Men nu är jag ju ett kontrollfreak och när saker hamnar utanför min egen kontroll så försvinner den fasta mark jag står på. Och givetvis kommer det ångest osv då. Vore märkligt annars. Men det har hänt vid flera tillfällen att jag vaknat mitt i natten och panikslagen ringt pappa för att få kontroll på saker. Minnen som dyker upp som jag inte vet om det varit på riktigt eller om det bara är huvudet som spelar mig spratt. Känslor jag har som inte stämmer. Och tanken på att bli som mamma i det läget skrämmer livet ur mig. Och när tankarna börjar ge sig in på det spåret så får jag psykbryt...

Då var dagens tankar avklarade. Nu tar jag och tömmer hjärnan för idag. Imorgon bitti ska jag börja tänka på punkt 6 här igen. Så jag får väl lägga celibattankar på hyllan, i alla fall tills på måndag... För imån är det sex ursnygga män jag ska dividera om.. Å de måste ju väljas med omtanke..

Trevlig lördagkväll nu mina kära läsare..

Ikväll ska jag ta mig an åtta saker som vinner mitt hjärta... Hmm, får nog fundera en stund på vilken nivå det här ska hamna på..

1. Blommor. Älskar blommor men vill få blommor som verkligen betyder något. Det är ju inte särskilt svårt att springa in på närbutiken å hugga en bukett tulpaner i farten. Å tulpaner i farten är helt okey om den som jag får dem av ändå menar något med dem. Jag vill inte ha "måste"-blommor.. Då är buketten med ängsblommor plockade för hand med ett hjärta bakom mer värda. Eller maskrosorna från gräsmattan.. Å maskros är en vacker blomma. Blir fortfarande än idag varm om hjärtat när jag tänker tillbaka på barnens buketter de kom med och sa: Mamma jag älskar dig..  

2. Äkta belgisk choklad. En av mina stora svagheter här i livet. Handgjord choklad från Belgien. Smälter i munnen och lägger sig som bomull runt hjärtat på mig. Nu är det ju så att jag TÅL just den sortens choklad.. För där gör de choklad utan nötter och mandlar. Underbart. Å de gånger jag lyckas komma över denna delikatess så njuter jag och spar och snålar på dem in i det sista.. Å nåde den som försöker ta av MIN choklad utan att ha fått lov till det.  

3. Morgonmys. Tänk att få vakna till doften av nybryggt kaffe i näsan samtidigt som man får en god morgonpuss och får höra, Du är vacker.. Jajaja, jag vet att jag inte e vacker på mornarna men ändå...  Så trevligt det hade varit.  

4. Äkta omtanke. Med detta vinner man mitt hjärta riktigt ordentligt. Äkta omtanke är något som jag många gånger tycker det finns för lite av i våra liv. Hur ofta frågar inte någon hur det tex varit på jobbet men struntar blankt i svaret egentligen. De vill mer bara kolla vilket humör man råkar vara på... Näe, ut med sådant och in med omtanken.   

5. Uppvaktning. I den gamla hederliga betydelsen.. Jag vill ha en man som uppvaktar mig, skämmer bort mig, pysslar om mig...Bjuder ut mig på middag eller lagar middag hemma hos sig och klarar att hålla mig ur köket  . Som kommer med blommor eller andra små presenter bara för att han tycker om mig. Som bjuder upp till dans. En man som kan visa att han tycker om mig på mer än ett sätt!!!! 

6. Valpögon. Vem kan motstå dem?? Å det e ju inte bara valpögon.. Alla småvarelsers ögon.. Katter, bebisar, hästar, kossor. You name it.. Tänk dessa mörka ögon som bara fokuserar på mig.. E det konstigt att man smälter??   

7. Vänner. Å då menar jag inte i största allmänhet utan vännerna runt mig. De som jag vet finns där för mig. De som verkligen bryr sig och engagerar sig. De jag vet att jag kan ringa mitt i natten utan att de blir arga eller säger suck...Alltså RIKTIGA vänner. Lätt räknade men guld värda..  

