Hallå hallå där. 

Har nu suttit här och funderat lite kring vad som är rätt eller fel, viktigt eller oviktigt. Inte för att jag tror att jag har kommit fram till en definitiv slutsats i detta tänker jag nu dela med mig av mina funderingar och se vad jag får för gensvar... 

Om du tillhör de som följer mig så vet du att jag häromdagen bloggade om döden och begravningar (inlägget Livet efter detta). På detta har jag fått reaktioner, de flesta av dem samstämmiga med mitt tyckande men för en gångs skull fick jag lite på tafsen, TACK PELLE FÖR DET!!! Och nu menar jag tack... Uppskattar verkligen en möjlighet att få igång en diskussion.. 

Nu är inte mina funderingar på något vis nya utan de dyker upp då och då..

Kvällens ämne kommer att bli TRO! Är det viktigt att TRO? Måste man TRO? Vad ska man TRO på? Har någon annan rätt att tycka något om vad du TROR på?

För många känsliga frågor - nästintill tabubelagda. För visst är det lite så att i Sverige så TROR alla "svenskar" på Gud? Eller finns det alternativ? Och får man i så fall säga dem högt?

Nu bryr ju inte jag mig om vad man får eller inte utan säger vad jag vill ändå. Så nu sätter vi igång... E ni med?

Till att börja med, alla har rätt till SIN tro och att få UTÖVA den på det vis som känns bäst för var och en..... Detta tycker jag är jätteviktigt att respektera. Lika lite som jag vill bli "påtvingad" någon annans tro tänker eller vill jag tvinga på någon annan min egen uppfattning. Men det jag däremot kräver är att jag får tycka och tänka kring detta att tro.

Jag tror att varje människa måste och behöver ha en tro på någon form av högre makt. Dock inte nödvändigtvis på Gud, Allah, Buddha, Krishna eller någon annan namngiven högre makt. Det jag däremot kan finna viktigt oavsett vilket namn man väljer att ge saker är att man har en sund övertygelse/tro. All typ av fanatism är i mina ögon förkastligt. Tyvärr tycker jag att vi ser allt för mycket av den osunda typen av tro, vem orkar ens börja räkna efter? Vi har ju ett väldigt närliggande typexempel i dagarna i form av 10-årsminnet av 11 september. Islam när det visar upp sitt allra fulaste ansikte...

Rent personligen tror jag att det finns något/någon som är större än oss och som styr oss. Jag tror att vi föds goda och blir onda av miljön. Jag tror att gott föder gott och ont föder ont. Jag tror på ett liv efter döden - i typ den form som presenteras i tv-serien Ghostwhisper.  Och detta är slutsatser som jag kommit fram till genom livets resa och dessa känns rätt för mig.

Jag har som de flesta ur min "generation" provat på det här med söndagskola, jag är konfirmerad och hade en period när jag nästan trodde på Gud. Det tror jag att de flesta har - någon form av sådan period.

Livet har dock fått mig att inse att jag vill inte ha en namngiven gudomlighet. För just de finner jag så fruktansvärt sjuka. (Eller egentligen inte de utan deras trosutövare där det går över i den sjuka tron..) Och för mig räcker det med att tro på att något finns över/under/runt oss..

För om jag tittar på hur världen ser ut och vad folk "ursäktar" med sin tro så blir det bara för mycket. För ska man tro på det de tror på är det helt rätt och riktigt med könsstympningar (trots att det inte står ett ord om dem i Koranen), det är okey att starta krig med andra människor, man får bomba varandra, handikapp är "Guds straff", bränn på bål eller stena eller ha bara livet av folk i "Guds" namn för då är det okey (trots att det enligt budorden i bibeln står ATT DU SKA ICKE DRÄPA).. Finns så otroligt mycket sjuka och för mig helt obegripliga saker som man lägger i händer på en namngiven högre makt. Cancer hos nyfödda barn, svält, torka och annat som inte ens finns en möjlighet att styra över som enkel människa. Och varför skulle mitt ofödda barn behöver sona mina eventuella synder???

Genom mitt liv - som förvisso troligtvis inte ens är halvvägs - har jag kommit fram till att varje individ ansvarar för sina handlingar och sina egna val. Och utifrån de handlingar och de val man gör kommer det konsekvenser på det. Det finns alltid ett pris man får betala men det priset är mitt att betala... Ingen annans. Visst hamnar man ibland i vägskäl där man velar och ibland väljer "fel" väg men oftast inser man det rätt snart och visst försöker man då rätta till det "felaktiga" valet... Vi är ju trots allt inte mer än människor och INGEN av oss är felfri - skulle du vara det är du absolut välkommen att kasta första stenen på mig....

