Dags att göra mig en liten sammanfattning av denna veckan. Vad har hänt, vad har fått mig att tänka - attans det ryker här.. Ja, mest så där vad som får mig att gå igång.. Å att jag går igång det vet du ju vid det här laget.. 

Veckans Birro!! Såg ni honom i Nyhetsmorgon i veckan??? Hallå, han såg ju döende ut... Så antingen är han ruskigt sjuk - vet inte om det vore en förlust för världen- eller så har de världens sämsta sminköser på TV4....  Han såg ut ungefär som jag kände mig för ett år sedan efter 14 dagar med 40 graders feber... Usch.  

Veckans ALDRIG!!! Eller jag tycker ju inte om aldrig - vi tar sannolikhet minimal istället. FOPPATOFFLOR!!! Vaddå?? Sannolkheten att jag skulle köpa mig ett par av dessa vidriga sladdriga plastsaker är verkligen minimal. På en skala ligger det nog på -183.. Tycker verkligen att de är vedervärdiga på i utseende och känsla. Att de skulle vara hälsosamma på något vis tror jag helt klart är ren och skär lögn!!!! VAd kommer detta från då så här mitt i vintern? Min allmänna uppdatering i mina bloggar där jag hittade en utmaning som innehöll just frågan om vad jag aldrig skulle köpa eller sätta på mig.  

Veckans snyting!!! Till pappan från Åkersberga som lämnade sin son utanför innebandyhallen med orden: "Du spelade för jäkla uselt. Ta dig hem bäst du kan." Wroom å så kör han iväg...   

Veckans dubbelmoral!!! Till folket i Malmö som går man ur huse för att protestera mot våldet och skriker: Var är Polisen?? Men hallå, var är ni när era barn köper vapen och ränner ute hela nätterna?? Och vilka är det som det har skjutits mot?? Man ska inte kasta sten i glashus.  

Tja, jag tror jag lämnar ordet fritt nu... Ha en bra dag för nu ska jag ge mig ut i skidspären på härsen och tvärsen.. Mycket att stå här.

Var rädda om varann och kramas i massor.  

Tar mig en favorit i repris och funderar ännu ett varv på det här att vara med eller utan stake... Vad är vad och till vilken nytta??

Min gode vän Örjan hade idag länkat en debatt från Aftonbladet som jag tänkte visa er lite och kanske få en reaktion på, här har ni länken. 

Personligen anser jag att Tommy tar upp ett viktigt och stort ämne. För visst drabbas killar av ätstörningar precis som tjejer gör. Och jag inbillar mig faktiskt att killars ätstörningar är "svårare" än tjejers för de är så "omanliga"..

Och just den sidan tänkte jag belysa lite. För jag tycker att Tommy sammanfattar problematiken bra och snyggt. Men jag tror att grundproblemet är grundsynen på vad som är manligt och kvinnligt.. Och jo, ni som könner mig eller som varit med ett tag vet att jag avskyr just den typen av fackindelning......

Men det jag menar är att samhället har en grundsyn att kvinnor är fåfänga och utseendefixerade medan män är aggressiva och utåtagerande.

Detta ger också att i grunden när man pratar psykisk ohälsa blir det i detta könsperspektiv och många har svårt att tänka utanför den boxen. Tyvärr och allt för beklagansvärt...

Tjejer/kvinnor som mår psykiskt dåligt SKA visa klassiska syptom på depression, självskadebeteende (som att skära sig), svälta sig/hetsäta, skapa sig diverse tvångsidéer för om de inte gör de så är det helt klart något annat fel på dem.. Killar/män däremot ska visa hyperaktivitet, aggressivitet, våldsamt beteende och rent fysiskt ge utlopp för sina känslor - gärna under högljudda läten och okvädesord.... Inte ska killar gråta, låsa in sig på rummet eller kräka upp maten? Jo, möjligen om de är homosexuella för då är de ju ändå inte riktiga män utan bara något mellanting och där stämmer ju ändå ingenting...

