Direktlänk till inlägg 7 september 2011
Hallå hallå där.
Har nu suttit här och funderat lite kring vad som är rätt eller fel, viktigt eller oviktigt. Inte för att jag tror att jag har kommit fram till en definitiv slutsats i detta tänker jag nu dela med mig av mina funderingar och se vad jag får för gensvar...
Om du tillhör de som följer mig så vet du att jag häromdagen bloggade om döden och begravningar (inlägget Livet efter detta). På detta har jag fått reaktioner, de flesta av dem samstämmiga med mitt tyckande men för en gångs skull fick jag lite på tafsen, TACK PELLE FÖR DET!!! Och nu menar jag tack... Uppskattar verkligen en möjlighet att få igång en diskussion..
Nu är inte mina funderingar på något vis nya utan de dyker upp då och då..
Kvällens ämne kommer att bli TRO! Är det viktigt att TRO? Måste man TRO? Vad ska man TRO på? Har någon annan rätt att tycka något om vad du TROR på?
För många känsliga frågor - nästintill tabubelagda. För visst är det lite så att i Sverige så TROR alla "svenskar" på Gud? Eller finns det alternativ? Och får man i så fall säga dem högt?
Nu bryr ju inte jag mig om vad man får eller inte utan säger vad jag vill ändå. Så nu sätter vi igång... E ni med?
Till att börja med, alla har rätt till SIN tro och att få UTÖVA den på det vis som känns bäst för var och en..... Detta tycker jag är jätteviktigt att respektera. Lika lite som jag vill bli "påtvingad" någon annans tro tänker eller vill jag tvinga på någon annan min egen uppfattning. Men det jag däremot kräver är att jag får tycka och tänka kring detta att tro.
Jag tror att varje människa måste och behöver ha en tro på någon form av högre makt. Dock inte nödvändigtvis på Gud, Allah, Buddha, Krishna eller någon annan namngiven högre makt. Det jag däremot kan finna viktigt oavsett vilket namn man väljer att ge saker är att man har en sund övertygelse/tro. All typ av fanatism är i mina ögon förkastligt. Tyvärr tycker jag att vi ser allt för mycket av den osunda typen av tro, vem orkar ens börja räkna efter? Vi har ju ett väldigt närliggande typexempel i dagarna i form av 10-årsminnet av 11 september. Islam när det visar upp sitt allra fulaste ansikte...
Rent personligen tror jag att det finns något/någon som är större än oss och som styr oss. Jag tror att vi föds goda och blir onda av miljön. Jag tror att gott föder gott och ont föder ont. Jag tror på ett liv efter döden - i typ den form som presenteras i tv-serien Ghostwhisper. Och detta är slutsatser som jag kommit fram till genom livets resa och dessa känns rätt för mig.
Jag har som de flesta ur min "generation" provat på det här med söndagskola, jag är konfirmerad och hade en period när jag nästan trodde på Gud. Det tror jag att de flesta har - någon form av sådan period.
Livet har dock fått mig att inse att jag vill inte ha en namngiven gudomlighet. För just de finner jag så fruktansvärt sjuka. (Eller egentligen inte de utan deras trosutövare där det går över i den sjuka tron..) Och för mig räcker det med att tro på att något finns över/under/runt oss..
För om jag tittar på hur världen ser ut och vad folk "ursäktar" med sin tro så blir det bara för mycket. För ska man tro på det de tror på är det helt rätt och riktigt med könsstympningar (trots att det inte står ett ord om dem i Koranen), det är okey att starta krig med andra människor, man får bomba varandra, handikapp är "Guds straff", bränn på bål eller stena eller ha bara livet av folk i "Guds" namn för då är det okey (trots att det enligt budorden i bibeln står ATT DU SKA ICKE DRÄPA).. Finns så otroligt mycket sjuka och för mig helt obegripliga saker som man lägger i händer på en namngiven högre makt. Cancer hos nyfödda barn, svält, torka och annat som inte ens finns en möjlighet att styra över som enkel människa. Och varför skulle mitt ofödda barn behöver sona mina eventuella synder???
Genom mitt liv - som förvisso troligtvis inte ens är halvvägs - har jag kommit fram till att varje individ ansvarar för sina handlingar och sina egna val. Och utifrån de handlingar och de val man gör kommer det konsekvenser på det. Det finns alltid ett pris man får betala men det priset är mitt att betala... Ingen annans. Visst hamnar man ibland i vägskäl där man velar och ibland väljer "fel" väg men oftast inser man det rätt snart och visst försöker man då rätta till det "felaktiga" valet... Vi är ju trots allt inte mer än människor och INGEN av oss är felfri - skulle du vara det är du absolut välkommen att kasta första stenen på mig....
Liv efter döden tror jag på till viss del.. Visst har vi alla vara med om det där som brukar kallas Deja-vu? Nu tror jag inte riktigt på att vi skulle vandra och vandra, men jag tror på att om vi inte är "färdiga" stannar vi tills vi fått bli klara med det som var meningen. För om det vore så enkelt att vi vandrade hela tiden så borde det inte bli fler människor på jorden, eller? För i så fall skulle det innebära att typ hälften av jordens befolkning idag faktiskt är helt tomma själlösa skal och är vi det, är jag det, är du det????
Hmmm, ett tungt ämne men intressant och det kan ju vridas och vändas hur många varv som helst.... Nu lämnar jag ordet till dig, som min läsare...
Avslutningsvis: Tanken och trons kraft är starkare än någon vetenskap...
Alla har vi väl fått just den där frågan... Å har vi inte fått den personligen så har vi nog alla tänkt över den i alla fall.Vad skulle du ta med till en öde ö, eller vad skulle du inte kunna klara dig utan?Jag har idag bestämt mig att lista de 4 vik...
Ett val för livets skull
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 |
9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
24 | 25 |
|||
26 |
27 |
28 | 29 | 30 |
|||||
|