8. Livet. För att det innebär så otroligt mycket. Jag älskar livet och gör vad jag kan för att låta det ge mig så mycket jag kan. Visst är livet en berg-och dalbana men det är ju det härliga med just livet. Jag blir varm om hjärtat när livet bjuder mig på nya upplevelser, upptäckter och erfarenheter.. Så ta vara på det och du vinner mitt hjärta.  

Det var dagens lista så nu ska jag börja fundera på morgondagens sju... Ha en härlig fredagkväll för det ska jag ha.  

Torsdag idag och jag ska fundera ut nio saker om mig själv som jag vill dela med mig av. Å jag tänkte kanske vara lite mer intim än att bara tala om att jag är blond, blåögd, har strl 36-38 i skor osv... Alltså ska jag försöka hålla mig från uppenbara saker .  Så det kommer ta en stund innan jag bestämt mig för vad som dyker upp här.

1. Höjdskräck. Och då menar jag verkligen på riktigt. Till och med så pass att jag blir kräkig om jag tittar på tv och det e är "titta ner"vyer. Tänk bara så hemskt det är med tex James Bond som i varenda jäkla film ska hoppa fallskärm....  Och jag mår ju till och med illa om jag behöver stå på en stol. Och när man vet detta kanske man kan förstå vidden av problemet jag har med listan igår.. Punkten med att åka på solsemester alltså..

2. Jag ÄLSKAR mina barn. Okey, den är kanske uppenbar men jag menar det verkligen. Jag skulle verkligen kunna göra vad som helst för dem.. Och jag kan erkänna att jag e en hönsmamma.. Pysslar, fixar och trixar efter deras önskemål. Och gör så gott jag kan. Visst driver de mig till vansinne ibland och jag vill bara skrika rakt ut, och det händer att jag gör också. Men kärlek är ju inte lätt och det e en jäkla berg- och dalbana, som jag på inget vis skulle vilja vara utan..    er mina "små" raringar.

3. Soluppgång. Jag föredrar soluppgång framför solnedgång. Hänger nog ihop med att soluppgång innebär en ljusning, en ny dag, nya möjligheter. Solnedgång är urvackert det med men då går det ju mot mörker, natt och avslut. Så bjud mig på frukost i gräset i soluppgången och jag kommer vara lycklig hela dagen..

4. Skoälskare. Är jag av högsta grad. Det finns ju såååå otroligt många snygga skor som verkligen gör det där! När jag kollar på tv eller kikar i tidningar så e det skorna jag kollar in. Tänk bara Bengtzings gula stövlar i melodifestival, snacka om att jag vill ha.... Och när jag hittat en modell på skor som jag vill ha så leter jag rätt på dem sen spelar det ingen roll om jag skulle få köra MÅNGA mil för just MINA skor.. Det gör jag så gärna. Sen finns det ju de i min omgivning som tycker att jag har för många skor. Men snälla nån, kan man ha för många skor???

5. Pyssel. Tycker jag om. Och visst gillar jag pyssel i bemärkelse handarbete men jag tänker här närmare på att pyssla runt i största allmänhet. Jag mår bra av att få rå om mina nära och kära. Vänner som familj. Laga middagar, massera, klia, göra må bra saker, skämma bort.. I detta sammanhang är jag i mitt esse och får dessutom ro i min kropp. Jag tillhör absolut de givande personerna och därav mitt yrkesval. Jag ser faktiskt detta främst som en positiv egenskap hos mig. Men visst innebär det att jag ibland kan tas för given.. Annas öra finns alltid, Anna fixar. Och visst finns det och visst gör jag men när jag behöver någon vad händer då? Visst finns det de som säger att jag är FÖR snäll men det bjuder jag gärna på bara jag vet att det finns en axel för mig att luta mig på då och då. Och det har jag faktiskt hittat. Ett par riktigt stadiga klippor. Så resten av omgivningen som tycker det e ok att bara ta och kan göra det med gott samvete, varsegoda...

