Dagens inlägg kommer handla lite om hur jag tänker vidare i livet... De utav er som följt mig ett tag vet att jag står/sått i vägskälet och velat om vilken väg jag ska ta..

Nu tänker jag dela med mig av mina tankar om hur jag ser livet framöver trots att jag fortfarande inte har alla verktyg för att ta ett helt motiverat beslut vart jag verkligen ska. Men det är en helt annan sak och snart har jag det med vilket för allt mitt tänkande så mycket mer motiverat i alla ändar..

Jag har ju upptäckt att jag verkligen tycker om att skriva av mig. Om allt och inget och stort och smått... Men sån är jag och det försöker jag inte sticka nder stolen med. Efter all respons som jag fått från mer eller mindre bekanta personer för mig så har jag insett att jag kanske har någor att tillföra som skribent, Och för er som har följt mig så vet ni att jag någonstans inne i mig när drömmen om att verkligen få skriva av mig.. Detta har jag tänkt ta tag i nu. Genom att till att börja med ta kontakt med lokala tidningarna å se om jag kan få bli någon form av krönikör. Å den tanken måste jag säga känns skitbra....

Sen är ju frågan hur DU som min läsare ser på det? Kan jag tillföra något för världen utanför min rent privata sfär???

Jag tror faktiskt det i mitt eget ego huvud.. Nu hör ju till skaen att jag har hållt gigantiskt mycket kurser inom hundvärlden, när jag var engagerad där, och inte en enda av mina kursdeltagere har gett mig negativa omdömen där. Inte heller i skolans värld när det var dags för muntliga redovisningen så har jag fått negativa omdömen.. Känns som att jag är en given talare fast folk aldrig skulle tor att jag e så nervös så jag nästan kissa ner mig... Sanslöst...

Av detta har jag under våren/sommar funderat på att ta kontakt med lite olika förbund/intressegrupper och se om jag kan "gästföreläsa" om saker och ting... Hur är det att vara förälder till... /Så här gjorde vi.. AKA tipslinjen..

Jag inbillar mig i mitt egosinne att jag faktiskt har något att tillföra där och att jag skulle kunna göra ett sånt superjobb.. Eller varför inte - bara en tanke -  inför skolstarten så kommer jag som förälder med barn med diagnos och förklarar hur det kan funka och vad som krävs för att det i praktiken ska göra det... Kan allt om det, jag lovar.... Och kan man underlätta den resan så vinner alla på det.

Tänker nu avsluta här men vill göra det med ett par frågor till mina läsare...  

Tror du att jag skulle fixa detta? Oavsett om det handlar om en full aula eller 10 pers i lilla kvarterslokalen?

Skulle jag ha något att tillföra dig om du satt som åhörare till mig?

Å skulle du läsa mina krönika(ledare om du hade möjligheten??

Kram på hela min omvärld och var rädda om varandra.

 

mig

23 augusti 2011 23:57

det tror jag...

Anna Landin

24 augusti 2011 09:33

Tack.

 

Li Lo

24 augusti 2011 08:29

Go girl, go! Klart att du kan tillföra något, det tror jag nästan alla kan, bara de vågar. Och det tror jag du gör : )
Har du gått någon skrivkurs?
Jag har gått två, nästan det roligaste jag gjort, svävade på små moln efter första kurstillfället. "kom igång och skriv" hette den, man bara tokspånade på helt knasiga ämnen, jättehärligt var det!
Kram

http://www.kucke-li-lo.bloggplatsen.se

Anna Landin

24 augusti 2011 09:33

Vågar gör jag det vet jag.. Det e just bara det där att ta klivet.

Har aldrig gått någon skrivkurs men har även där funderingar på att göra det för det låter kul

Och tack för ditt svar.
Kram.

 

Anna

24 augusti 2011 11:05

Anna min Anna!

Tufft att du verkligen tar upp det här, på så sätt har du ju redan tagit ett jättekliv framåt!!

Själv är jag ju som bekant lite mer blygsam i min framtoning..!

Vad annat kan jag säga än att: VI FAAN GÖRT!!!

Go Anna go Anna go Anna!!!

kraaam

http://Anna Skrubbe den enda bloggdrottningen

Anna Landin

24 augusti 2011 15:04

Hahahaha, tyckte det var på sin plats att göra det..
Å du menade ju för lite sen att man skulle utmana sig själv och våga göra saker. Så det är vad jag gjort nu.. Utmanat mig själv och dessutom satt det på pränt så jag inte kan smita undan..:)
Och jag har aldrig varit ute efter att framstå som blygsam - Jag e ju jag och det e jag förb**at stolt över!!

Jepp, Go for it all the way!

Kram.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Då var det dags igen att poppa upp. Sitter här just nu hemma i soffan med kryckor jämte mig. Inte för att jag skadat mig utan för att för första gången på ett år behövde jag sputa mina leder pga min reumatism. Så 48 timmars vila och avlastning är v...

Jaha ja tänker du, nu dök hon upp igen. Hon den där som mest bara yrar om ingenting viktigt.   *Åh jo, det kanske är så att det inte gäller liv eller död i den stora bilden men för stunden tar det upp mitt liv så lite viktigt är det....   Längese...

Alla har vi väl fått just den där frågan... Å har vi inte fått den personligen så har vi nog alla tänkt över den i alla fall.Vad skulle du ta med till en öde ö, eller vad skulle du inte kunna klara dig utan?Jag har idag bestämt mig att lista de 4 vik...

Her klurat och filurat lite och kom fram till att det finns stora och små glädjeämnen. Det som är ännu mer fascinerande är att de flesta av de små hittar man ju i kylskåpet så därför drar vi en liten minilista.Här kommer jag gå igenom de 5 saker som ...

Inser att det finns nog de som anser att jag har för mycket fritid eller fri tid. Och visst kan det vara så. Tid är ju till för att fyllas med något och idag råkade jag göra misstaget att fylla den med att titta på Efter tio med Malou von Sivers. Vet...