Har ju haft en stund på mig nu men inte blev det lättare för det. Så jag tar väl en stund på mig så blir jag väl klar så småningom - och det gör ju inget om det tar tid för det har jag ju fortfarande gott om...  Så här kommer det:

1. Min mobil. För i den finns hela mitt liv. Den används flitigt för att både ringa, sms:a, fota och annat. Viktiga saker lägger jag in i den. Födelsedagar, möten och annat som ska hända som behöver kommas ihåg. Den är dock inte lika fullspäckad som min almanacka var för ett par år sedan...

Min telefon är i princip på dygnet runt - dock på ljudlös när så krävs. Och jag kan faktiskt låta bli att svara också om det inte är läpligt just då - tex när man äter middag....

2. Min dator. Det av mitt liv som inte finns i min mobil finns ju datorn. Och numera är det ju bara att konstatera att man inte klarar sig utan dator och nät. Allt ska ju göras där och det finns ju flera företag som inte ens har en bemannad kundservice... Näe, numera sköter man arbetsredovisningar, lönespecar, räkningar, flyttanmäla osv via nätet.... Sen är det ju självklart en bonus att kunna använda den lite roliga grejor också så som facebook, bloggande och sällskapsspelande.

3. Musik. Detta är för mig livsviktigt, nästan lika viktigt som att andas. Hemma hos mig står radion på i de flesta rum dygnet runt. Många kan nog finna det irriterande men för mig är det en trygghet som ger mig ro och harmoni. Jag kan visst erkänna att jag egentligen inte lyssnar så noga men det finns där. Som sällskap, som trivselfaktor och som en trygghet. Jag trivs i tystnaden om jag får välja det själv.

4. Solen. Vi har ju faktiskt ett seriöst förhållande, jag och herr Sol.. Just nu har vi någon form av fnurra på tråden. Vet inte riktigt vad jag har gjort för att förtjäna detta konstanta tjurande men men det kommer nog fram så småningom. Solen är livsviktig för mig. Den ger mig energi, ork och kraft att se framåt. Dessutom mår man ju bättre när herr Sol smekt en en stund och man får känna värmen och kärleken han kan erbjuda. Får nog ta och krypa till korset och be honom om ursäkt så hans humör blir bättre.

5. Skratt. Så otroligt välgörande de är. Och nu tänker jag på de där härliga när det kittlar i hela magen och man skrattar så mycket att man får kramp.... Fattar du vilka jag menar?? De där helt underbara skratten när man skrattar ihop med någon, oftast om något helt menlöst men som lyfter hela dagen. Och just de där dagarna kan man ju leva på så länge sen. Och en downdag kan man ta fram minnet av skrattet och helt plötsligt börja le i ren förtjusning...

Se där ja, det gick att få ihop fem saker även om det tog en stund.. Fast om vi ska vara helt ärliga så finns det ju egentligen bara 3 saker vi VERKLIGEN behöver.. Luft, vatten och mat.... Utan dem dör vi ju.. 

Var nu rädda om varann där ute och kramas i massor... 

Innan jag gör mer här idag så tar vi en liten sammanfattning av dagen. 

Mötet är avklarat och det var ett helt okey möte. Vi kom dock inte så långt eftersom flera väsentliga personer saknades av olika anledningar. 

Så i alla fall är jag och de som var med överens och det känns himla bra. 

Jag har bara att vänta tills de personer som nu då saknades tar kontakt med per telefon om en dag eller två - när de är tillgängliga igen.

Tror nog att det här kommer bli hur bra som helst och det känns verkligen som att vi har en plan som håller..

Så nu tar vi steget framåt och har siktet inställt på de positiva bitarna. Det här kommer gå vägen. För det har jag bestämt...  

Nu sitter jag här och småsoftar. Har knappt två timmar på mig innan jag ska vara på möte med rehabgruppen för att planera min framtid lite. 