6. Syrlighet. Kan väl benämnas som ett signum för mig. Har ju en synnerligen sjuk humor och anser mig vara rapp i tanken så ge mig en möjlighet så kommer med största säkerhet en syrlig/ironisk replik. Kan väl ibland vara svårt att förstå sig på och det är väl troligen anledning till att folk ibland anser mig konstig.. Å faktum är ju att jag har papper på att mitt huvud e som det ska  . De flesta som ger mig en chans inser dock rätt snart att jag har ett hjärta av guld och lär sig också uppskatta min något bisarra sida.

7. Frihet. Vad vore livet utan frihet? Jag är evigt tacksam för att jag bor i Sverige där vi har relativt mycket frihet. Visst finns det måsten men de kan man ta ändå. Det jag menar med frihet är att vi har så otroligt mycket gratis. Helt ärligt så är vi nog världens rikaste land. Tänk bara vår fantastiska natur tex. Vi har en tillgång till den som inte finns någon annanstans. Å jag tycker det e helt underbart att lufsa runt i skogen och göra ingenting, eller en dag på eller vid sjön med öppna fria vidder. Kan ibland få känslan att jag äger världen. Jag njuter helt och totalt av att åka båt och för mig är det frihet, sen spelar det ingen roll om det är på en liten insjö eller stora vida oceaner. Å tänk bara vilka friheter man får lov att ta sig i största allmänhet. Jag gör ju vad jag vill när jag vill och hur jag vill. Visst, med vissa begränsingar (samhällets normer och regler). Men om jag vill springa runt naken hemma en hel dag gör jag det, jag har friheten att välja vem eller vad jag vill älska, jag har friheten att välja vad jag tycker, tänker och känner. Å appropå rikedom och frihet, har du någon gång tänkt på att vi kan oavsett var vi är i vårt land dricka vattnet direkt ur kranen, vi kan spola när vi varit på dass och vi kan överallt fräscha upp oss med en dusch i rinnande rent vatten, Snacka om frihet! Jag avskyr känslan av instängdhet och "fackindelning". Varför måste allt stoppas in i fack och konventioner? Frihet innebär också att ta vara på dagen/stunden. Så här kommer dagens visdomsord: Med ett öppet och fritt sinne kommer man långt och ta hand om andra som du själv vill bli omhändertagen.

8. Kontrollbehov/kunskapstörst. Kunskap är viktigt för mig och jag njuter av att lära mig nya saker. Varje dag för mig innehåller någon form av lärdom, på ett eller annat plan. Allt handlar ju inte om formell kunskap utan det kan lika gärna vara känslomässig kunskap. Jag kan otroligt mycket och det sticker jag inte under stolen med. Men jag är inte perfekt eller fulländad utan jag har visst brister. Tror och hoppas att jag kommit så långt att jag i alla fall börjar erkänna när jag har fel. Jag försöker hålla mig uppdaterad på nyhetsfronten och jag plöjer böcker i en strid ström. Både för att släcka min törst och för avkoppling skull. Å hur kul är det inte att spela frågesportsspel?? TP, geni och så är helt klart min typ av spel. Dessvärre är det sällan någon som vill spela det med mig  . Så jag får väl anmäla mig till någon form av frågesportsprogram på tv.. Klarar jag ju av ytterligare en punkt på min lista igår.. På det känslomässiga planet handlar det mer om att försöka hitta en bra lagom nivå. Jag vet om att jag har ett tempo som oftast går i 190 och att jag kan uppfattas som lite av en ångvält. Å givetvis gör detta att jag tar plats. Men jag jobbar på att försöka hitta mig själv i den större bilden. Inte så att jag på något vis försöker göra om mig till något jag inte är. Anna är Anna och det är jag stolt över.

9. Anna. Får lov att bli sista punkten för det är ju dags att knyta ihop påsen för ikväll.

Vem är Anna egentligen? Jag vet inte ens om jag kan svara ordentligt på det själv.. Positiv, ömsint, kärleksfull, karismatisk, kontrollfreak, självständig, stolt och envis som synden. Är nog ord som de flesta skulle använda för att beskriva mig med. Men det de flesta missar är att det finns så mycket mer bakom det de ser med blotta ögat. 

