Jag måste bara erkänna att jag ibland kan ha fel.. Det är inte ofta men vid något enstaka tillfälle händer det och just nu är det ett sådant..

Jag har i flera års tid dissat Lars Winnerbäck.. Inte bara lite diss utan verkligen tvärfett och totalt. Jag har suttit och sagt såna där otroligt korkade grejor som att han är obegåvad, han är gnällig, allt låter likadant, vad har han att tillföra mitt liv??

Jag har nyligen upptäckt att han har vansinnigt mycket att tillföra mig... Kanske är tur jag snokar runt på Youtube ibland...

Så bara för att idag hylla Lars och för att visa min uppskattning så här 243 dagar innan jag är riktigt vuxen kommer här en ny favorit för mig...

Lyssna och njut för det gör jag..

Var rädda om varann och kramas i massor.  

Idag känns just dessa tre siffror i den kombinationen lite magiska.... Hmmm, det är med viss skräckblandad förtjusning jag räknat fram just dessa tre. Om jag hade räknat imån, vilket jag inte kommer göra, så hade jag fått en helt annan siffra.. Snyggare kanske för det hade blivit 242.... 

Men som min läsare så vet man att jag gillar saker som fller utanför ramarna så därför gillar jag 243 mer.. 

Vad är det med dessa siffror då?? Tja det är inget speciellt egentligen. Det som gör dem speciella är ju den vikt man väljer att lägga på diverse saker. Eller??

Tex, just idag står 207 för det faktum att min son på RIKTIGT är stor och vuxen. För om 206 dagar tar han studenten och ska sedan vara redo för vuxenlivet med jobb osv..

Om jag däremot säger 207 imån så betyder det kanske att troligheten att jag tar en lång sovmorgon är ganska hög.. Två helt skilda siffror och ändå så lika. 

Så för att återgå till 243. Varför just dessa siffror??

Jo, för om 243 dagar har jag passerat ett sånt där magiskt streck. Nämligen det där med 40... Å det kan väl bli spännande. 

Jag har ju ett gäng av mina vänner som roat sig med detta under det gågna året och deras kalas/partaj har ju varit trevliga. Så om inte annat får jag ju räkna med att jag lyckas hitta något trevligt partaj att roa mig med min dag.

Nu är det inte så att jag lider av någon åldersnoja. Gråa hår stör mig inte - jag har dessutom bara hittat något enstaka än så länge - utan tillför en viss charm tycker jag. Det som däremot stör mig lite är att jag insett att jag är dödlig. Och nej, jag är inte rädd för döden. 

Du som följt mig ett tag vet ju om att det hänt ruskigt mycket i mitt liv under sista året. Och nog för att jag brukar hålla ett högt tempo men här har det blivit för mycket till och med för mig..

Förresten, appropå dödlighet.. Förra onsdagen - den 16:e - var det exakt år sedan allt brakade loss med blåljus och 240/180.....  Så just idag blir den magiska siffran 7.....

Egentligen är det rätt kul att börja tänka sitt liv i siffror.. Och ännu roligare blir det när man börjar tänka på att siffrorna hela tiden är relativa.. För inte betyder tex 243 samma sak idag som igår som imorgon.... 

Just idag innebär 243 bland annat att det är exakt så många dagar jag har kvar på mig att bearbeta min höjdrädsla. Inte för att jag ska kasta mig på ett flygplan just om 243 dagar men några dagar senare än det ska jag göra det.. Eller okey då, jag kastar mig knappast på planet. Blir väl snarare så att jag markkryper in i planet... Men  men, det bjuder jag på...

Japp japp, det var det. Nu ska jag gå och lägga mig i ett hörn och åldersnoja.. Kanske kan hitta fler gråa strån eller varför inte lite djupa rynkor någonstans.. Eller hemska tanke, ett rejält gäddhäng under armarna.. 

Var rädda om varann och kramas i massor.