Jaha, då var det dags igen för lite kanske onödigt tänkade och funkelerande kring vardagen...

Men jag måste ju bara först berätta att jag faktiskt tagit ett steg mot ljuset idag.. Satt här och snurrade runt innan och kollade upp det där med skrivarkurser. Och jag hittade en som jag tyckte verkade vettig så jag har beställt mig anmälningsblanketter så får vi se om jag kommer in.. Men det kommer jag berätta för er om senare - oavsett hur det går kommer besked så småningom.

Idag tänkte jag avhandla något som jag kan störa ihjäl mig på... Har ni tänkt på hur det funkar när man går ut och fikar eller äter - där det finns bricksystem menar jag.

De flesta är ordentliga och sätter undan sin bricka när de är färdiga i brickställningen. Men sen finns det DE DÄR!!! De där som bara reser sig och går från sina rester utan att ens kasta en blick bakåt.. Visst kan man hävda att man betalt för att få disken omhändertagen men hallå...... Hur otrevligt är det inte?

Och när man så här års tänker på alla uteserveringar och hur det ser ut på dem tycker jag att det är ett osnyggt beteende.

För ohygiensikt är det inte med alla fåglar resterna drar till sig? Sen är det ju så att stundvis blir fåglarna så pass aggressiva att de nästan attackerar en när man ska äta sin fralla och sliter den ur nävarna på en.. Obehagligt.

Men allt för ofta ser man överbelamrade bord med en hel fågelfamilj som river runt i det de kan hitta.. Och där ska jag sätta mig? Känns ju inte alltför lockande.

Och hur jobbigt kan det vara att ta brickan med sig när man ska gå? Oftast passerar man ju ändå brickställningen på väg ut från stället... Det är ju inte så att man måste gå långa omvägar för det.

Sen tycker ju jag det är rätt otrevligt att behöva städa efter andra innan jag ens kan få sätta mig och njuta av min fika/lunch eller vad det nu är.

Ganska ofta när jag råkar på detta fenom funderar jag på hur dessa personer har det hemma.. Lämnar de bara saker efter sig där de är för stunden och sedan så vips är det bara borta?? Det tror jag ju inte för ett ögonblick. Tror ju snarare att det är så att hemma plockar de undan efter sig, tar hand om disken och håller en hyfsad ordning - eller är det kanske så att städpatrullen ingår i deras hyra?? I så fall är det nästan så att jag skulle vilja bo med dem.

Hemma hos mig är det jag som plockar och håller ordning. Visst mina barn får plocka efter sig och ibland får jag skälla lite på dem för att de ska lyfta på arslet och ta hand om sina rester men de gör det dock... Här ingår det ingen städpatrull inte..

Och bara för att du inte ska få några dumma föreställningar om mig så kan jag tillägga att jag är INTE något pedantiskt monster som måste ha allt fläckfritt eller så... Men jag uppskattar ordning och reda i lagom dos. Även om jag i mycket annat inte tycker om ordet lagom så är det allmänrådande i det här fallet...

Så nu har jag spytt lite galla över oskicket hos folk som inte tar undan efter sig... Uppryckning på den fronten, folk!!!

Hur känner du inför detta ilandsproblem?? Retar du dig också eller tycker du mer So what??

Var rädda om varann och kramas mycket....

Dagens inlägg kommer handla lite om hur jag tänker vidare i livet... De utav er som följt mig ett tag vet att jag står/sått i vägskälet och velat om vilken väg jag ska ta..

Nu tänker jag dela med mig av mina tankar om hur jag ser livet framöver trots att jag fortfarande inte har alla verktyg för att ta ett helt motiverat beslut vart jag verkligen ska. Men det är en helt annan sak och snart har jag det med vilket för allt mitt tänkande så mycket mer motiverat i alla ändar..

Jag har ju upptäckt att jag verkligen tycker om att skriva av mig. Om allt och inget och stort och smått... Men sån är jag och det försöker jag inte sticka nder stolen med. Efter all respons som jag fått från mer eller mindre bekanta personer för mig så har jag insett att jag kanske har någor att tillföra som skribent, Och för er som har följt mig så vet ni att jag någonstans inne i mig när drömmen om att verkligen få skriva av mig.. Detta har jag tänkt ta tag i nu. Genom att till att börja med ta kontakt med lokala tidningarna å se om jag kan få bli någon form av krönikör. Å den tanken måste jag säga känns skitbra....

Sen är ju frågan hur DU som min läsare ser på det? Kan jag tillföra något för världen utanför min rent privata sfär???

Jag tror faktiskt det i mitt eget ego huvud.. Nu hör ju till skaen att jag har hållt gigantiskt mycket kurser inom hundvärlden, när jag var engagerad där, och inte en enda av mina kursdeltagere har gett mig negativa omdömen där. Inte heller i skolans värld när det var dags för muntliga redovisningen så har jag fått negativa omdömen.. Känns som att jag är en given talare fast folk aldrig skulle tor att jag e så nervös så jag nästan kissa ner mig... Sanslöst...

Av detta har jag under våren/sommar funderat på att ta kontakt med lite olika förbund/intressegrupper och se om jag kan "gästföreläsa" om saker och ting... Hur är det att vara förälder till... /Så här gjorde vi.. AKA tipslinjen..