Jag har aldrig fått lära mig att gråta vilket gör att de känslor jag visar blir helt fel. Jag gråter inombords men det du ser som står utanför är ilska. Jag är uppvuxen med 3 "stora starka" bröder vilka jag alltid känt mig tvungen att hävda mig själv mot. Å visst, det är inte de som lagt det på mig utan jag själv, Detta har dock lett mig till mitt kontrollbehov som är enormt. Man skulle väl om man vill vara lite elak kunna kalla det mindervärdeskomplex. Nu menar inte jag att jag kände mig mindre älskad än vad mina bröder gjort. Utan det jag menar är att jag alltid haft en känsla av att behöva vara minst lika bra som de på saker. Jag spelade fotboll när jag var yngre för det gjorde mina bröder.. Nu e jag ju ingen komet på att springa så stod i mål istället och det var jag bra på..

I skolan var det viktigt för mig med bra betyg - inte så att jag satt hemma och pluggade. Det har jag aldrig behövt utan där hade jag det enkelt för mig. Men det var viktigt att hålla minst samma grad av betyg som bröderna. Helst bättre.  Osv osv. När man har den känslan MÅSTE man vara stark och förr ansåg jag att då gråter man inte. Jag har idag insett att det stämmer inte. Men från att inse det till att släppa loss gråten öppet är fortfarande ett för stort steg för mig. För det innebär att jag måste släppa ytterligare på mitt kontrollbehov.

Jag är många gånger rädd, förtvivlat rädd. Å det blir jag när jag känner att jag inte har kontroll över saker. När jag inte helt säkert kan förutsäga mina reaktioner och efterdyningarna av dem.. Å då får jag panik..

Usch, jag har mycket att jobba med för att bli en bättre människa, för mig själv!!!

Så ja, nu säger jag god kväll till alla och hoppas du fått en något mer färgad bild av mig. Allt är inte svart eller vitt. Och tänk på att inte vara så snabb med att döma det du ser eller hör.

Hittade idag en lista hos Lady Stardust som jag faktiskt frågade om jag fick stjäla lite... Å det fick jag lov till. Så nu är min tanke att jag ska vara lite aktiv i mitt bloggande, genom att inte klara av hela listan idag. Och dessutom tänkte jag lyckas med att vara lite positiv, vilket det har varit dåligt med på sistone annars. Tyck och tänk gärna om mina val på punkterna... Och vill ni så får ni också "stjäla" listan från mig..

Mitt livs lista - med motiveringar: (tror jag...)

10. Tio saker jag vill göra/uppleva innan jag dör.

9. Nio saker om mig själv.

8. Åtta sätt att vinna mitt hjärta.

7. Sju saker jag ofta tänker på.

6. Sex män jag tycker är ursnygga.

5. Fem saker jag skulle vilja göra.

4. Fyra avtändande saker.

3. Tre saker jag tänder på.

2. Två favoritlåtar.

1. En bekännelse.

Jaha, då börjar vi med listan. Punkt 10 har jag ju redan i huvudet och har haft i ett par år... Delar av min "hemliga" lista kommer här.

* Äta/smaka surströmming - inte för att jag tror att jag kommer tycka om det men det tillhör ju tydligen den svenska traditionen att göra detta... Inte för att jag kan begripa vitsen med att äta sur fisk men men.. Å jag kan ju inte säg att jag inte tycker om det innan jag provat.. Har förhalat denna upplevelse i snart två år nu...:)

* Åka på riktig solsemester - och då menar jag utomlands.. Söderut dit man "måste" flyga. Planen ligger för att klara av detta under 2012.. Fram till dess så ska jag lärt mig hantera min extrema rädsla för höjder så att jag kan ta flyget till Turkiet...

