Går det att klia sig själv på ryggen?? Visst finns det vissa bekymmer med att göra det. I synnerhet om man inte har några babianarmar.... Men om nu inte armarn räcker till finns det ju annat man kan ta till, så som dörrpostar, klipinnar elelr helt enkelt en kam eller borste. Inte fasen behöve man någon annan som kliar en på ryggen??

Eller om det är just det fysisk kliande är det helt okey att be någon annan att klia en på ryggen..

Dock är det så att jag upplever det som att allt för många försöker inte ens klia sin egen rygg på något vis.... Utan istället har de andra till att tvätta deras smutsiga byk och smyger själva runt bakom knuten... Hmmm, ett mycket fult beteende i mina ögon..

Denna bilden får beskriva det jag menar... 

Någon tycker och tänker omkring någon annan men de har inte kurage eller stake nog att ta det själva och stå för det.. Vilket hade varit mycket ärligare.

För ett par dagar sedan var jag hos en av mina vänner som berättade om sin nya granne. Granne är nu väldigt trevlig när min vän springer på henne. Hon smilar och pratar väder och vind... Inte en sur min där inte. Dock är det nu så att för ettpar dagar sedan hade min väns hyresvärd framfört klagomål till min vän - från den nya grannen. Min vän skulle ha spelat alldeles för högt på stereon. Visst sådant kan hända. Men i det här fallet försökte inte grannen påtala detta direkt för min vän. Ingen påringning på dörren och Ursäkta kan du sänka? Näe, istället går vi via värden.. När min vän frontar sin granne så menar hon då på att, Näe ringa på ville hon ju inte för då kunde det bli dålig stämning mellan dem.. Öööö, vad blir det om man nu som hon kryper in bakom ryggen på värden!!! Ska väl dessutom tillägga att min vän passerat 50 och brukar inte hålla på att spela vare sig högt och inte speciellt sent på kvällarna....

Sen har vi de egotrippade.. De där som tror att hela jorden kretsar kring dem! Och som inbillar sig att om de inte är ute en kväll och något händer, tex gruff mellan två bekanta, så måste ju orsaken vara DET STORA EGOT.... För givetvis är det så att den ena bekanten står på vänligare fot med EGOT än den andra bekanta... Eller?? Den typen av diskussion försegick i min bekantskapskrets under helgen. En av mina bästa vänner hamnade i lite gruff med en bekant. Dagen efter blir min vän kontaktad av en annan bekant(INTE närvarande under gruffet över huvudtaget) och ifrågasatt om vad som hände och varför min vän bråkar med EGOTS kompis.... När EGOT får höra att hon inte varit orsak till gruffet eller ens varit på tapet förtsätter hon ändå älta... OCh ifrågasätta vad som hände. EGOTS polare(som var stenpackad och mer därtill) kunde ju inte stå för vad hon gjort utan allt skulle bero på min vän och då måste det ju bero på EGOT... Mycket märkligt resonemang.. EGOTS polare ställde inte en fråga om vad som hade hänt (hon hävdar ju att hon inte kommer ihåg något) och efteråt har hon bytt sida på gatan osv... Fega krakar.

Och har ni tänkt på det där som brukar förekomma mellan tjejer??? Den ena tjejen frågar den andra - Är det okey om jag stöter lite på XXXX ikväll? Ja men visst blir oftast svaret.. Så går det en stund så kommer sen den andra tjejens andra polare och säger till den första att XXX gillar inte att du stöter på XXXX. Varför måste andra tjejen skicka ytterliggare en polare att framföra sitt ärende?? Hade det inte varit mycket enklare att säga det själv?

Å nu kan vi ju ta den tunga biten... JOBBET!!!! För vem har inte råkat på fenomenet där? Arbetskamraterna sitter vid fika/lunch och pratar om orättvisorna på jobbet. Bla bla bla Det är ju för jäkligt bla bla bla... Det finns alltid någon som är schysstPellen som säger att jag tar upp det här på nästa möte med chefen/blir ombedd att ta upp det. Samtliga runt bordet sitter där och ler lyckligt och andas ut och lovar dessutom ATT JAG SKA MINSANN BACKA UPP DIG BARA DU LYFTER DET.... Känns det igen?? När det väl är möte och schysstPelle lyfter frågan så är det helt plötsligt inte en käft som håller med, oftast är det till och med så att de som skrikit mest på fika/lunchen är de som helt plötsligt tycker precis tvärtom... Suck suck säger jag bara. Det är så tråkigt när andra ska ha någon till att klia dem på ryggen på det viset...