Jag inbillar mig i mitt egosinne att jag faktiskt har något att tillföra där och att jag skulle kunna göra ett sånt superjobb.. Eller varför inte - bara en tanke -  inför skolstarten så kommer jag som förälder med barn med diagnos och förklarar hur det kan funka och vad som krävs för att det i praktiken ska göra det... Kan allt om det, jag lovar.... Och kan man underlätta den resan så vinner alla på det.

Tänker nu avsluta här men vill göra det med ett par frågor till mina läsare...  

Tror du att jag skulle fixa detta? Oavsett om det handlar om en full aula eller 10 pers i lilla kvarterslokalen?

Skulle jag ha något att tillföra dig om du satt som åhörare till mig?

Å skulle du läsa mina krönika(ledare om du hade möjligheten??

Kram på hela min omvärld och var rädda om varandra.

Jajaja, jag vet... Jag skrev häromdagen att jag skulle bli en bättre människa men det blev ett litet bakslag här.. Man kan ju inte lyckas med allt på en gång, eller hur? Jag menar att jag lite lovade att försöka skriva i alla fall ett inlägg varje dag och så sket det sig direkt.. Återfallsmissbrukare som jag e var jag tvungen att ta en akut paus... Haft lite annat för mig och än har jag inte kommit dit så att jag gör mina inlägg i förväg för senare publicering.. 

Nåväl, jag är här idag och tänkte ge dig lite att suga på.. Som vanligt är kommentarer varmt välkomna... Och jo, man får också säg att jag är ute och cyklar tom i motvind om man vill det...  Jag vill ju ändå inte ha en massa nickedockor som tycker precis som mig här.. Även om jag är otroligt smart och bara tycker clever saker... Hahahahaha. Men det är för att jag har redan gått i livets hårda skola och gjort mina läxor ordentligt... De flesta av dem har jag nog måttat MVG på och eftersom jag är en så fantastiskt snäll och omtänksam person så delar jag gärna med mig av min kunskap till andra - mer eller mindre behövande.. Mina egna barn får rätt ofta en lektion eller två av mig... Vare sig de vill eller inte... Hur gör ni med era???

Så här ligger det till. Jag och en av mina goda vänner satt härom kvällen och pratade en massa strunt, så där som hon och jag gör... Och då kom vi in på killsnack kontra tjejsnack och det ena gav det andra och helt plötsligt hade vi hamnat i sex, alkohol och diagnosträsket... Och i och med detta hamnade vi också i träsket med våra avkommor kontra vilka erfarenheter vi fått med oss hemifrån. Det är rätt spännande om man tänker efter.. Alltså hur saker och ting bemöts.

Efter denna diskussion har jag sen blivit matad med ämnen både här och där de senaste dagarna. På Tv genom Dr Phil idag (ett program jag extremt sällan bevärdigar ens två minuter) då det handlade om killar som hade mycket sex och helt oskyddat... (Jag såg bara sista 10 minuterna dock). I aftonbladets debattledare ang diagnosträsket där hon som skrivit menade på att alla får en diagnos idag hipp som haver och allt ursäktas med det - till och med mobbing i skolan!!! Så nu kände jag att det är dags för mitt inlägg...

I Dr Phil idag hade vi ju då killarna som körde oskyddat. Å nu var de inte ens 14 eller så utan över 20!!! Den ena killen hade samma kväll som studiodelen av programmet spelades in faktiskt varit och köpt sitt FÖRSTA paket kondomer och han var 23!!! Vad i helsike har hans föräldrar gjort tidigare??? Mina barn har sedan en tid tillbaka fått kondomer av mig då och då.. De första min dotter fick använde hon förvisso som vattenballonger   men hon använde dem dock.. Min son fick för 2 månader sen ett par stycken av mig när han hade tänkt göra Köpenhamn över en helg med förmaningen att om du ska göra något använder du de här.. Och behöver inte du dem behöver säkert någon av dina kompisar dem.. Jajaja mamma, sa han, det blir nog bra.. Och mina barn är 17 och 18... Jag tror ju att man bör/måste introducera relationer och även sex tidigt i barns liv. Nu menar jag inte för det att man ska vara hur detaljerad som helst men att prata om det på ett naturligt sätt och som något som tillhör vardagen anser jag som ett måste.. Och alla har vi väl råkat på den helt naturliga frågan från 4-åringe: Mamma, var/hur kommer barn till? Och alla har vi väl råkat på det väldigt varierade svaret. Antingen så bemöts inte frågan med ett svar överhuvudtaget utan väldigt kvickt byts det samtalsämne och barnet får fråga om det vill ha glass eller nåt, eller så kommer svaret att bli att det är storken som kommer med barnen, eller så har du föräldern med det mer eller mindre sanna svaret att mamma och pappa gjorde si och så och därav kom du mitt lilla hjärta... Om man redan där inte ens bemöter frågan så kan ju i alla fall jag tänka mig vilket ångestladdad moment det faktiskt blir ett antal år senare när det är dags för puberteten och det som kommer där... Mens, akuta morgonstånd och sexdebuten.. Och det sexdebuten lite för ofta tyvärr leder till. Och då tänker jag både på tonårsgraviditeter och könssjukdomar.. Hur i hela fridens namn ska vi kunna räkna med att våra undgomar tänker längre än näsan räcker när de inte ens fått verktygen att tänka längre??? Dessutom ser jag titt som tätt att dessa tonårsföräldrar har mage att bli arga på sina barn och fråga hur de kunde!!! Det e väl klart att de kan, de har ju inte vett till bättre...

