Torsdag idag och jag ska fundera ut nio saker om mig själv som jag vill dela med mig av. Å jag tänkte kanske vara lite mer intim än att bara tala om att jag är blond, blåögd, har strl 36-38 i skor osv... Alltså ska jag försöka hålla mig från uppenbara saker .  Så det kommer ta en stund innan jag bestämt mig för vad som dyker upp här.

1. Höjdskräck. Och då menar jag verkligen på riktigt. Till och med så pass att jag blir kräkig om jag tittar på tv och det e är "titta ner"vyer. Tänk bara så hemskt det är med tex James Bond som i varenda jäkla film ska hoppa fallskärm....  Och jag mår ju till och med illa om jag behöver stå på en stol. Och när man vet detta kanske man kan förstå vidden av problemet jag har med listan igår.. Punkten med att åka på solsemester alltså..

2. Jag ÄLSKAR mina barn. Okey, den är kanske uppenbar men jag menar det verkligen. Jag skulle verkligen kunna göra vad som helst för dem.. Och jag kan erkänna att jag e en hönsmamma.. Pysslar, fixar och trixar efter deras önskemål. Och gör så gott jag kan. Visst driver de mig till vansinne ibland och jag vill bara skrika rakt ut, och det händer att jag gör också. Men kärlek är ju inte lätt och det e en jäkla berg- och dalbana, som jag på inget vis skulle vilja vara utan..    er mina "små" raringar.

3. Soluppgång. Jag föredrar soluppgång framför solnedgång. Hänger nog ihop med att soluppgång innebär en ljusning, en ny dag, nya möjligheter. Solnedgång är urvackert det med men då går det ju mot mörker, natt och avslut. Så bjud mig på frukost i gräset i soluppgången och jag kommer vara lycklig hela dagen..

4. Skoälskare. Är jag av högsta grad. Det finns ju såååå otroligt många snygga skor som verkligen gör det där! När jag kollar på tv eller kikar i tidningar så e det skorna jag kollar in. Tänk bara Bengtzings gula stövlar i melodifestival, snacka om att jag vill ha.... Och när jag hittat en modell på skor som jag vill ha så leter jag rätt på dem sen spelar det ingen roll om jag skulle få köra MÅNGA mil för just MINA skor.. Det gör jag så gärna. Sen finns det ju de i min omgivning som tycker att jag har för många skor. Men snälla nån, kan man ha för många skor???

5. Pyssel. Tycker jag om. Och visst gillar jag pyssel i bemärkelse handarbete men jag tänker här närmare på att pyssla runt i största allmänhet. Jag mår bra av att få rå om mina nära och kära. Vänner som familj. Laga middagar, massera, klia, göra må bra saker, skämma bort.. I detta sammanhang är jag i mitt esse och får dessutom ro i min kropp. Jag tillhör absolut de givande personerna och därav mitt yrkesval. Jag ser faktiskt detta främst som en positiv egenskap hos mig. Men visst innebär det att jag ibland kan tas för given.. Annas öra finns alltid, Anna fixar. Och visst finns det och visst gör jag men när jag behöver någon vad händer då? Visst finns det de som säger att jag är FÖR snäll men det bjuder jag gärna på bara jag vet att det finns en axel för mig att luta mig på då och då. Och det har jag faktiskt hittat. Ett par riktigt stadiga klippor. Så resten av omgivningen som tycker det e ok att bara ta och kan göra det med gott samvete, varsegoda...

6. Syrlighet. Kan väl benämnas som ett signum för mig. Har ju en synnerligen sjuk humor och anser mig vara rapp i tanken så ge mig en möjlighet så kommer med största säkerhet en syrlig/ironisk replik. Kan väl ibland vara svårt att förstå sig på och det är väl troligen anledning till att folk ibland anser mig konstig.. Å faktum är ju att jag har papper på att mitt huvud e som det ska  . De flesta som ger mig en chans inser dock rätt snart att jag har ett hjärta av guld och lär sig också uppskatta min något bisarra sida.