Och är det verkligen värt det och mår de som blivit kliade bättre?? Har det verkligen slutat klia på deras rygg?? Det tror ju inte jag för ett ögonblick..

Näe tacka vet jag lite raka rör och kurage i nacken... I slutändan tjänar man nog mer på det, eller??? Sanningar och ärlighet svider kanske för stunden men lämnar färre sår/spår efter sig än ett riktigt ryggkli...

Dagens inlägg är nog det enklaste hittills för min del.. Eller i och för sig finns det ju massor med saker som jag skule vilja ha. Fred på jorden, mat åt alla, Solsken året om och annat som inte kommer hända.. 

Rent personligen finns det inte så mycket jag vill ha.. En god hälsa hade ju varit fint men nu ska jag inte klaga.. Lite hjärtproblem kan man ju leva med.

Eftersom jag nu under LÅNG tid varit sjukskriven så finns det en väldigt enkel sak jag önskar mig... För alla vet väl om att på det blir man inte fet och har inte direkt möjlighet att unna sig något utöver det nödvändigaste...

Så det jag vill ha just nu är:

   I massor vill jag ha det.... 

Kommer garanterat inte hända men om någon vänlig själ i vårt avlånga land tycker att han/hon har alldeles för mycket av den varan så är det helt okey att skicka hit dem till mig. 

Om jag skulle få en massa pengar skulle jag unna mig lite lyx och må bra-saker, jag skulle skämma bort mina vänner för att på så vis visa min uppskattning för allt de gjort under den här tiden.. 

Men eftersom sannolikheten för att detta skulle ske är typ -23 på en skala så tar jag och väljer något helt annat...

Det jag skulle vilja ha just nu är en väggdekoration som jag tycker sammanfattar min inställning till livet i stort.. 

Ett materiellt önskemål, det vet jag men det skulle glädja mig om den satt på min vägg här hemma....

Avslutar nu där och önskar dig en trevlig dag - här skiner i alla fall solen..

Var rädda om varann och kramas i massor..   

Det här har tagit mig ett par timmar att klura på. För vad har jag att berätta om mig själv som jag inte berättat än? Hmmm, det finns väl kanske massor men det är också sådant jag väljer att behålla för mig själv..

Efter noggrant övervägande har jag kommit fram till att jag har en sak jag kan dela med mig av...

JAG ÄR OTROLIGT LÖJLIGT LÄTTSKRÄMD!!! Och då menar jag verkligen löljigt mycket..

Bland mina vänner är detta ett av nöjena de har - att försöka skrämma livet ur mig.. 

För att du ska få ett hum om hur illa det e ställt med mig ska jag börja med att berätta om 1989!! Det var ju ett tag sen men just det året kom Jurkyrkogården på BIO!!! Nu är det egentligen otänkbart för mig att gå på en skräckis men just den här gången var vi i Jönköping och jag fick besked av mina "vänner" att visst gå du på något annat men då tar du dig hem själv.. Och 6 mil mitt i natten är inte ens jag sugen på att gå..

På den tiden fick man reklamprov när man gick på bio - som liten bonus. Den kvällens reklam var en provflaska med Clerasilschampoo som satt fastklistrad på en liten kartongbit. Gissa hur mycket jag såg av filmen?? Inte mycket då jag hade kartongbiten framför ögonen mest hela tiden. Men jag kan ju erkänna att när kattjäklen hoppar från trädet så var jag helt klart uppe i salongtaket och vände.. Trodde seriöst att jag skulle dö.....

För att förtydliga så kommer här ytterliggare exempel...

Filmen Wolfman vågade jag titta på i EXAKT 26 minuter sen höll jag på att kissa ner mig, stängde av och tittade sedan klart på den i FULLT dagsljus och med ALLA lampor tända.