När jag och min dotter för något år sedan satt och pratade sex så menade hon på fullaste allvar att det är killens sak att tänka på kondom!!! Jag trodde att jag baxnade och talade klart och tydligt om för henne att så är inte fallet...

Just vad det gäller det här med mens och så så hade min kompis, från härom kvällen, ett supertydligt exempel på hur ångestladdat det kan vara. När hon fick sin första mens ropade hon lite försiktigt på sin mamma och talade om detta för henne genom toadörren.. Hmmm, hörs utifrån och sedan en tystnad. Efter en stund hörs mamma på utsidan som försiktigt säger, genom dörren, det står ett paket bindor utanför dörren och klisterremsan ska du sätta mot trosan!!! Det var den nödvändiga informationen. Min kompis som ju satt på toan - och just då tyckte att hon pissbloade - fick alltså resa sig köra upp typ halva toarullen mellan benen och öppna dörren för att komma åt bindorna.. Och klistra fast den i trosan...  Jag och även hon så här i efterhand finner ju detta något roande men dock mest beklämmande... Å jag kan bara föreställa mig mammans ångest... Usch och fy så hemskt det måste vara.

Nu känner jag att dagens tänkande här blir otroligt långt så jag tänker lite snyggt försöka runda av här med att sammanfatta resterande tankar lite kort.. Eller slänga ut ett par frågor för senare utveckling av mig..

Har ni tänkt på det här med alkohol och våra barn? Där är det nästintill totalförbjudet att dricka innan du e 20, eller i alla fall 18 då du får gå på krogen och "supa" dig dretpackad... Du förväntas trots allt detta ha förmågan att hantera detta galant utan någon form av övningsperiod eller uppvärmning.. Men hallå, du får baske mig inte nåt körkort i brevlådan när du fyller 18 med hälsningen: Lycka till nu, hoppa in i bilen och kör du bara.. Näe, där ska du börja övningsköra när du är 16 för att sedan förhoppningsvis ha mognat så pass mycket tills du är 18 så att inspektören kan godkänna dig och ge dig lilla papperslappen som du kör på första månaden eller så.. Därtill har du flera års prövotid på körkortet och det försvinner hur lätt som helt om du kör lite för fort, parkerar fel eller så... Men krogen/bolaget får du handla obehindrad på!!!

För att hoppa tillnästa ämne - diagnoser till höger och vänster.. Jag håller till viss del med barnmorskan som debatterade idag. Diagnoser är väldigt lätt att få idag.. Allt för lätt. Och ibland är de inte ens genomtänkta. I sin debatt där pratade hon om en tjej som blivit mobbad i skolan där hennes kommun skyllt ifrån sig sitt ansvar med att hon har ju faktiskt en diagnos.. Och om man har en diagnos är det då okey att bli mobbad??? Eller om man inte har en diagnos men beter sig annorlunda är det också okey att bli mobbad då?? För i det lägget har man säkert en diagnos men den är inte utredd än.....

Ett par funderingar att ta med er i sängen ikväll.. Godnatt världen.

Och som vanligt: Krama varann i massor.... 

Fick för ett tag sedan ett önskemål om att fundera på hur vi hanterade livet förr.. Ja innan datorer, mobiltelefoner och alla andra tekniska underverk som finns numera.

Så Jonas, bara för din skull.... 

Är väl bäst att redan nu förklara att jag inte tillhör stenåldern eller så. Och var inte med på den tiden hjulet upptäcktes eller nåt sånt, så gammal e jag inte.. Jag har ju inte ens fyllt 40 än - och självklart har jag en hel evighet dit...   Dock har livet förändrats mycket jämfört med hur det var förr... 

Jag har ju idag tonårsbarn som är 18 och 17 och om jag nu ska sitta här och botanisera i hur jag gjorde när jag var i den åldern så är det ju mil emellan hur saker och ting funkar...

Men jag tror att vi börjar lite tidigare, så där i småbarnsåldern (runt 6-12 år)....

Telefonen var ju uppfunnen då, men inga trådlösa saker fanns.. Nänänä, då fanns bara stora tunga saker med kort sladd där du möjligen hade en halvmeters sträckvidd på rörelserna. Och man hade BARA en telefon!!! Jämförelsevis med idag så är ju detta helt sanslöst.... Å tänk man klarade sig ändå..

På den tiden användes telefonen mest till att verkligen försäkra sig om att folk var hemma när man skulle åka och besöka någon. Och då handlar det inte om grannen eller de bekanta i grannområdet utan de där man hade som bodde ett par mil iväg.

Jag använde sällan telefonen på den tiden överhuvudtaget utan om jag ville ha tag på någon av mina kompisar så kastade jag mig antingen i mina skor och gick dit eller om det var någon av dem som bodde på andra sidan stan så var det cykeln som gällde - UTAN cykelhjälm... Det fanns inte ens på den tiden.

Och visst, det hände att den jag ville ha tag på inte var hemma och så men vad gjorde det?? Sånt var ju livet då och i det läget var det bara till att styra kosan  hemåt igen... Idag händer ju inte det överhuvudtaget.. Näe, man måste kolla via SMS, FB och allt annat innan så man inte råkar ta ett steg för mycket i onödan..

