Jaha, nu har äntligen min flunsa gett med sig. Så jag är på benen igen. Fast jag måste erkänna att jag känner mig sjukt dålig i alla fall.

Just nu känns livet nattsvart och otroligt tungt. Skulle egentligen bara vilja kura ihop mig under täcket och gråta men det går ju mot mina principer.

Sonen är iväg med skolan i Sälen - vilket är kul för honom men jag saknar honom sjukt mycket... Inte för att han brukar föra massa väsen men det e tyst och tomt här hemma utan honom. Love you, son....  

Dottern är ju i Norrköping och dit är det för långt för att bara åka till och få en varm mammakram - vill jag ju ha... Du e ju min solstråle   .

Mina älskade vänner finns ju för mig men vad hjälper det när man saknar någon så hjärtat blöder???

Egentligen vet jag att jag är en trevlig och mycket älskvärd person.. Eller låt mig formulera om, värd att älska mycket.... Men just nu känns det som att vad jag än gör så blir det fel.. Suck.

Ber jag snällt är jag för "tam", kräver jag e jag "för mycket". hur ändå in i he***te ska man då vara??? Matte var ändå ett av mina starka ämnen i skolan men den ekvationen får inte ens jag ihop..

Ska det vara så svårt att i alla fall få en liten bit av det som jag tycker att jag är värd?

Just nu får det mig att känna mig liten, ful, ömklig, mindervärdig, tungsint och faktiskt väldigt beige! Och det är något som jag verkligen inte är i vanliga fall. Brukar vara ett gnistrande paket.

Så just nu sitter jag här, tungsint och deppig och funderar på hur jag ska lösa detta. Kan ju faktiskt vara så att jag drabbats av en släng av vinterdepression. Kanske behöver lite uppåtpiller??? Hmmm, nej det tror jag inte på. Tror snarare att det är så att jag behöver lite hederlig ömhet och "kärlek".. Eller i alla fall skulle jag behöva en varm kram, ett par pussar och någon som talar om för mig att jag är vacker och duger som jag är.. Med känsla då alltså.. För om det bara hade handlat om det rent fysiska så är det ju inga problem att ordna fram.

Men faktum är ju att ibland behöver man mer än bara det...

Å eftersom det inte finns någon smidig lösning på mitt dilemma idag så fortsätter jag väl sitta här och är melankolisk och lyssnar på deppmusik.. kan ju knappast må sämre för det i alla fall.. Och bara för att göra det hela fullkomligt kan jag ju titta ut på vinterslasket utanför...