* Få bli mormor/farmor... Fast INTE än på typ 10 åe eller nåt... För så gammal e ju inte jag än..:) Så bara så ni vet barn, ge fasen i att hitta på något sådant.. Safe sex är viktigt.

* Göra en brasiliansk vaxing... Bara för att kolla hur det e...

* Åka Vasaloppet. Skulle säkert vara mer än lovligt halvdöd när jag var klar men vad fasiken.. Jag åker ju hemma i soffan vartenda år och har gjort de senaste 20, typ.. Å jag åkte ju skidor på längden när jag var yngre och var då rätt hyfsad på det.

* Äga en Ford Fairline Sunliner-59.. Min absoluta favvobil. Finns det något snyggare. Å motorljudet kan ju få det att gå för mindre..:)

* Få bli riktigt romantiskt uppvaktad och uppskattad av en vettig karl under längre tid.. Fast den faller ju på eget grepp då det ju inte finns några vettiga karlar i längden...:) Har de inte brister i intelligens så är de homosexuella och således inte intresserade av mig i det hänseendet. Och skulle de nu klara de två första delarna så klämmer de mitt på tandkrämstuben eller något annat dumt som kan störa ihjäl mig.. Och med längre tid så menar jag mer än över en helg eller en månad för vem kan inte klara det?

* Åka jorden runt. Med BÅT... Älskar att åka båt och det skulle jag fixa. Skulle ju dessutom ge mig bonusen att jag skulle få se det mesta jag drömmer om.. Australien, karibien. Ja, ni fattar grejen..

* Få vara ekonomiskt oberoende. Gärna genom en större vinst på Lottot jag förnyar varje vecka.. Å då menar jag inte flera miljoner.. Jag skulle vara helt nöjd med nån hundratusenvinst... Så kan jag ju köpa mig min Ford..:) Å åka jorden runt.

* Vara med på tv... Låter säkert jättefånigt men det bryr jag mig inte om.. Å andra sidan OM jag åker vasaloppet så finns ju en vis risk för att jag hamnar där.. Annars kanske jag skulle ta mig i kragen å anmäla mig till nåt av de där tv-programen som passar mig. Ni som känner mig vet vilka de e....

Så ja, det var tio saker jag kan tänka mig att dela med mig av.. Finns andra men de e mer privata och dem behåller jag för mig själv. Nu e det inte så att ordningen på mina tio saker e det viktiga.. Utan jag har tänkt beta av dem en efter en och givetvis ligger vissa närmre till hands att kunna stryka undan.

Så vilka skulle vara dina tio saker???

Imorgon kommer jag berätta 9 saker om mig själv.. Mer eller mindre kända...:)

Ha en bra kväll.

Jaha, här sitter jag igen. Tack och lov har jag en rätt bra dag idag. Glädjs åt att solen skiner från klarblå himmel. Jag har tagit mig ur sängen relativt snabbt idag. Har faktiskt till och med pallat med lite hushållsnära tjänster i hemmet. Flitens lampa har minsann lyst på mig... Men nu ska man ju inte förta sig utan lagom e bäst..

Om jag nu ska sammanfatta de senaste dagarna så har de varit väldigt upp och ner. Känner dock att jag inte varit i närheten av att vara fågel någon dag. Utan snarare pendlar jag mellan fisk och mittemellan-läge. Igår tex var en riktigt usel dag. Då var jag väl i det närmsta en djupt dykrypande vattenvarelse. Idag når jag ytnivå eller kanske till och med så pass så att jag kan ses som en dagslända som hoppar på ytan. Och jag är lika skör som dagsländan. Och för mig är det jobbigt att känna på detta viset.