Tycker detta ska bli spännande och intressant samtidigt är det ju med en vis "fasa" jag kommer gå dit.

Kommer det nu bli tjafs med Försäkringskassan? Jag har ju passerat de där dagarna man har rätt till ersättning egentligen.. Tror inte det ska bli något strul men man vet ju aldrig..

Vart vill min arbetsgivare ha in mig och kommer det bli något som funkar i längden? Det hoppas jag och jag har ju ändå lite egna visioner som ska förverkligas..

Min doktor och jag var överens igår och eftersom hon är en bra doktor kommer hon gå på den linjen vi kom fram till igår även idag. Detta känns så himla skönt...

Men jag återkommer senare med besked om hur mötet gick och så.. Och så har jag ju min lista att klara av idag också - fem saker jag inte klarar mig utan...  Hmmm, det får bli kvällens projekt det..

Var nu rädda om varann och kramas i massor.

Nu är det inte så att jag har en dålig dag eller känner mig speciellt nere idag. Jag har haft en riktigt bra dag får jag säg. En trevlig tur till Rottne med mellanlanding i Växjö med suverän lunch och trevligt sällskap, ett besök hos doktorn med bra resultat och i övrigt lugn och ro. Mer kan man väl inte begära en regnig septembermåndag????

Nä det tycker jag inte. Anledning till mitt val om ämne är mycket enkelt. I bilen mellan Älmhult och Rottne så dök det upp minneslåtar för mig och Titti som är relaterade till begravningar eller personer som är döda. Låtar som både Titti och jag tycker mycket om och som vissa dagar gör oss glada och vissa nedstämda... Idag fick vi gåshud och det är ju också en känsla att uppleva.

Nåväl, jag kan ju börja med att berätta vilka låtar vi lyssnat på. Idag var det Bobby Bare med 500 miles away from home och Chris Medina med What are words, två berörande låtar.

Det som fick igång mig sen var funderingarna just kring hur jag vill ha det när det är dags för mig. Inte för att jag på något vis tänkt lämna in än - ABSOLUT inte!! Men då och då berörs ämnet och varje gång känns det lika aktuellt att fundera över det. Har du funderat på hur du vill ha det??

Jag menar i både stort och smått.

Om jag berättar hur jag tänker kanske du delar med dig av dina tankar kring detta.

Jag vill bli kremerad till att börja med, begravd i minneslunden om det inte är så att reglerna är ändrade och jag kan få spridas ut över en vacker äng. 

En dödsannons är inte nödvändig för min del men om nu de som finns för att ta hand om allt efteråt verkligen vill ha det så visst fine. Men jag vill inte ha en massa kristet dravel i den - tror ju ändå inte på Gud - utan i så fall vill jag ha Carpe diem eller något liknande där. 

På begravningsakten vill jag verkligen inte ha en massa sorgsna svartklädda typer, näe de som kommer dit ska komma som de brukar klä sig oavsett hur "lämpligt" det kan anses. För jag vill att de som kommer dit är sig själva så mycket de kan och inte sätta upp en prydlig fasad..

Blommor vill jag inte ha!!!! Kommer ni med det då blir jag arg och lovar att hemsöka dig resten av ditt liv.. Och tro mig det kommer jag fixa..  För faktum är ju att om du  inte kunde ge mig blommor medans  jag levde då har jag baske mig ingen nytta av dem som död. Eller? För inte sjutton kan jag lukta på dem elelr njuta av färgen på dem då? Just det kan göra mig upprörd när jag går på andras begravningar - det faktum att då kan man ödsla bort hur mycket pengar som helst på något som inte betyder något längre - ge hellre blommorna till personen som är i liv eller varför inte kosta på dig att dela med dig av din tid en liten stund, det betyder ju något och gör skillnad.

Det finns två låtar jag vill ha spelade och det är Amazing grace - egentligen på säckpipa men det lär ju inte hända - och Home av Michael Bubblé. Två låtar som betyder mycket för mig.