När vi var på första delen av Harry Potter och Dödsrelikerna så slutade Örjan titta på filmen för att studera min reaktion under filmen.. Och då är det ju så att jag läst böckerna och är väldigt medveten om vad som kommer hända.. Örjan tyckte detta var apkul och skrattade gott efteråt.... Kanske ligger en sanning i det där med att skadeglädje är den enda sanna glädjen.

Jag tror att jag varit tydlig nog nu för att få dig att kunna se bilden framför dina ögon. Och vet du vad, jag bjuder dig på det skrattet....

Kan ju dessutom tillägga att det handlar inte bara om film. Jag är lika lättskrämd i vardagen. Det händer tex att mina vänner kommer hem till mig och jag inte hör dem utan helt plötsligt är de bara där... Herregud vad rädd jag blir. Lyfter lätt en meter eller två från backen och det e inte illa med tanke på att det är nästan 100 kilo som ska lyfta.

Örjan brukar dessutom ha som sport att skrämma sina vänner... Fast av hänsyn till mitt stackars hjärta - det lät i alla fall bra när jag skrev det - eller i ren självbevarelsedrift låter han oftast mig vara... Kan ju bero på att han är väl medveten om att om han verkligen skulle satsa på att skrämma mig är risken överhängande stor att han skulle åka på en riktig käftasmäll... Och det vore ju inget bra..  Annars är jag fullständigt övertygad om att han skulle lyckas alldeles ypperligt med sitt projekt. För han är ju helt klart insatt i vad som skulle få mig att freaka ur fullständigt.... TACK ÖRJAN för att du låter bli!!!

Avslutar nu som vanligt: Var rädda om varann och kramas i massor..  

Alla har vi ju en bakgrund som av någon anledning speglar vår personlighet. För inte är det så att man väljer en bakgrund helt utan anledning??

Nu menar jag inte den bakgrund vi släpar med oss i vår ryggsäck utan det vi ser när vi sätte på datorn eller mobilen..

För detta är dagens ämne. Vad har jag för bakgrundsbil på min dator/mobil??

       Det här är vad jag beskådar när jag har datorn igång. Mina barn brukar säga att jag är ego.. Och det är jag kanske men just de här bilderna på mig tycker jag är vansinnigt snygga.. Och tänk bara att det är jag!!! För det e ju det.

Och jag tror ju att ibland mår man bra av att få vara just lite ego. Så länge det inte sätter sig i huvudet för mycket. Sen är det väl bäst att tillägga att jag inte sitter och beundrar mig själv dagarna i ända.. Jag gör mycket annat på datorn och ser sällan bilderna som rullar i bakgrunden.. 

 Och det här är vad jag har som ögongodis på min mobil. Bilden har jag tagit själv en morgon för ungefär ett år sedan när jag satt vak. Och jag var ute och sträckte på benen lite.. Bilden för mig betyder mycket och jag tycker den är vacker.. För mig står den för ljuset, viljan att komma framåt och den ger mig hopp.

Så vad har du på din dator/mobil? Och har du också en anledning till varför du har just det du har?     

Sorry sorry, jag hann inte göra mitt inlägg som jag skulle igår så jag får ta det idag så kommer jag ikapp.

Min dag börjar i regel vid 7-snåret på morgonen då jag slår upp mina blåa ögon och undersöker vad dagen verkar ha i beredskap för mig.

Lite morgonnyheter och en kanna kaffe hinner slinka ner under förmiddagen också.

Bortåt 10-snåret brukar jag börja småpula här hemma. En maskin tvätt, lite disk, dammsugaren och sånt som måste göras... Eller måste och måste men det är ju väldigt mycket trevligare om man gör det.

Vid 12-snåret är det dags för lite paus för att hänga med i alla händelser i Emmerdale (Hem till gården). Där är minsann dramatiken på hög nivå..

Efter det så hinner der oftast landa en kanna kaffe till i min kropp. Så var det dags att laga middag.. Det gör jag nästan varje dag i alla fall, sen händer det att jag och sonen tar en enkel mackmiddag..