För om vi nu tittar lite krasst på de senaste åren och det som hänt vad är det vi ser??? Jag menar rubrikerna i tidningarna.. Arboga tex, typiskt kvinnligt.... Hon (Sara har jag för mig) var kär i pappan och han ville inte ha henne och då har hon ihjäl pappan och barnen i depression och utifrån sina fantasibilder. Knutby - återigen sviken kvinna som har ihjäl den "första" kvinnan - som om allt vi kvinnor gör är relaterat till kärlek... 

Anna Lindh - typiskt manligt... Aggressivt, psykotiskt och han förde ett jä*la väsen inne på NK. Terrorbomben i Stockholm - manligt, våldsamt, psykotiskt. Oslo/Utöya - urbilden av manlig psykisk ohälsa för mycket klarare än så kan väl inte bilden bli??

För om man tittar på dessa vansinnesdåd så får man väl redan i grunden en bild av förövarens kön??? Det tror jag faktiskt att man får, för som människa är vi skapta att tänka i vissa givna spår..

Ett litet tankeexempel.. Sommar, Kalmar/Öland, värme och sol, en bomb på slottet och en bärsärk med k-pist på Böda som vrålandes a la Rambo mejar ner hela campingen (Ett lika sannolikt scenario som Utöya innan Utöya). Vilket kön har förövaren??? 9 av 10 läsare här säger att det är en MAN utan att ens blinka!!! Varför?? För att handlingarna i sig är så okvinnliga.. Men hallå!! Är det någon som kommer ihåg Ulrice Meinhoff??? Precis sånt gjorde hon - visst inte på Öland men väl i München...

Och just detta tänk gör ju också att psykvården blir så fel när man ser den ur könsperspektiv.. Fast all typ av vård är fel ur könsperspektiv.. För kvinnor kan inte få hjärtinfarkt, killar kan tydligen inte få urinvägsinfektion(har jag fått höra talas om från läkarhåll ), män drabbas INTE av Fibromyalgi osv osv.. Finns ju flera andra exempel som visar på hur snett det kan vara..

Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen: Sluta tänka i boxen och börja se saker och ting för det som de verkligen är... För ohälsa är helt enkelt ohälsa oavsett kön!!!

Var nu rädda om varann och kramas i massor.  

Då var det dags igen. Får ju inleda med att önska en god fortsättning på det nya året. Jag ser i alla fall fram mot ett roligt, spännande, inspirerande och innehållsrikt liv. Jag har ju i alla fall lite koll på saker som ska hända och dessa ser jag fram mot...

Vaddå kanske du frågar dig då? Jo, jag ska på Laleh i slutet på April... Blev förvisso inte den föreställning jag tänkt mig från början men så går det när man inte tar tag i saker på en gång.. Mitt eget fel. Och nu tror ju jag att Laleh e bra överallt så platsen spelar inte så stor roll.

Sen har jag ju stort kalas på gång i sommar.. Å de som könner mig vet att jag älskar fester!!! Det e ju hur kul som helst att planera, pyssla, fixa och trixa. Och belöningen är ju när själva festen går av stapeln.. Hihihihi.

Utöver detta har jag väl ett antal fester till att besöka och spana in detaljer och inspiration på.. 45 här, 40 där, student hit osv osv.... Jodå, jag kommer ha fullt upp med trevligheter..

Men innan jag börjar se fram mot detta ska jag kanske ta och sammanfatta mitt 2011..

Detta är ett år jag snabbt kommer lägga till handlingarna och stoppa ner i ryggsäcken utan närmare granskning. 2011 innehöll ju faktiskt inte så himla mycket för min del.

Eller, nu ljuger jag väl lite. 2011 innehöll ofantligt mycket men lite man vill komma ihåg.. 

2011 inledde jag med att ligga med 40 graders feber i två veckor - influensan knockade mig fullständigt. När jag väl stod på benen igen och orkade börja jobba igen tog det inte många dagar innan det tog slut igen. Doktorn, sjukhus och ett hjärta som skenar - igen. Dags att inse att kroppen skriker STOPP!!!! Så hemma och tar det lugnt. Med grundinställningen att det blir nog bra om en dag eller två. När veckan gått och jag inte mår det minsta bättre - snarare tvärtom så kan inte ens jag blunda.. NÅGOT är galet fel och inte bara lite...