Efteråt skulle jag vilja att de som samlas faktiskt ställer till med en sjuhelsikes fest, partar loss och dansar på min grav - för det är vad jag skulle ha gjort om jag hade varit där.. Ja vet att det låter hemskt men om man ska hedra någon så ska man väl göra det i den personens anda? Annars är vi ju tillbaka till att hyckla och bara hålla fasaden snygg och sådant skiter ju jag ett stort stycke i.

Nu menar jag inte att det på något vis är fel med svart på begravning, landgångsbjudning och kaffe i församlingshemmet efteråt osv.. Det ställer jag upp på om det krävs av mig. 

Min mormor gick bort för 1,5 år sedan och på hennes begravning bar jag svart, la blommor på kistan och åt landgången efter. Men det var för att min mormor skulle velat ha det på det viset.. För så var hon uppfostrad och uppväxt med att det ska vara.

Nu lämnade jag blommor till mormor varje gång jag hälsade på henne medans hon levde. Och var det inte en blomma var det lite choklad eller något annat som jag visste att hon tyckte om och skulle uppskatta. Och för mig betyder det mer än blomman jag la på kistan..

Och faktum är att det här med begravningar och så är nog det som orsakar mest tjafs, bråk och elände inom den egna familjen - eller i alla fall har det sett ut så i min familj. Kanske inte så mycket själva begravningen men det är ju inte slut med det.... Så till mina barn - eller vilka det blir - som får städa bort mig sen. Släng skiten, spara inte på en massa, trät inte - det e bara materiella ting ändå. Utan se ljust på saker och ta nya tag, för det hade jag velat..

Natti natt - in i drömmarnas land. Ses i Nangijala.

Måndag och ny vecka. Kan ju bara tala om att inledningen på veckan inte har varit någon höjdare. Regnet är konstant och solen lyser med sin frånvaro. Hade ju inte gjort något  om hösten hade varit bättre än sommaren har varit. Vi behöver ju lite ljus i våra liv.

Mitt i allt detta blev det en sväng till Rottne. Tanken var att jag och Titti skulle stannat och åkt hem till Älmhult imån. Så blev det dock inte. Vi kom rätt fort underfund med att vi har det bättre i Älmhult så vi packade fort ihop oss och drog en repa på 23:an..

Men nu var det ju inte det vi skulle orda om idag. Utan idag handlar det om viktiga personer i mitt liv. Och jag får bara välja FEM!!! Lite taskigt att bara få välja ut fem. Dags att tänka till lite här. Hmmm, gnissel - å rackarns det luktar bränt här.. 

1. Den är given fast det blir två som hamnar här. Nämligen mina barn... Dessa bedårande varelser. De är otroligt viktiga för mig och jag skulle helt ärligt kunna göra vad som helst för dem. Och nåde den som petar på dem...

Utan dessa två vet jag inte vad jag skulle göra... Älskar er mina små monster. 

2. Nu blev det ruskigt svårt. Så nu plockar jag upp dem utan någon som helst rangordning. Så vad ni nu än tror så älskar jag er lika mycket.

Örjan kommer här. En helt underbar person som förgyller mitt liv. Han gillar mig i med och motgångar och så mycket som vi har gått igenom. Kul har vi på våra spanrundor och allt annat vi pysslar med.. Löve you, you know!! 

    

3. Tittibusan.. Tänk så nära man kan komma på så kort tid. För ett er sen var vi så där artigt trevliga mot varann och sä nödvändigt hej när vi sågs ute.. Fanns väl inte på någons karta att vi skulle bli det vi är idag... Du ger mig glädje, skratt, stöd, uppmuntran när jag är liten. Och det allra bästa är att vi bara kan vara... En lördag på soffan i mysbrallor, okammad och med chipspåsen på magen. Hur många kan man det med?? Som inte ens skulle få för sig att lyfta på ögonbrynet lite undrande..  Löve you sweetiepie. 