Efter middagen har jag oftast tv-mys med datorn i knäet. För då är det dags att se till att uppdatera sig på Facebook, blogga lite och i övrigt snoka rundor bland alla sidor som finns..

Vid 22-snåret är det dags att börja fundera på att stänga de blå och ta ett snack med John Blund. Och innan dess så hinner jag i regel läsa lite i boken jag håller på med för tillfället - Drottning för ett tag.

Och där brukar jag försvinna..

Godnatt världen. 

Får ju börja med att säga förlåt, dagens inlägg skulle ju varit gjort igår men då hann jag inte.. Lovar att försöka kompensera dig - för jag hoppas du saknat mitt dravel - idag med att göra 2 inlägg. Jag måste ju komma ikapp igen... 

Fem saker jag aldrig glömmer blir ju inte så lätt efter som jag är en mycket förvirrad människa som glömmer det mesta till och från..

Det finns två saker jag helt klart aldrig glömmer...

1. 930502 - dagen då min son föddes. 14 dagar för tidigt och som i resten av sitt liv hade han inte speciellt bråttom att komma ut i världen..  Värkarbetet väckte mig vid 6 på morgonen och vid 19.50 samma kväll tyckte Robin det var dags att kika fram med sina blåa ögon.. Och just kika runt i lugn och ro har Robin fortsatt göra hittills i sina nu 18 år... Gullunge på dig.

2. 940907 - dagen min dotter föddes nästan på dagen. Hon var planerad till den 10:e. Här hade vi en riktig segpotta. Värkarna satte igång på eftermiddag den 6:e, lugnt och fridfullt. Ökade efterhand och vid 01 den 7:e var det dags att åka in för då hade jag 5 minuter mellan.. In kommer vi och vad händer då? Jo, det stannar av och bara fortsatte mala... Blev utskickad för att gå för att få igång det hela igen. Barnmorskan menade tydligen att jag BARA skulle gått i korridoren på avdelningen. Gjorde inte jag utan jag gav mig ut i kulvertsystemet.. Detta ledde till att jag fick lite skäll.... Personalbyte och då blev jag utskickad på stan då det var stora marknadsdagen.. "Var tillbaka till senast 1 bara" var orden jag fick.. Var tillbaka och inget hade hänt så då var det dags för en spruta.. Whoops vad det gick sen för 14:45 var fröken Nathalie ute i det fria... De mest kornblå ögon och en lång kolsvart kalufs var synen. Fullständigt bedårande.. Älskar dig trollungen.

3. Kaffe glömmer jag inte.. Varje dag i stort sett dricker jag kaffe. Det finns dagar jag inte gör det men då väljer jag det själv. Kaffet är ju i stort sett livsviktigt för mig och utan det får jag en fruktansvärd huvudvärk..

4. Min första kyss. Den fick jag på en klippa i Strömstad när jag var 10. Av Mattias. Och den kommer medans vi lekte Cowboys och indianer...  

5. De resor jag gjort i och utanför Sverige. Alla har de varit speciella på sitt vis och har skapat minnen hos mig. Europa runt, Sverige, runt, London, Helsingfors, Riga, midsommar a la tonår i Sverige... Japp, allt finns med och allt kan man le åt..

Det här får vara gårdagens inlägg - bättre sent än aldrig.

Nu ska jag ge mig på ett projekt här hemma så återkommer jag med en ny dag framåt kvällen.

Ha det bra, var rädda om varann och kramas i massor.. 

Hallå hallå där. 

Har nu suttit här och funderat lite kring vad som är rätt eller fel, viktigt eller oviktigt. Inte för att jag tror att jag har kommit fram till en definitiv slutsats i detta tänker jag nu dela med mig av mina funderingar och se vad jag får för gensvar... 

Om du tillhör de som följer mig så vet du att jag häromdagen bloggade om döden och begravningar (inlägget Livet efter detta). På detta har jag fått reaktioner, de flesta av dem samstämmiga med mitt tyckande men för en gångs skull fick jag lite på tafsen, TACK PELLE FÖR DET!!! Och nu menar jag tack... Uppskattar verkligen en möjlighet att få igång en diskussion.. 