Så doktorn och nu pratar vi sjukskrivning a la längre... Mer hjärtmedicin.... Sömntabletter.... Fasen, det känns som att trampa runt i kvicksand. Vad jag än gör så bara sjunker jag.. In med lugnande.... Funkar okey.. Utmattningsdepression står det - ett annat namn på att gå i väggen.

I det här läget är precis allt urjobbigt.. Att ta sig ur sängen på morgonen är ett projekt av JÄTTEFORMAT. Ljus är vidrigt för att inte tänka på ljud... Tänka att människor kan föra så mycket väsen.. Det ekade för det mesta runt i mitt huvud och inte en begriplig sammanhängande tanke gick att få tag på. Å då menar jag verkligen inte EN ENDA vettig tanke... Kontrollfreaket Anna hade inte en susning om vad som var gjort eller inte, vad behövde handlas, vad var det för dag?? Jag som ska minska mitt kontrollbehov var tvungen att ha listor som jag kunde bocka av.. Å det där med att handla överlämnade jag till sonen.. Å det e illa när man lämnar över till sina barn att ta hand om sig.. Usch, gillas inte.. Men min ängel till son gjorde detta utan gnäll eller nåt... Eller han kanske gnällde men det varken hörde jag eller kommer ihåg... Fördelen med att vara förvirrad..

Umgås med folk har under 2011 varit ett minskat kapitel för mig.. Av ren bekvämlighet och egoism - jag erkänner. Men samtidigt hänger det ihop med att jag under min väggupplevelse tyckte ljud var så vansinnigt jobbigt.. Herregud, folk andas alldeles för högljutt. Kan de inte bara sluta med sånt?? Är det någon som kan föreställa sig vilken pärs det kan vara att bara ta sig ut på byn för att handla?? Å då ska vi inte prata om att åka tåg!!! Tåg är ju inget som jag ens uppskattar när jag mår bra... Hualigen, här har det gåt åt piller....

Å dessvärre har det där med resor även nackdelen att en resa ger biverkningen att jag är helt slut i ett dygn efteråt.... Så åka någonstans över helgen??? Nope, inte lönt....Men som sagt, lite har jag varit iväg...

Jag har ju haft goda vänner som passerat det magiska strecket under 2011 och de kan man ju inte missa... Vi började med Jönköping och en hellyckad kväll där supriseen var total... Gamla tjejgänget hängde och gjorde stan farlig....

Sveg står för nästa och detta får också bli årets långresa... Mycket skratt och roligheter blev det... Helt underbart att bara komma iväg också och bara få vara..

Och under hösten så fick Hotellet hemma i stan försöka tjusa oss igen... Tjejgänget en gång till. Överraskningen funkade även denna gången även om den inte var lika total som i Jönköping..... Hahahaha...

I övrigt har jag hunnit med att rensa i min ryggsäck och slängt dän en hel del skit som legat och grott i botten.. Bort med det.. Detta gör att jag under det gångna året kommit fram till saker och i mångt och mycket fått ett nytt tänk. Jag är medveten om att det jag valt att rensa undan och kasta alltid kommer finnas kvar i någon form men valen jag gjort gör att de inte kommer styra mig längre.. Utan numera är mitt liv bara mitt liv och det betyder ANNAS LIV... Faktiskt riktigt skönt... Nästan så jag ångrar att jag inte städade tidigare..

Sammanfattningsvis så har 2011 varit ett riktigt skitår... Tungt, mörkt, trögt och i svår mollton.. Visst är det bättre och visst är jag tillbaka i jobb så på rätt håll går det. Och visst kan man tycka att 2012 kan ju inte bli sämre... Eller??? Näe då, jag tror på 2012... Here I come..

Var nu rädda om varann och kramas i massor.