Detta mer mobila beteende fanns sedan kvar, i alla fall hos mig upp i tonåren, även om mobiltelefoner då började dyka upp. Fast jag vet inte om man ska kalla dem MOBILtelefoner.. Det var stora tegelstenar som monterades fast i bilarna. Med ungeför 1 meter sladd mellan batteri och lur...  Typ den här... Inte speciellt smidig eller behändig att ha med sig.. Dessa missfoster var då jättedyra både att köpa och använda... Till skillnad från idag. Mycket har ju förändrats sen dess.

För tänk er ett scenario så här: Det är helg och party någonstans.... Ett party som man planerat att åka på. Oftast är man ju ett gäng som ska åka och oftast är någon ur gänget tidigare på plats. Eller? För 20 år sedan hade jag åkt till det planerade partyt, dansen på Björnholmen eller what ever - på vinst och förlust... För inte kunde jag då kolla i förhand om det "e nåt drag" på stället.. Idag däremot så kollar man med det folk man vet är på plats i förväg... Hallå Jonas, e det nåt folk och e det nåt kul folk på plats??? Näe, det e dött här... Aj då, nämen då stannar jag hemma istället!!! Å så börjar man istället sms:a runt till folk för att kolla om det kanske händer nåt roligare än det som var planerat från början.. Känns det igen?

Eller om vi tänker semester, utflykter osv... På den gamla goda tiden (innan datorer och konstant uppkoppling) så bestämde man att idag är det dags för en tur till havet, man packade ihop det man behövde och for iväg.. Vips framme i Västervik och nej, där ösregnade det.. Fasen, hemma var det ju sol! 

Idag vaknar vi möjligen med tanken att havet vore nog trevligt idag. Men innan vi ens är i närheten att planera något sådant så kollar vi SMHI, YR, MSN-vädret och allt vad alla sidor på nätet säger angående vädret.. Jaha, å där sa de att det ska regna vid kusten men vara sol på höglandet.. Då blir jag hemma då... Och så försvann den chansen till att uppleva något..

Det funkar lite så med utlandsresor också har jag upptäckt.. Uselt väder hemma och hemsidorna för väder frekventeras mycket för att kolla om det ska hålla på och vart det möjligen är bättre väder.. Sen sitter vi snabbt på sistaminutenresorna och kollar.. Oj, där var en billig resa till Spanien och där ska det ju vara 30 grader och strålande sol, jag drar dit....

Har ni tänkt på hur mycket vi eventuellt missar numera som vi hade upplevt för 20 år sedan?? Jag menar att förr chansade vi, vi gick hem till folk utan att veta om de var hemma, vi åkte till ställen för att det var så det var tänkt, vi gjorde utflykter utan att veta vad vi skulle få vara med om osv osv...

Idag har vi nästan alla förutsättningar och upplevelser klara innan vi ens har gjort dem.. För det googlas om allt och inget... Och hur kul blir det egentligen??

Mobiltelefoner och datorer i alla ära, rätt använda är de kanon... Men kan vi inte försöka hitta tillbaka till den något större spontaniteten som fanns förr?

Kan det inte ibland vara värt att åka till festen med lite folk, vem vet vem man träffar där? Eller till festivalen man egentligen längtat till även om det pissregnar just när den är (enligt nätet) - det kanske blir mitt livs upplevelse.. Det vet jag ju faktiskt inte innan jag varit just där... Eller??

Nog om detta, ikväll ska i alla fall jag chansa lite och inte kolla i förväg.. Jag ska gå på After worken på hotellet och hoppas på en trevlig stund. Eller det vet jag att jag får för jag kommer ha trevligt sällskap med mig.. Sen får resten av kvällen bli vad den erbjuder själv.

Var nu rädda om varann och KRAMAS massor...     

Får ju inleda idag med att tacka för alla besök igår 113 stycken + 30 redan idag.... Och på det har jag fått 17 kommentarer.. Härligt måste jag ju säga..

Men när jag läst mina kommentarer och begrundat dessa måste jag erkänna att jag blir lite förvånad.. Varför då undrar du säkert nu.. Jo för så här ligger det till, inte en ENDA av de som kommenterat mig har gett sig på mig.. Och det hade jag med tanka på gårdagens påstående räknat med..Trosse faktiskt att någon skulle skriva att jag är fullständigt pantad och hur har jag mage att en skriva dessa påstående?? Men näe, som vanligt är ni mina kära läsare otroligt väluppfostrade och snälla mot mig.. 

Men eftersom jag igår hävde ur mig en massa, som säkert för de som känner mig ter sig som stora frågetecken, så ska jag idag ta och räta ut dem och göra dem utropstecken istället....

Här måste jag bara först tillägga att jag hittade ett par nya bloggare som det numera finns länk till här på sidan.. Tack till er.

Nåväl, nu ger jag mig i kast med dagens projekt...

Mitt första påstående var ju att alla invandrare är kriminella, systemutsugare och svenskbrudstjuvar....