Tyvärr är det ju så att när man inte mår bra i själen snurrar tankarna på högvarv. Både positiva och negativa. Saker och ting hamnar gärna på sin spets. Och detta har fått mig att fundera på hur det egentligen står till i världen. Eller snarare på huruvida jag faktiskt lyckats polera min fasad så pass att omgivningen inte kan förstå att jag inte är så stark som det ser ut som.... Som läget är just nu så räcker det med minsta kravnivå så bryter jag ihop. Ändå framförs önskemål om att fixa ditten och datten och säger man nej så är man dum och otrevlig!!! Jag är så innerligt trött på detta. Försöker verkligen rensa bort energitjuvarna i mitt liv. För jag anser det för jäkligt att man ska behöva känna ångesten och frustrationen rusa runt i kroppen som ett skenande tåg som inte ens stoppar om det kör in hårt i väggen.. Känns stundvis tröstlöst. Å ska man behöva medicinera pga omgivningen?? Egentligen tycker jag inte det men vad har man för val? Det blir ju lite som att välja mellan pest och kolera...

Jag sitter vid sidan av och känner livet passera utan att jag deltar. Och inte blir det bättre av att man ska vända och vrida på saker. Vad vill jag med mitt liv? Just nu känner jag mig redo för att dra täcket över huvudet. Å visst jag är sjukskriven och kommer vara så ett tag framöver.... Men sen då? Tanken på att återgå till mitt "vanliga" liv och jobb finns inte. Känns som att jag ska ha något "oviktigt" jobb som att förpacka skruvar åt Samhall.... Inte för att det är något fel på Samhall, absolut inte. Utan det jag menar är jag behöver något kravlöst/ansvarsfritt. Något som ingen annan blir lidande av om jag inte utför just en tisdag, eller vilken dag i veckan som....

Fågelläge vore trevligt att befinna mig i men det lär dröja. Så därför frågar jag mig hur mycket man ska behöva ta innan den totala botten är nådd? Varför är det så svårt att få folk att fatta när det är nog??? Var är helt vanligt vett och sans och empati för sina medmänniskor???

Och livet är mig mycket kärt. Jag har så otroligt mycket att vara tacksam för.. Mina älskade barn som jag skulle kunna göra vad som helst för. Mina fantastiska vänner som orkar med mig i både med och motgångar. Min familj - för det mesta - familj är ju dock familj och det har sina sidor. Mitt jobb som jag älskar men just nu inte orkar med. Min hem som jag trivs med även om jag just nu inte vill vara själv där. Våren som ser ut att göra ett allvarligt försök att mota bort vintern, och det var väl ändå på tiden?

När man sammanfattar allt detta kan man tycka att allt borde vara på topp. Vad i hela världen har jag att gnälla om?  Att livet känns sjukt och ganska meningslöst? Att det e tungt och motigt? Mmmmm, faktiskt det jag tänker ösa ur mig om.

Jag har periodvis mått dåligt tidigare i mitt liv men aldrig på det här viset.

Då har det huvudsakligen berott på yttre omständigheter. Som när mamma gick bort för ett antal år sedan eller när jag för ett par år sedan blev utsatt för oprovocerade mordhot.. Å då kan jag känna att där har jag en förklaring till att livet blir upp och ner och tungt för stunden. Å då går det ju ändå att hantera.

Nu har jag inget begripligt att sätta fingret på som ger mig en hanterbar situation. Visst jag erkänner, jag e ett kontrollfreak. Just det faktumet gör ju att jag känner att jag sjunker i kvicksilver, lampan e släckt, mattan undandragen under fötterna på mig. Hade gladeligen bytt liv med någon just nu... Å jag vet, det e ingen lösning utan en lätt utväg men jag HATAR denna känslan i min kropp.

Här är jag djupt tacksam för mina vänner som finns runt mig och som samlar upp spillrona som faller ur mig.

De som känner mig vet ju att jag under hösten och vintern haft större problem med hjärtat. Ett rusande blodtryck som vände upp och ner på mitt liv. Just nu verkar det som att detta rättat till sig - med medicin - enligt mätningarna. Min kropp säger något helt annat. Mitt hjärttrassel kan jag med största säkerhet härleda mycket till jobbet - där jag som på alla andra plan har fruktansvärt svårt att säga nej. Jag övar och övar och övar och gör vissa framsteg... Små må de vara men bristen i framgång ligger inte så mycket på mig den här gången. Jag försöker verkligen trampa på bromsen men vad hjälper det när man inte får nåt gehör??? Tänk om ALLA som tjatar på mig att nu måste jag ta det lugnt, å gör si och gör så faktiskt tänkte ett steg längre och lät mig göra just det??? TA DET LUGNT!!!