Nu är inte mina funderingar på något vis nya utan de dyker upp då och då..

Kvällens ämne kommer att bli TRO! Är det viktigt att TRO? Måste man TRO? Vad ska man TRO på? Har någon annan rätt att tycka något om vad du TROR på?

För många känsliga frågor - nästintill tabubelagda. För visst är det lite så att i Sverige så TROR alla "svenskar" på Gud? Eller finns det alternativ? Och får man i så fall säga dem högt?

Nu bryr ju inte jag mig om vad man får eller inte utan säger vad jag vill ändå. Så nu sätter vi igång... E ni med?

Till att börja med, alla har rätt till SIN tro och att få UTÖVA den på det vis som känns bäst för var och en..... Detta tycker jag är jätteviktigt att respektera. Lika lite som jag vill bli "påtvingad" någon annans tro tänker eller vill jag tvinga på någon annan min egen uppfattning. Men det jag däremot kräver är att jag får tycka och tänka kring detta att tro.

Jag tror att varje människa måste och behöver ha en tro på någon form av högre makt. Dock inte nödvändigtvis på Gud, Allah, Buddha, Krishna eller någon annan namngiven högre makt. Det jag däremot kan finna viktigt oavsett vilket namn man väljer att ge saker är att man har en sund övertygelse/tro. All typ av fanatism är i mina ögon förkastligt. Tyvärr tycker jag att vi ser allt för mycket av den osunda typen av tro, vem orkar ens börja räkna efter? Vi har ju ett väldigt närliggande typexempel i dagarna i form av 10-årsminnet av 11 september. Islam när det visar upp sitt allra fulaste ansikte...

Rent personligen tror jag att det finns något/någon som är större än oss och som styr oss. Jag tror att vi föds goda och blir onda av miljön. Jag tror att gott föder gott och ont föder ont. Jag tror på ett liv efter döden - i typ den form som presenteras i tv-serien Ghostwhisper.  Och detta är slutsatser som jag kommit fram till genom livets resa och dessa känns rätt för mig.

Jag har som de flesta ur min "generation" provat på det här med söndagskola, jag är konfirmerad och hade en period när jag nästan trodde på Gud. Det tror jag att de flesta har - någon form av sådan period.

Livet har dock fått mig att inse att jag vill inte ha en namngiven gudomlighet. För just de finner jag så fruktansvärt sjuka. (Eller egentligen inte de utan deras trosutövare där det går över i den sjuka tron..) Och för mig räcker det med att tro på att något finns över/under/runt oss..

För om jag tittar på hur världen ser ut och vad folk "ursäktar" med sin tro så blir det bara för mycket. För ska man tro på det de tror på är det helt rätt och riktigt med könsstympningar (trots att det inte står ett ord om dem i Koranen), det är okey att starta krig med andra människor, man får bomba varandra, handikapp är "Guds straff", bränn på bål eller stena eller ha bara livet av folk i "Guds" namn för då är det okey (trots att det enligt budorden i bibeln står ATT DU SKA ICKE DRÄPA).. Finns så otroligt mycket sjuka och för mig helt obegripliga saker som man lägger i händer på en namngiven högre makt. Cancer hos nyfödda barn, svält, torka och annat som inte ens finns en möjlighet att styra över som enkel människa. Och varför skulle mitt ofödda barn behöver sona mina eventuella synder???

Genom mitt liv - som förvisso troligtvis inte ens är halvvägs - har jag kommit fram till att varje individ ansvarar för sina handlingar och sina egna val. Och utifrån de handlingar och de val man gör kommer det konsekvenser på det. Det finns alltid ett pris man får betala men det priset är mitt att betala... Ingen annans. Visst hamnar man ibland i vägskäl där man velar och ibland väljer "fel" väg men oftast inser man det rätt snart och visst försöker man då rätta till det "felaktiga" valet... Vi är ju trots allt inte mer än människor och INGEN av oss är felfri - skulle du vara det är du absolut välkommen att kasta första stenen på mig....