Om man känner mig så vet man att detta är något som jag aldrig skulle påstå och verkligen tycka! Visst finns det kriminella typer bland invandrarna i detta landet, visst finns det systemutsugare och visst finns det brudtjuvar också. Men om man nu faktiskt tittar rent krasst på det så kan jag enkelt konstatera att det gör det överallt... Det handlar inte om hudfärg, härkomst, etnicitet eller något sådant.. Hur många "ursvenskar" har just de egenskaperna? Massor.. Kolla bara i våra fängelser hur fördelningen ser ut..

Jag har dessutom många arbetskamrater av väldigt varierad härkomst. Där finns asiater, afrikaner, sydamerikaner och sydeuropeer och allt annat man kan tänksa sig. Dessa har i mina ögon en mycket hög arbetsmoral, är ärliga och reko, inte det minsta kriminella eller systemutnyttjare. Och inte snor de invandrarkillar jag känner tjejer för de "svenska" killarna heller...

Påstående två: Alla bögar är superfjolliga och skitäckliga... Hahahahaha, här vrider jag mig i skratt.. För de som inte har snappat upp det tidigare så är en av mina absolut bästa vänner superbögen i min lilla by... Och okey, han må vara lite fjollig ibland - fast det är jag med när vi umgås - men han är inte det minsta äcklig någonstans.. Han har ju till och med lyckats få min något homofobiska pappa att smälta för honom.. Men självklart finns det superfjolliga bögar där man kan få för sig att lyfta på ögonbrynet och fråga sig - Hur tänkte han där?? 

Fast om vi nu analyserar detta lite så inser i alla fall jag att det faktiskt inte handlar om att någon har en speciell sexuell läggning utan det är ett rop på uppmärksamhet, bekräftelse och att bli synliggjord.. Och alla väljer vi ju vårt eget sätt att bli just det...

Påstående 3:Alla blondiner är blåsta och pumpar kroppen full med silikon... Här skrattade jag ännu högre igår.. HAHAHAHAHA... Är det någon som har missat att jag själv är just blondin??? Dock utan ens det allra minsta gram silikon i min kropp.... Det finns annat instoppat i min kropp som tex amalgam å så men inte silikon - inte ens som inpackning på håret.. Och ingen som känner mig skulle hävda att jag är blåst - galen kanske men inte blåst.... Sen kan jag väl vara så rak och erkänna att jag tycker att Kissie är blåst.. Även om jag inte känner henne utan bara läst lösrykta delar av hennes bloggande och en del uttalande hon gjort i tidningar och på tv. Och jag kan ju enkelt konstatera att jag inte blir imponerad av vad som verkar röra sig bakom det pannbenet....

Påstående 4: Gubbar i keps är livsfarliga - i synnerhet i trafiken... Jomen här har vi något som jag faktiskt kan säga att jag verkligen tycker och står för.. Gubbar i keps är livsfarliga. I alla fall i min lilla by råkar man ut för dem titt som tätt - kan ju bero på att IKEA drar tills sig just den kategorin av folk i hög procent.. Och nog har också du råkat ut för honom?? Han som kör på ettans växel genom hela centum, som bara kastar in den redan buckliga bilen i den knappt lediga parkeringsfickan, som backar hej vilt utan att titta sig omkring. Och som dessutom sitter fastnaglad i ratten med näsan tryckt mot vindrutan för att han egentligen är helblind och inte borde köra någon form av fordon!!! Klart han e LIVSFARLIG!!!

Påstående 5: Alla andra i trafiken är idioter utom jag för jag kan köra bil... Ligger förvisso något i det i grunden. För hur ofta har vi inte sett omkörningarna i backar, kurvor eller i annan dåligt sikt som är fullständigt vansinniga. Eller folk som kastar upp bildörrarna hur som helst när de parkerat utan att ens vrida på huvudet. Eller fotgängare som tror att de äger gatorna och kan göra vad de vill.. Så är ju inte fallet, visst har de företräde och ska släppas fram men läser man det finstilta så står det också att fotgängaren ska söka ögonkontakt med bilföraren innan passage. Eller dessa cyklister som tror att de är fotgängare och bara kan kasta sig ut i gatan och dessutom blir sura om man råkar tuta lagom irriterat på dem... Hualigen... Men köra bil KAN jag.... 

Påstående 6: Sjukskrivna är lata och arbetsskygga - även arbetslösa.. Näe inte det minsta... Visst finns det säkert de som på något vis lyckas med denna bedrift trots de nya synnerligen hårda reglerna som gäller nu men det är inte ett generellt gällande begrepp.. Näe, det är snarare så att det finns ju systemsnyltarna som verkligen tar varenda chans de kan så länge de kommer undan med det.. Sjukskriven är jag ju just nu men inte av lathet eller arbetsskygghet och när jag är som jag ska jobbar jag oftast alldeles för mycket....

Påstående 7: Alla män är idioter och tänker bara på/med en sak. Tja, alla män är väl inte idioter.. Finns ju några enstaka vettiga exemplar.. Sen kan jag ju enkelt formulera om det hela och påstå att alla män är idioter vid något tillfälle och det kan jag stå bakom.. För faktum är att de flesta män tänker i väldigt konstiga banor och för att begripa sig på dem skulle det behövas en särskild handbok med tillhörande lexikon.. Problemet där blir ju att det funkar inte med en enkel follow me frpån IKEA utan här krävs det den tjocka handboken  och ett omfattande lexikon för VARENDA karlusling på jorden - för inte fasiken är det så att två män tänker likadant eller menar samma sak med samma ord... Män är nog från Mars ändå... 

