Det här var ju ett lite kul ämne. Abolsut inte lätt men tankeväckande. Får ju lov att erkänna att jag funderat mest hela dagen på hur jag ska lösa denna uppgift. Och jag tror jag kommit på en bra lösning.

Jag har ett par riktigt nära och älskade vänner och jag väljer att sammanfatta dem i ett.

Det som gör att jag värderar mina nära vänner så otroligt högt är den respekt, den omtanke och den förståelse för vem jag är och varför jag är som jag är. För detta älskar jag er mer än vad ni säkert förstår.

Ni vet när jag har en bra eller en dålig dag och tar det utan att rynka på näsan eller lyfta på ögonbrynet. Ni kan tillbringa en hel dag med mig utan att säga ett ord eller babbla stupalöst. Ni skrattar med mig och ni gråter med mig. Hos er vågar jag lätta på fasaden och riva delar om muren... Och jag vet att ni finns där 24/7 för mig..

Kan inte med ord egentligen berätta hur mycket jag tycker om er, älskar er och värdesätter er.. Mina darlings.  

Tack för ikväll. Var rädda om varann och kramas i massor.

Idag kom min son hem från skolan för att han hade ont i huvudet och mår illa. Bara att konstatera att han just idag har en svår släng av graviditet.... 

I vilket fall som helst hade han idag funderat - kan ju vara därför han hade huvudvärk...

Djupa funderingar har han haft. För när han kom innanför dörren säger han på sitt lite underfundiga sätt: Mamma, jag har funderat. Vad har du för ursäkt?? Ööööö på vad, undrar jag. Jo se du mamma, alla kvinnliga bloggare som jag vet om har KATT!! Jaha, tänker man då. Hur tänker han nu?? Bara min son som kommer på sådant här..

Så det var ju bara till att komma på en tillräckligt god ursäkt/undanflykt till monstret som bor här och mitt ibland hysteriska bloggbehov..

   Monstret...

Så då konstaterade jag ju snabbt att jag äger inte katt egentligen, jag har bara delad vårdnad om monstret. Så jag har ju BARA 3,75 kg katt som jag kan kalla min... Inte för att jag vet vilken ände eller sida av katten det e som e min men det spelar ju mindre roll. Kanske kan få välja det efter hans dagshumör??

Min vän Titti - som jag har lurat till att börja blogga - som "äger" de andra 3,75 kilona gav sonen svaret: Att hon ägde inte katt när hon började blogga... För då hade ju monstret flyttat hit och då gör det ju inget.. Klurigt svar men hon kom inte undan.. För enligt sonen är hon ändå en kattbloggare..

Så hur är det nu med er...

HUR MÅNGA AV ER ÄR KATTÄGARE???? Upp till bevis så jag kan överbevisa min son!!!!!

Kramen på er.