7. Frihet. Vad vore livet utan frihet? Jag är evigt tacksam för att jag bor i Sverige där vi har relativt mycket frihet. Visst finns det måsten men de kan man ta ändå. Det jag menar med frihet är att vi har så otroligt mycket gratis. Helt ärligt så är vi nog världens rikaste land. Tänk bara vår fantastiska natur tex. Vi har en tillgång till den som inte finns någon annanstans. Å jag tycker det e helt underbart att lufsa runt i skogen och göra ingenting, eller en dag på eller vid sjön med öppna fria vidder. Kan ibland få känslan att jag äger världen. Jag njuter helt och totalt av att åka båt och för mig är det frihet, sen spelar det ingen roll om det är på en liten insjö eller stora vida oceaner. Å tänk bara vilka friheter man får lov att ta sig i största allmänhet. Jag gör ju vad jag vill när jag vill och hur jag vill. Visst, med vissa begränsingar (samhällets normer och regler). Men om jag vill springa runt naken hemma en hel dag gör jag det, jag har friheten att välja vem eller vad jag vill älska, jag har friheten att välja vad jag tycker, tänker och känner. Å appropå rikedom och frihet, har du någon gång tänkt på att vi kan oavsett var vi är i vårt land dricka vattnet direkt ur kranen, vi kan spola när vi varit på dass och vi kan överallt fräscha upp oss med en dusch i rinnande rent vatten, Snacka om frihet! Jag avskyr känslan av instängdhet och "fackindelning". Varför måste allt stoppas in i fack och konventioner? Frihet innebär också att ta vara på dagen/stunden. Så här kommer dagens visdomsord: Med ett öppet och fritt sinne kommer man långt och ta hand om andra som du själv vill bli omhändertagen.

8. Kontrollbehov/kunskapstörst. Kunskap är viktigt för mig och jag njuter av att lära mig nya saker. Varje dag för mig innehåller någon form av lärdom, på ett eller annat plan. Allt handlar ju inte om formell kunskap utan det kan lika gärna vara känslomässig kunskap. Jag kan otroligt mycket och det sticker jag inte under stolen med. Men jag är inte perfekt eller fulländad utan jag har visst brister. Tror och hoppas att jag kommit så långt att jag i alla fall börjar erkänna när jag har fel. Jag försöker hålla mig uppdaterad på nyhetsfronten och jag plöjer böcker i en strid ström. Både för att släcka min törst och för avkoppling skull. Å hur kul är det inte att spela frågesportsspel?? TP, geni och så är helt klart min typ av spel. Dessvärre är det sällan någon som vill spela det med mig  . Så jag får väl anmäla mig till någon form av frågesportsprogram på tv.. Klarar jag ju av ytterligare en punkt på min lista igår.. På det känslomässiga planet handlar det mer om att försöka hitta en bra lagom nivå. Jag vet om att jag har ett tempo som oftast går i 190 och att jag kan uppfattas som lite av en ångvält. Å givetvis gör detta att jag tar plats. Men jag jobbar på att försöka hitta mig själv i den större bilden. Inte så att jag på något vis försöker göra om mig till något jag inte är. Anna är Anna och det är jag stolt över.

9. Anna. Får lov att bli sista punkten för det är ju dags att knyta ihop påsen för ikväll.

Vem är Anna egentligen? Jag vet inte ens om jag kan svara ordentligt på det själv.. Positiv, ömsint, kärleksfull, karismatisk, kontrollfreak, självständig, stolt och envis som synden. Är nog ord som de flesta skulle använda för att beskriva mig med. Men det de flesta missar är att det finns så mycket mer bakom det de ser med blotta ögat. 

Jag har aldrig fått lära mig att gråta vilket gör att de känslor jag visar blir helt fel. Jag gråter inombords men det du ser som står utanför är ilska. Jag är uppvuxen med 3 "stora starka" bröder vilka jag alltid känt mig tvungen att hävda mig själv mot. Å visst, det är inte de som lagt det på mig utan jag själv, Detta har dock lett mig till mitt kontrollbehov som är enormt. Man skulle väl om man vill vara lite elak kunna kalla det mindervärdeskomplex. Nu menar inte jag att jag kände mig mindre älskad än vad mina bröder gjort. Utan det jag menar är att jag alltid haft en känsla av att behöva vara minst lika bra som de på saker. Jag spelade fotboll när jag var yngre för det gjorde mina bröder.. Nu e jag ju ingen komet på att springa så stod i mål istället och det var jag bra på..

I skolan var det viktigt för mig med bra betyg - inte så att jag satt hemma och pluggade. Det har jag aldrig behövt utan där hade jag det enkelt för mig. Men det var viktigt att hålla minst samma grad av betyg som bröderna. Helst bättre.  Osv osv. När man har den känslan MÅSTE man vara stark och förr ansåg jag att då gråter man inte. Jag har idag insett att det stämmer inte. Men från att inse det till att släppa loss gråten öppet är fortfarande ett för stort steg för mig. För det innebär att jag måste släppa ytterligare på mitt kontrollbehov.

Jag är många gånger rädd, förtvivlat rädd. Å det blir jag när jag känner att jag inte har kontroll över saker. När jag inte helt säkert kan förutsäga mina reaktioner och efterdyningarna av dem.. Å då får jag panik..

Usch, jag har mycket att jobba med för att bli en bättre människa, för mig själv!!!

Så ja, nu säger jag god kväll till alla och hoppas du fått en något mer färgad bild av mig. Allt är inte svart eller vitt. Och tänk på att inte vara så snabb med att döma det du ser eller hör.