Påstående 8: Alla med någon psykisk diagnos har bara hittat en ursäkt för sitt beteende.. Näe då så är det inte alls det.. En psykisk diagnos funkar ALDRIG som ursäkt för någons beteende.. Möjligen som förklaring för ett "avvikande" beteende.. Tyvärr har det dock blivit så i dagens samhälle så funkar diagnoser lite som ursäkter. Inte bara för personen själv utan även för omgivningen... Hur ofta får man inte höra om barnen: Ååååå, han/hon är ju orolig och kan ju inte sitta still eller vara tyst överhuvudtaget. Men han/hon har ju ************* så det är ju därför och inte mycket att göra åt det... Bla bla bla säger jag då, värsta formen av bullshit som kan stå mig upp i halsen..

Alla, oavsett diagnos eller inte, måste ta ansvar för sina handlingar och val här i livet. Och har man en diagnos så kan man faktiskt lära sig hur samhället funkar och vilka val som är enklare att välja. Jag har ett praktexempel hemma i min lägenhet som bevis på det.. Visst kräver det e jäkla jobb och tålamod men i längden har man vinsten av slitet som ett kvitto på posten. 

Påstående 9: Anna Anka är skitsmart och jag är hennes största fan... Och här tror jag att jag ljög så både min tunga och allt annat blev kolsvart.. Anna Anka är något av det mest blåsta jag råkat lägga mina ögon på.. Och tro nu inte för guds skull att jag suttit hemma och tittat på alla dessa Hemma hos, träna med, bli min passopp-program med henne.. För det har jag inte. Dock har det ju varit svårt att undgå att höra, se och plågas av henne. Tack och lov har hon ju hamnat under isen någonstans - troligen långt in under Grönland eller nåt - så nu slipper man ju henne, men tidigare så matade ju all form av media oss med henne... Oavsett om vi ville eller inte.. Och att jag skulle vara hennes största fan e ju också det ren lögn.. Fy på mig nu får jag inga julklappar för det..

Som jag skrev igår hävde jag ur mig brasklapparna bara för att provocera och få fram någon form av reaktion.. Och det lyckades ju..  Tackar än en gång för all respons.. Verkligen urkul.

Nu önskar jag dig en härlig natts sömn och så ses vi snart igen.. Kanske inte i helgen men...

För att jag till sist kan att jag kan: Var rädda om varandra och KRAMAS i massor....   

Har ju nu varit här ett tag och är fortfarande undrande över det något svala intresset att tycka och tänka när man får möjligheten... Å jag tycker att jag bjuder på den lite då och då.. Men inte får man någon respons.

Jag vill gärna ha kommentarer på det jag skriver och det spelar faktiskt inte någon roll om det kommentarer som håller med mig eller om de går tvärt emot det jag nu råkar tycka.. Jag vet väl att jag inte alltid har rätt och också att det finns inte en chans att alla alltid håller med mig till fullo... 

Det jag menar är att om jag återgår till gårdagens där jag skrev om "lagom" aktiv dödshjälp så har jag inte fått en ENDA kommentar!!! Jag hade alltså igår 17 läsare av mitt inlägg och om jag ska tolka detta så innebär det att alla 17 tycker precis som mig och har inget att tillägga!! Konstigt tycker jag...

Så idag tänker jag slänga ut en brasklapp och se om någon reagerar överhuvudtaget... Så får vi se om mina kära läsare reagerar på något och om du dessutom kan räkna ut om jag verkligen menar det jag skriver... 

* Alla invandrare är kriminella och kommer bara hit för att suga ut det svenska samhället.. Dessutom snor alla Juggekillar de svenska tjejerna från de svenska killarna.

* Alla bögar är superfjolliga och dessutom skitäckliga.

* Blondiner är blåsta i huvudet och pumpar kroppen full av silikon - kolla bara tex Kissie...

* Gubbar i keps e livsfarliga - i synnerhet i trafiken.

* Alla andra trafikanter är idioter utom jag!! För jag kan köra bil!!!!

* Folk som är sjukskrivna är bara lata och arbetsskygga. Gäller även arbetslösa typer.

* Alla män är idioter och tänker bara med/på en sak!

* Folk med psykiska diagnoser (oavsett vilken) har bara kommit på ett sätt att ursäkta sitt dåliga beteende....

* Anna Anka är skitsmart och jag är nog hennes allra största fan...

Om du som min läsare nu INTE reagerar på något av det jag precis hävdat ska jag ta mig en allvarlig funderare på att lägga ner bloggen och börja skriva dagbok istället....

Och jag tänker inte diskutera något av mina påstående idag... Det kan vi ju ta en annan dag.. 

Lämnar därför ordet fritt och ser fram mot dina reaktioner..

Avslutar dock som vanligt: Var rädda om varann och kramas mycket...  

Hade egentligen tänkt göra detta inlägg redan igår men då var jag för trött för att ens vara i närheten av att sortera ut någon form av vettig tanke i min något förvirrade hjärna.. Å tur e kanske det för annars hade jag ju helt enkelt fått göra en fortsättning på gårdagens inlägg idag.. Å det hade ju varit lite tråkigt.

Nåväl, idag har jag lite klarare tankar än igår så det e ju bara till att ge sig i kast med det jag har att säga idag.. 