Liv efter döden tror jag på till viss del.. Visst har vi alla vara med om det där som brukar kallas Deja-vu? Nu tror jag inte riktigt på att vi skulle vandra och vandra, men jag tror på att om vi inte är "färdiga" stannar vi tills vi fått bli klara med det som var meningen. För om det vore så enkelt att vi vandrade hela tiden så borde det inte bli fler människor på jorden, eller? För i så fall skulle det innebära att typ hälften av jordens befolkning idag faktiskt är helt tomma själlösa skal och är vi det, är jag det, är du det????

Hmmm, ett tungt ämne men intressant och det kan ju vridas och vändas hur många varv som helst.... Nu lämnar jag ordet till dig, som min läsare...

Avslutningsvis: Tanken och trons kraft är starkare än någon vetenskap... 

Usch, det blir verkligen ett svårt inlägg. Att bara få välja fem låtar som tillhör mina favoriter blir ju apsvårt. Så jag får väl börja i den ända att plocka bort ett par favoriter/viktiga låtar för mig. Så hur mycket jag än tycker om Amazing grace, Home/Michael Bubblé, What are words/Chris Medina och 500 miles away from home/Bobby Bare så får de hamna utanför min lista idag.

Musikälskare som jag är förekommer det mesta i mina musiklistor. Det jag utesluter totalt är riktigt "tung" hårdrock (menar sån där där de mest bara skriker) och opera. Opera mer för att jag hitills inte lärt mig att uppsaktta detta och förstå grejen med det. Har dock tänkt kosta på mig att gå på en riktig opera vid något tillfälle och få hela upplevelsen då jag tror att det kan vara häftigt.

1. Avantasia - What kind of love.

Den svenska gruppen Avantasia - för mig totalt okänd tills för tre år sedan. En verklig ahaupplevelse blev denna bekantskap. Just denna låten får symbolisera min uppskattning för den melodiösa rocken i stil med Evanescence, Nightwish osv. För mig står den här låten för mina känslor för mina barn, mina vänner, de som står mig nära. Men även för de som på ett eller annat vis gör någon orätt. Och den talar om förlåtelse och förståelse. Vackra och viktiga ord.

2. Rolandz - Jajamen.

Är egentligen en fruktansvärd låt som sätter sig i huvudet på en. Man går och nynnar på den och helt plötsligt kommer det uthoppandes ur munnen på mig: Jajamen...   Och nu tillhör jag ju dem som gillar dansband på det stora hela. Helt suveränt att svänga runt med dammsugaren här hemma till. Jag uppskattar ju också att åka ut och dans mig en svängom. Så denna låt får representar mitt dansintresse. Och dessutom blir jag glad av den här låten..

3. Creedence Clearwater Revival - Lookint out my back door.

För att Creedance får mig att minnas "den gamla goda tiden".. Usch, jag är medveten om att jag en gång sagt att jag aldrig skulle säga så. Men när jag hör den här typen av musik så minns jag kvällar na i Björnholmen, allt skoj brudarna och jag hittade på... Finns många andra låtar jag kunde valt här men... Hello Josephine med Shakin Stevens till exempel... ni som var med vet vad jag menar.

4.  Tina Turner - what you get is what you see.

En superlåt och här åker alltid volymen upp ordenligt. Kan ju inte låta bli.  För mig står just den här för mig. För det du ser är det du får nöjet/plågan att umgås med. Välj själv vilket du tycker det är. Sen är jag otroligt imponerad av Tina och hennes liv.

5. Emmy - skajagprova@hotmail.com

För att representera all fjortispop jag lyssnar på av mer eller mindre eget val.. Har ju tonårsbarn som lyssnar på sånt här. Den får också symbolisera hur samhället ser ut idag. Har man inte kontakt vis sms eller facebook så har man det genom MSN. Fysisk kontakt är ju nästan obefintlig. Är det konstigt att det ser ut som det gör? Låten är egentligen inte bra men det är ett skönt gung i den och här åker volymen gärna upp ett par snäpp.

Phu, jag lyckades ta mig igenom denna lista också. Det var en pärs. Och som jag sa i inledningen, det finns hur många låtar som helst som jag idag har valt bort.. Får nog ta mig en dag och bara rekommendera alla mina favoriter...

Så var nu rädda om varann där ute och kramas i massor...