Efter att nu ha haft ett par bättre dagar sjönk min energinivå ner i botten igen. Visst har min energi de senaste dagarna berott mycket på solen som visat sin vackra sida för mig. Och det såg rätt hyfsat ut när jag vaknade idag men ack så man kan bedra sig. Gråmulet och regnit och inte mer än knappa 10 grader ute. Riktigt jä**a ruggväder blev det. Tyvärr är det så att efterhans om det mulnat på under dagen så känner jag hur det bara rinner av mig.

Till detta ska man sen då lägga in tider som blir ombokade, nya möten som planeras och annat som "stör" mitt lugn och ro.

Så därför tänker jag idag låta mina barn frossa i hur mycket jag älskar dem och hur mycke de betyder för mig.

Mina barn är solen i mitt liv, det som får mitt hjärta att slå och det är för dem jag lever. Och de gör det på helt olika vis. Tack och lov för det.. De är ju trots allt två helt olika individer.

Robin glädjer mig med sin lugna personlighet, sin syrliga helt underbara humor, sina stundvis riktigt rappa kommentarer som han kastar ur sig med glimten i ögat. Robin bjuder så fantastiskt mycket på sig själv och är för det mesta oberörd över vad andra tycker. Inte så att han inte bryr sig om andra utan mer på hans eget lilla vis. Om han vill ha en rosa tröja på sig så har han det oavsett om alla andra tycker det e "apfult". Robin är självständig och självgående på ett positivt sätt. Han alltid varit sig själv - på gott och ont. Och tänka sig, nu e det knappt 14 dagar kvar tills han blir 18. Jisses, vart har den tiden tagit vägen?? Var e den lilla killen som talade om att man faktiskt inte kan bada i badkaret för hajarna äter upp en för att badkaret har lejontassar!!! Hade det ju inte alls men i Robins värld var det så. Å som jag älskar dig, ditt lilla troll.. Jajaja, jag vet, du e nästan huvudet längre än mig men det spelar ingen roll. För mig kommer du alltid vara den lilla lintotten som avskydde att sitta i sandlådan, som älskar allt med choklad och som aldrig får slut på frågor... 

Du e kungen i mitt liv.

Sen har vi då nästa raring. Nathalie.. Ojojoj, vilken resa du gjort och vad du har vuxit. Du har gått från att vara en trumpen, trullig liten argbigga som hög som en kobra.. Spelade ingen roll vad man försökte med för det höggs innan man hann till punkt. Lite anfall är bästa försvar. Och jag säger inget om det och jag förstår det till fullo.

Nu börjar man se den unga kvinnan som är på väg att växa fram. Man ser glädjen och energin pulsera runt dig.. Löve you för det.. Man ser en insikt hos dig hur livet faktiskt är. Det är med och motgångar - en riktig jä**a bergochdalbana.. Men det är ju just det som är livet och nu växer du med det. Det är så fantasiskt härligt att se det. Det värmer mitt hjärta något alldeles otroligt.

Och jag tror kanske att din pappa kan ha lite rätt - (men säg inte det högt) - när han påstår att du e lik mig....  Du kommer bli en brud med skinn på näsan och som kommer fixa allt du vill...

Du har alltid varit lite av en våghals även om du sinte skulle erkänna det själv. Tänk bara på midsommarn när du skulle hoppa högst och längst och det slutar med att du bryter nyckelbenet. Men det är ju just sånt som gör dig till min så högt älskade Nattis. Mitt lilla lilla hjärtegryn som snart är 17... 

     Min alldeles egna prinsessa... Älskar dig mer än du oftast förstår...

När jag nu ägnat mig åt en hymn till mina barn så vill jag bara avsluta med att jag är så tacksam för att jag har. Jag vet om att jag inte är någon perfekt mamma eller så men jag gör så gott jag kan.

ÄLSKAR ER MINA SOCKERTOPPAR....