Liv efter döden tror jag på till viss del.. Visst har vi alla vara med om det där som brukar kallas Deja-vu? Nu tror jag inte riktigt på att vi skulle vandra och vandra, men jag tror på att om vi inte är "färdiga" stannar vi tills vi fått bli klara med det som var meningen. För om det vore så enkelt att vi vandrade hela tiden så borde det inte bli fler människor på jorden, eller? För i så fall skulle det innebära att typ hälften av jordens befolkning idag faktiskt är helt tomma själlösa skal och är vi det, är jag det, är du det????

Hmmm, ett tungt ämne men intressant och det kan ju vridas och vändas hur många varv som helst.... Nu lämnar jag ordet till dig, som min läsare...

Avslutningsvis: Tanken och trons kraft är starkare än någon vetenskap... 

Usch, det blir verkligen ett svårt inlägg. Att bara få välja fem låtar som tillhör mina favoriter blir ju apsvårt. Så jag får väl börja i den ända att plocka bort ett par favoriter/viktiga låtar för mig. Så hur mycket jag än tycker om Amazing grace, Home/Michael Bubblé, What are words/Chris Medina och 500 miles away from home/Bobby Bare så får de hamna utanför min lista idag.

Musikälskare som jag är förekommer det mesta i mina musiklistor. Det jag utesluter totalt är riktigt "tung" hårdrock (menar sån där där de mest bara skriker) och opera. Opera mer för att jag hitills inte lärt mig att uppsaktta detta och förstå grejen med det. Har dock tänkt kosta på mig att gå på en riktig opera vid något tillfälle och få hela upplevelsen då jag tror att det kan vara häftigt.

1. Avantasia - What kind of love.

Den svenska gruppen Avantasia - för mig totalt okänd tills för tre år sedan. En verklig ahaupplevelse blev denna bekantskap. Just denna låten får symbolisera min uppskattning för den melodiösa rocken i stil med Evanescence, Nightwish osv. För mig står den här låten för mina känslor för mina barn, mina vänner, de som står mig nära. Men även för de som på ett eller annat vis gör någon orätt. Och den talar om förlåtelse och förståelse. Vackra och viktiga ord.

2. Rolandz - Jajamen.

Är egentligen en fruktansvärd låt som sätter sig i huvudet på en. Man går och nynnar på den och helt plötsligt kommer det uthoppandes ur munnen på mig: Jajamen...   Och nu tillhör jag ju dem som gillar dansband på det stora hela. Helt suveränt att svänga runt med dammsugaren här hemma till. Jag uppskattar ju också att åka ut och dans mig en svängom. Så denna låt får representar mitt dansintresse. Och dessutom blir jag glad av den här låten..

3. Creedence Clearwater Revival - Lookint out my back door.

För att Creedance får mig att minnas "den gamla goda tiden".. Usch, jag är medveten om att jag en gång sagt att jag aldrig skulle säga så. Men när jag hör den här typen av musik så minns jag kvällar na i Björnholmen, allt skoj brudarna och jag hittade på... Finns många andra låtar jag kunde valt här men... Hello Josephine med Shakin Stevens till exempel... ni som var med vet vad jag menar.

4.  Tina Turner - what you get is what you see.

En superlåt och här åker alltid volymen upp ordenligt. Kan ju inte låta bli.  För mig står just den här för mig. För det du ser är det du får nöjet/plågan att umgås med. Välj själv vilket du tycker det är. Sen är jag otroligt imponerad av Tina och hennes liv.

5. Emmy - skajagprova@hotmail.com

För att representera all fjortispop jag lyssnar på av mer eller mindre eget val.. Har ju tonårsbarn som lyssnar på sånt här. Den får också symbolisera hur samhället ser ut idag. Har man inte kontakt vis sms eller facebook så har man det genom MSN. Fysisk kontakt är ju nästan obefintlig. Är det konstigt att det ser ut som det gör? Låten är egentligen inte bra men det är ett skönt gung i den och här åker volymen gärna upp ett par snäpp.

Phu, jag lyckades ta mig igenom denna lista också. Det var en pärs. Och som jag sa i inledningen, det finns hur många låtar som helst som jag idag har valt bort.. Får nog ta mig en dag och bara rekommendera alla mina favoriter...

Så var nu rädda om varann där ute och kramas i massor...