Dagens inlägg kommer handla lite om hur jag tänker vidare i livet... De utav er som följt mig ett tag vet att jag står/sått i vägskälet och velat om vilken väg jag ska ta..

Nu tänker jag dela med mig av mina tankar om hur jag ser livet framöver trots att jag fortfarande inte har alla verktyg för att ta ett helt motiverat beslut vart jag verkligen ska. Men det är en helt annan sak och snart har jag det med vilket för allt mitt tänkande så mycket mer motiverat i alla ändar..

Jag har ju upptäckt att jag verkligen tycker om att skriva av mig. Om allt och inget och stort och smått... Men sån är jag och det försöker jag inte sticka nder stolen med. Efter all respons som jag fått från mer eller mindre bekanta personer för mig så har jag insett att jag kanske har någor att tillföra som skribent, Och för er som har följt mig så vet ni att jag någonstans inne i mig när drömmen om att verkligen få skriva av mig.. Detta har jag tänkt ta tag i nu. Genom att till att börja med ta kontakt med lokala tidningarna å se om jag kan få bli någon form av krönikör. Å den tanken måste jag säga känns skitbra....

Sen är ju frågan hur DU som min läsare ser på det? Kan jag tillföra något för världen utanför min rent privata sfär???

Jag tror faktiskt det i mitt eget ego huvud.. Nu hör ju till skaen att jag har hållt gigantiskt mycket kurser inom hundvärlden, när jag var engagerad där, och inte en enda av mina kursdeltagere har gett mig negativa omdömen där. Inte heller i skolans värld när det var dags för muntliga redovisningen så har jag fått negativa omdömen.. Känns som att jag är en given talare fast folk aldrig skulle tor att jag e så nervös så jag nästan kissa ner mig... Sanslöst...

Av detta har jag under våren/sommar funderat på att ta kontakt med lite olika förbund/intressegrupper och se om jag kan "gästföreläsa" om saker och ting... Hur är det att vara förälder till... /Så här gjorde vi.. AKA tipslinjen..

Jag inbillar mig i mitt egosinne att jag faktiskt har något att tillföra där och att jag skulle kunna göra ett sånt superjobb.. Eller varför inte - bara en tanke -  inför skolstarten så kommer jag som förälder med barn med diagnos och förklarar hur det kan funka och vad som krävs för att det i praktiken ska göra det... Kan allt om det, jag lovar.... Och kan man underlätta den resan så vinner alla på det.

Tänker nu avsluta här men vill göra det med ett par frågor till mina läsare...  

Tror du att jag skulle fixa detta? Oavsett om det handlar om en full aula eller 10 pers i lilla kvarterslokalen?

Skulle jag ha något att tillföra dig om du satt som åhörare till mig?

Å skulle du läsa mina krönika(ledare om du hade möjligheten??

Kram på hela min omvärld och var rädda om varandra.