Jaha, då sitter man här och inser att man börjar närma sig ålderns höst. Inte för att jag lider av det eller håller på att drabbas av någon form av åldersnoja. Men helt plötsligt inser man att man inte e 18 längre. Elelr man är ju snarare tvungen att inse det faktumet när barnen börjar komma hemdragandes med pojkvännen. Bara den grejen att bli kallad SVÄRMOR!!!! Hu, jag slår bakut . 

Och nu är det ju faktiskt så att jag vet att jag inte är 18 längre men samtidigt är jag tillräckligt ung för att komma ihåg vad jag gjorde när jag var i dotterns ålder. Det ska vi dock inte vända in och ut på här. Är en helt annan historia.

Fast när barnen kommer hem med diverse bihang så inser man att åren rasat iväg.

Nattis och hennes Robin skulle baka en kaka igår till kaffet. Bara att röra ihop smeten tog dem ng närmre 1,5 timme. För där skulle ju pussas, kladdas och kletas om vartannat. Helt klart tog det i alla fall längre tid att röra ihop smeten än vad som behövdes för den i ugnen sen.

Å tänk bara tonårskärlek.. Så totalt ogenerad när man väl tagit första steget.. Härligt att se även om jag visst kan erkänna att jag blir lite avundsjuk.

Å då menar jag inte avundsjuk i den bemärkelsen att jag skulle vilja byta rakt av med dem. Å nej, det har jag redan gjort och passerat och klarar mig bra utan.

Men jag hade kunnat tänka mig den där ohämmade känslan och vetskapen att det är just mig jorden snurrar runt för en stund.. I alla fall för honom , ja han som lyckats fånga mina känslor..

Fast idag har jag blivit för gammal och kräsen för sånt så det är bara att inse att jorden nog inte kommer att snurra runt bara mig igen... 

Så istället för att sukta efter det så tar jag och parkerar mig i solen och försöker ladda upp mig så jag kan snurra runt mig själv istället. Känns som en sundare inställning i min ålder.