Tänkte börja med att jag för en gångs skull tycker att vår kära regering för en gångs skull kommit fram till något vettigt.. Jaha tänker du nu?? Hur tänker hon där??

Jo så här är det ju. Igår på morgonen så var den stora nyheten i morgonsändningarna - som ni vet vid det här laget att jag följer.. Nyheten var just att regeringen släppt igenom och godkänt möjligheten för oss dödliga att faktiskt bestämma lite om hur och när vi vill dö. Detta tycker jag är superbra! Nu menar jag inte att jag förordar dödshjälp i full bemärkelse men jag tycker att jag ska ha rätten att bestämma om jag inte vill ha en massa insatser och maskiner inkopplade på min kropp. I alla fall inte om det bara innebär att dra ut på plågan innan sanden runnit ut i sandglaset. Jag kan inte se någon som helst nytta av att jag ska ligga som ett kolli och andas med hjälp av en maskin för om den inte hade funnits så hade jag varit död.. Nu menar jag som mer permanent lösning alltså. Självklart ska det användas vid operationer odyl. Men om jag tex skulle drabbas av KOL och är i slutskedet där mina lungor kollapsar och en respirator skulle kopplas på mig hade jag tvärvägrat!!! Där finns ju ingen utväg från respiratorn och vad har jag då för liv? Inte det liv jag vill ha och inte det liv jag vill att mina nära och kära ska ha och komma ihåg mig för. Och numera kan vi ju faktiskt få göra det valet. Klokt av de styrande i landet att inse att vi kan få ha någon form av bestämmanderätt över våra egna liv. Tummen upp för det.

Så, nu har jag varit samhällsmedveten i det stora så det räcker för idag... Å jo, man får tycka och även uttrycka andra åsikter än mig.. Tar forfarande emot alla typer av kommentarer här och har ännu inte nekat att publicera någons kommentarer...

Då var det dags att ta tag i det lilla nu... Närmare bestämt korsningen utanför min lägenhet... Jasså varför det?? Hur tänker hon där???

Detta är korsningen jag talar om. Och nu ska jag bara beskriva övriga flörutsättningar för er så ni fattar varför jag tycker och tänker en jäkla massa.

Jag tror att alla ser den synnerligen tydliga väjningspliktsskylten i nedre högra delen av bilden... Ingen som missar den va?? Å alla vet väl vad väjningsplikt innebär?? Att man ska sakta ner och kontrollera så det inte kommer någon på HUVUDLEDEN!!! Helt korrekt tänkt, så är det ju.

Så alltså konstaterar vi att väjningsplikten är tydligt utmärkt och att den korsande gatan är just HUVUDLED... Dessutom är det så att sträckan innan väjningsplikten - från föregående korsning är typ 200 meter - och innan den korsningen finns det både vägbula och avsmalnande hinder!!! Och om ni tittar på den bit av "min korsning" som har fri sikt - genom att titta på andra sidan gatan - så inser man att det handlar om typ 5 meter vilket rimligen borde innebära att man måste ha en rätt låg fart/bromsa kraftigt för att kunna efterleva vägmärkena.. Eller?? Men näehä så e inte fallet här.... Jag sitter ju ofta ute på min balkong och ser ju vad som händer i korsningen..

Med tanke på korta sträckan folk har på sig mellan korsningarna så tycker jag det är imponerande att lyckas få till hastigheter över 50 km/h... Till att börja med. MEn det lyckas folk med och det verkar dessutom inte spela någon roll om det är nya eller gamla bilar.. Å då menar jag egentligen rishögar som knappt håller ihop.. Men över 50 kör de utanför mitt - kanske finns någon hemlig depå med jetbränsle eller nåt som slår till i föregående korsning.. Vad vet jag, jag äger ju inte bil.. 

Dessutom har jag och mina vänner som ofta gör mig sällskap på balkongen upptäckt ett nytt fenom utanför.. För numera e det dessutom ofta så att bilarna kommer lite lagom fort tills de e utanför min balkong för då jäklar sätte de plattan i botten kvickt som attan. Vi har ifrågasatt detta och om det beror på att de sista metrarna av mitt hus plötsligt blivit genomskinligt... Men jag tror att jag just kom på ett annat skäl, det kan ju bero på att jag sitter just där å e så in i rackarns snygg så de får så bråttom för det e mer än de klarar...  Jo, så måste det ju var... Hihihihi.

Nåväl, jag tror ni fått bilden rätt klar för er och inser att det INTE varit en fråga OM det händer en olycka utan mer NÄR det händer. Och igår var det dags, IGEN!!! Den reden rätt skruttiga röda Hyndaien (eller nåt) vräkte sig rakt i sidan på den något nyare SAABen.. För att förstå omfattningen länkar jag till lokala tidningen här. Föraren av den röda bilen (som råkade vara IKEA-anställd och inte pratade ett ord svenska) svarade på frågan om han visste vad skyltarna betydde: Joo, det gjorde han men han hade faktiskt bråttom.... Jaha, så om man har bråttom gäller inte skyltarna utmed vägen dit man ska???

Jajaja, förarna klarade sig utan uppenbara fysiska skador och allt var väl frid och fröjd där..