    

4. My darling Jenny.. Det hon inte vet om mig är inte värt att veta. Men å andra sidan finns det ju en förklaring till det. Vi har ju hängt ihop sen urminnes tider, nästan sen stenåldern och dinosaurierna. Tänk alla nattliga matsamtal som varit, resor till och från, alla skratt, all gråt och alla funderingar vi vänt i alla väder.. Trots att det numera är 15 mil mellan oss - på helt fel håll - så vet jag att Jenny finns aldrig längre bort än vad min telefon är.... Löve you, honey. 

    

5. Camilla - för allt vi gjort och haft ihop. Och allt vi säkert kommer göra framöver. Ytterliggare en person där avståndet lägger hinder för våra "verkliga" träffar. 100 mil e ju inget man kör för en fika eller så.. Men det kan man ta igen genom e Finlandsresa, stranddagar på hemma plan och annat smått och gott. Vilken tur att det idag finns diverse oliak sociala nätverk som underlättar kontakten man vill ha. På många sätt är vi så lika men ändå SÅ olika... Och nästa år e de du som kommer till mig och då ska vi ha baluns ordentligt..

Löve you, snöret.... 

    

Mina fem som får hamna på listan. Det finns fler som kunde fått hamna här och er har jag inte på något vis glömt.. Ni har er plats i mitt hjärta men idag var det bara utrymme för fem..

Så för att påtala allas värde och betydelse avslutar jag som vanlig:

VAR RÄDDA OM VARANN OCH KRAMAS I MASSOR!!!   

Jag säger bara Åååååååhhhhh.. Det var ju helt fantastiskt, underbart, härligt och över all förväntan...

Har ni missat det jag precis upplevt??? Jamaicas herrar på 4X100 meter med en flygande Usain... Visst, han hade inte kunnat göra det själv och de andra killarna var urduktiga med. Dessvärre hamnar de ju i skuggan på Usain som jag är fullständigt bedårad av... Och NYTT VÄRLDSREKORD!!! Det e ju så häftigt...

Och när man ser det här, är det konstigt att man börjar drömma om att få känna, smeka och leka??? Det vill i alla fall jag göra.. Så resten av dagen tar jag och roar mig med att kolla in finalen på korta stafetten igen och låter mina ögon njuta och glädjas... Trots att han för en gångs skull behöll tröjan på sig efter målgång.. Kan tycka att det är lite taskigt att svika sina fans på det viset så bara för att göra dagen fullkomlig tar jag och letar rätt på tjuvstarten och tittar lite på den med.. För där får ju ögat fröjdas väldigt mycket.. 

Var nu rädda om varann och KRAMAS i massor.  

Oj, det här var svårt. Finns massor av saker jag skulle vilja säga men att välja ut fem och till fem personer.. Tål minsann att kluras på en stund..

För vissa saker är ju hur lätta som helst att säga och vissa är väldigt svåra. Men jag tror att jag kommit på några som jag i alla fall vill dela med mig av här.

1. Jag älskar dig vill jag säga till mina barn. Nu gör jag detta nästan varje dag men det kan inte sägas för ofta. Och jag menar de orden varenda gång. Älska är inget ord jag slänger mig med till höger och vänster utan det är ett jag är rädd om... 

2.  Fan helvete jävlar skit dra åt helvete, finns det personer jag skulle vilja skrika åt. Jag kommer dock inte göra detta utan jag låter det vara med att ha skrivit det här...  

3. Sluta och öppna ögonen, skulle jag vilja säga till alla nyfikna människor som tycker att de vet mer om mitt liv än jag gör själv. Jag skulle även säga det till alla trångsynta och fördomsfulla människor som låter sånt trams förminska och begränsa deras liv. Med ett öppet sinne har man betydligt mycke mer liv.  