Nu menar jag inte att jag relaterar allt till jobbet, jag har en familj och vänner och bekanta som ena stunden skäller och gormar på mig (av omtanke?) och i nästa så ringer de och vill jag ska ordna hit och dit. Trots att jag påtalar min egen svaghet.. Å ber man om hjälp möts man av suck och stön.

Fast den läxan lärde jag mig ju för många år sedan.. Varför be om hjälp?? Det e ju ingen som lyssnar och bryr sig ändå... Så ENSAM E STARK... Eller det e i alla fall så jag levt det mesta av mitt liv.

Just nu mår jag så obeskrivligt dåligt i hela min uppenbarelse. Och jag som då e van vid att vara kraftfull, energirik och drivande far SÅ illa av denna känsla. Och just maktlösheten att inte veta vad det beror på får mig att vilja gråta i ren förtvivlan. Jag har varit hos doktorn och visst hittade han tecken på infektion i kroppen och ett för högt blodvärde men det hjälper inte mig mycket i att reda ut härvan i mitt liv. Så dåligt som jag mår nu mår man inte av så "simpla" saker.

Jag försöker verkligen ta dag för dag, till och med timme för timme men det känns som att backen bara går nerför och nerför. Nu ska jag nog vara glad för att jag aldrig tidigare haft tendenser till självskadebeteende, men visst har jag stundvis varit destruktiv i mitt beteende/mina val i mitt liv.. Men det har dock mer berott på att det trots allt varit enklare att hantera.

Som det är just nu kväver mig ångesten och jag får panik som skriker i mig. Jag gråter inombords men vågar inte släppa på den spärren för jag är livrädd för var jag slutar då.... HJÄLP!

Och tack mina älsakde nära och kära som orkar med mig i mina sämsta stunder. Ni är guld värda för mig!!!!!

Ååååå, solen....

Vilken inspiration och vilket lyft den ger. Helt underbart hur lite som egentligen behövs för att man ska känna sig som en nya människa.

Efter en ganska mörk och trist period i livet känner jag nu, efter 2 dagars sol, hur livet genast blivit ljusare.

Detta trots att jag för tillfället har riktigt ont efter en bagatellartad operation. Men med solens antåg kom också mitt ljusa sinne tillbaka.

Lusten att hitta på saker finns plötsligt på plats igen. Viljan att göra nya upptäckter likaså. Och när den känslan infinner sig mår man bra.

Bara tanken på kaffe ute på balkongen känns värmande även om det fortfarande är minusgrader ute.. Och just därför tar jag kaffet inomhus ett tag till men viljan finns att sitta ute.

Å för mig är det så att sommaren helt plötsligt känns betydligt mycket närmre än för en vecka sedan. Börjar ju drömma om grillningen, kubbspelen, resor man kan göra på lediga helger eller semestern, den svalkande och törstsläckande Sangrian efter en dag på stranden.. För att inte tala om alla andra läckerheter som är i antågande.

Då pratar jag om just det där att vi byter garderob.... Istället för att bylsa på sig som vi gör nu kan vi få dra på oss kjolen å ett lätt linne.. Grabbarna som jag gärna vilar ögonen på har helt plötsligt shorts på sig... Kroppar som e solkyssta och fräscha istället för dagens grådaskig och insnöade   . Å till det kan man sen lägga ett mer öppet och positivt sinne. Vem vet vad våren kommer med till mig?? Jag tänker i alla fall vara öppen för alla förslag och möjligheter.

Och om ni inte förstått det: Jag ÄLSKAR livet just nu!!!!! 

Dagens fråga: Vad ser du fram mot i vår/sommar och vad är vår för dig????