Men polisen larmades ju till korsningen också... Fint tyckte vi som hade bevittnat eländet, nu kommer de ju snart för sen en tid tillbaka har vi ju faktiskt 4 poliser stationerade i ÄLMHULT!!!! Jasså, har vi det??? Det märktes då rakt inte igår för vi fick vänta 1 TIMME och 40 MINUTER på att 1 polis skulle dyka upp som DESSUTOM hade fått köra från VÄXJÖ!!! Jomen goddag.. Var var "våra" poliser?? Fullt upptagna med att luncha och eftermiddagsfika eller? Måste de ha varit för i tidningarna idag står inte ett ord om något annat som kan ha upptagit deras uppmärksamhet. Hmmmmm..

Det var gårdagen det. Nu till idag... För det e ju inte slut på saker och ting.. Idag på förmiddagen kommer det plötsligt vägarbetare till KORSNINGEN!!! Jooo, med stora grävskopan och annat smått och gott... Jag vet inte riktigt vad de ska göra men man kan ju hoppas på att det blir något vettigt av det. För de har skurit sönder asfalten i och runt korsningen, lyft någon form av lock som låg en bit ner och bytt ut dem mot precis likadana - utan att göra något i hålet - kört med hoppåskuttmaskinen.. Ja hela kittet.. Dock utan att stänga av trafiken så de kan få jobba i lugn och ro. Nu ska vi väl vara glada för att skolorna inte börjat än för då hade det varit cirkus på riktigt. Å jag måste erkänna att jag blir mäkta förvånad över just det faktumet. Alltså att de inte stänger av vägen ordentligt.. För faktum är ju att all den trafik som passerar utanför mitt - och det e massor - tar sig dit de ska utan några större problem om de hade stängt av ett par dagar.. Undrar om det ens är godkänt av arbetsmiljöverket att ha en sån arbetsmiljö.. Mycket tveksamt... 

Så nu bor jag vid sidan om en vägarbetsplats - får ta en bild imorgon när det råder full aktivitet för att visa vidden av det hela men så länge visar jag nu upp hur det ser ut utanför min balkong i min korsning... 

Där nöjer jag mig idag och avslutar som vanligt...

Var rädda om varann och kramas mycket (i synnerhet i trafiken)... 

Ps: Tack för att du orkade läsa allt mitt dravel idag..Ds.  

Här sitter jag nu och botaniserar bland vad mina vänner hittat på eller inte.. Och inte bara mina "riktiga" vänner ens utan mina cybervänner. Finns ju ett par personer som jag egentligen inte har en susning om vilka de är men jag uppskattar dem lika mycket för det.

I mitt botaniserande hamnade jag på Rieslings blogg, igen... Och denna gång hade hon för ett tag sedan fått en HUG-award av en av hennes bekanta. Som hon valde att göra något av nu. Eftersom hon valde att göra denna allmän så nappade jag eftersom jag tycker att alla kan behöva en kram då och då..

Hug-awarden består av tre delar.

1. Krama den första person du råkar på efter att ha läst detta.

2. Tala om 10 saker som är bra med dig själv.

3. Skicka awarden vidare tillsammans med en jättekram...

Min första kram får min dotter och hennes rara lilla bihand då de har parkerat sig närst intill i knäet på mig...  

Punkt nr 2 blir ju ett brott mot den så kallade jantelagen men det är ju så att lagar är till för att brytas.... Så här kommer det.

* Jag är för det mesta positiv och ser ljust på saker - även i den tyngsta stund.

* Jag har en humor som må vara sjuk men den är ärlig.

* Jag är medveten om mina fel och brister och försöker göra något åt dem.

* Jag är en sann vän om man hittat vägen i n i mitt hjärta.

* Jag är en snäll människa - många gånger för snäll.

* Jag är fantastiskt duktig på att laga mat och älskar desutom att göra det..

* Jag håller de löften jag ger, obrottsligt och till sista droppen.

* Jag står för den jag är och är oftast stolt över det.

* Jag ÄLSKAR mina barn - och mina närmaste vänner - intill döden. (inte e man kräfta/lejon för inte)

* Jag ställer upp och finns där när du behöver mig... Mitt öra är alltid på och jag är aldrig längre bort än ett telefonsamtal/sms.

Punkt nr 3 vill jag göra tredelad... Jo jag vet att den skulle gå till en men jag har tre som jag verkligen känner behöver få den och förtjänar den. Av helt olika anledningar..

Först vill jag skicka en till Anna för att just nu behöver hon se ljuset framför sig... Du är en varm och älskad person  .

Nästa går till Li-Lo för att du gör mig varm om hjärtat när jag läser din blogg och för att jag tror att du är en person som gärna delar ut en kram...

Den 3:e går till Åsa för att du ska få något att grunna på till din blogg.. En öppning och ett nytt tankesätt erbjuder jag dig...

I övrigt skickar jag Kram-priset till alla mina vänner och bekanta som läser mitt dravel med mer eller mindre nöje..Ta tillfället i akt och fundera på vilka era tio självinsikter skulle vara och vem ni skulle dela med er av denna utmärkelse till... Kan vara knepigare än man tror.... De utav er som nappar på detta och som bloggar får gärna länka till mig..

Jag avslutar som vanligt..

Var rädda om varandra där ute och KRAMAS i massor.....

Ps: Jonas jag har inte glömt dig, det kommer... Sitter och lurar på den..