4. Underbara du - du bor i mitt hjärta, vill jag säga till mina högt värderade vänner. Ni vet vilka ni är och jag hoppas och tror att jag både säger med ord och handling hur mycket ni betyder för mig. För mig är ni klippan jag kan luta mig mot, axeln jag kan gråta mot, skrattet som kittlar i magen, glädjen som gör mig yr, luften jag andas och solen som värmer mitt hjärta...   

5. Tack, till min trogna lilla läsarskara här.. Tack för att du lägger ner tid på att läsa mitt dravel, tack för att du tar dig tid att kommentera, tack för att du återkommer in i mitt huvud. Ja, helt enkelt TACK... Kommer du på fler anledningar att bli tackad så är det bara till att tipsa om dem eller bär dem med hela dagen och njut över att du är betydelsefull och gör skillnad..

Dagens ord är nu framförda och de kanske inte spelar någon roll för världsfreden elelr svälten i Afrika eller så.. Men jag hoppas verkligen att de spelar roll för DIG..

Var nu rädda om varann och KRAMAS i massor...  

Lördag förmiddag och solen skiner faktiskt idag.. Det gillar jag ju väldigt mycket. Men nu är ju inte det dagens ämne utan idag handlar det om saker jag hatar. Egentligen vet jag inte om jag hatar så mycket men det finns ju saker jag tycker väldigt illa om så det ska nog gå ihop sig.

1. Könsroller. Detta är ett till och från ganska hett diskussionsämne i min familj. I synnerhet med min pappa. Pappa är ju uppvuxen och lärd att kvinnans plats i livet är i hemmet och hon är till för att sköta det. Detta är inget jag köper på något vis och har aldrig gjort. Pappa och jag bråkade om detta när jag var tonåring när han menade på att jag skulle plocka efter mina bröder. No way in life sa jag. De e helt friska och kan städa upp efter sig själva... Jag har varit noga med att mina barn gör lika mycket av allt som ingår i att ha ett hem. Så mina kan tvätta, städa, laga mat osv lika mycket. Självklart är det okey att ha en fördelning i hemmet för faktum är ju att vissa saker är roligare än andra. Det jag hatar är när man tar för givet att någon ska göra något bara för att personen är av ett visst kön.

2. Dryghet. Har jag väldigt svårt för. Personer som inte tänker överhuvudtaget och där grodorna bara hoppar ur munnen på dem. Tvi vale säger jag. Det finns personer i min omgivning som är såna. Och om vi sitter och pratar om något så kan det helt plötsligt - ur det blå - hoppa en helt orelevant kommentar typ Det är vackert väder idag...... Ööööö, vad hade det med saken att göra?? 

3. Mat. Jodå, det får hamna här också. För det finns mat jag ALDRIG skulle stoppa i munnen för jag tycker att det är så vansinnigt äckligt och blir kräkfärdig av det. Om ett par dagar ska jag ju bjuda på middag här och jag kan lova att de jag bjuder in kommer INTE få: Bruna bönor, ärtsoppa, kroppkakor eller rotmos med fläsklägg. Urk... Detta skulle jag inte ens ge grisarna...

4. Kontrollbrist. Avskyr jag.. Jag är ju ett kontrollfreak och vid de tillfällen jag tappar kontrollen så freakar jag totalt och det hatar jag.. Jag jobbar förvisso på att släppa på mitt kontrollbehov och visst har det blivit bättre. Men kontroll vill jag ha och kommer alltid vilja ha...

5. Oärlighet i alla dess former. Jag avskyr när man ljuger för mig, när man lovar saker och inte håller dem osv.. I mitt liv kör vi med raka rör hela vägen. Om jag lovar något så håller jag det och det förväntar jag mig av min omgivning också. Kan man inte hålla det man lovat så talar man om det istället för att bara smita iväg... 

Där får det vara bra för idag. Nu ska jag iväg och se om jag kan göra några fynd på loppisen i Killeberg innan det är dags för ett intensivt sportpass igen - näst sista dagen ju....

Var rädda om varandra och kramas i massor...