Direktlänk till inlägg 30 juni 2011
Dagens fråga handlar om studenten..
För att vara mer exakt är frågan: Ska du gå på någon studentfest i år??
Visst, jag är medveten om att denna fråga är lite efter för alla skolor är ju avslutade och sommarlovet pågår för fullt men vad gör det? Det blir ju snarare så at jag med 100% säkerthet kan ge svaret helt korrekt..
Jo, jag har varit på studentfest i år.. I år var det min vän Tittis dotter Emmys tur.. Och det har varit ett fasligt stå i att fixa allt som fixas ska.. Hela våren har varit full med planeringar, klänningsprovningar osv.. Med detta i bagaget inser jag hur mycket jag kommer ha att göra kommande 2 år..
För nästa år tar ju min Robin studenten - och vad han säger nu så ska han delta i alla dessa arrangemang.. Till sin mammas glädje och förvåning.. Men där hinner väl rinna mycket vatten under broarna innan vi har nått målet.
Året därpå kommer det att bli ännu mer för då är det ju Nattis tur.. Fast det e klart, en hel del av hennes planering är redan klar och har varit ett par år.. Undrar om det beror på att jag är lite kontrollfreal och vill vara ute i god tid? Egentligen inte i just det fallet utan det beror mer på att jag har underbara Örjan i umgänget.
Åter till årets student.. Emmy..
Hon var vacker som en dag på baldagen.. Och vartenda år när det e dags för balen blir jag "avundsjuk" och vill också gå på bal med fin klänning, uppsatt hår och allt annat.. Å vart enda år blir jag besviken och inte inbjuden.. Jäkla taskigt det alltså.. Så jag får väl fortsätta hålla tillgodo med att titta på allt glitter och glamour i Björkparken och tänka tillbaka längtansfullt på den tiden när jag tog studenten.. Och det gör jag gärna...
Två dagar efter balen var det dags för utspring i byn. Solen strålade och det var lagom varmt.. Och onekligen blir man glad av att se alla ljusklädda ungdomar med mössorna lite käckt på sne som skrattar, sjunger och bara lever ut sin glädje.. Just den dan är nog den som är ljusast i livet.. Just den dagen är inget svårt, allt löser sig och det finns inget som tynger deras axlar.. Och det är väl just så livet ska vara?? Enkelt och bekymmerslöst... Det är ju trots allt sista dagen man fortfarande kan räkna dem som "barn".. Sen kommer vuxenlivet och slår dem i huvudet kvickt nog.
I år blev jag tjock i bröstet men hade tårarna under kontroll.. Nästa år kommer jag säkert gråta så tårarna sprutar a la Lille skutt.. Detta över att min förstfödda då går vidare i livet.. Och hur gärna jag vill ha honom till att stå på egna ben och ta det ansvar han bör innebär det ju att han är VUXEN och då om inte annat så MÅSTE jag släppa taget... Huuuu, det blir jobbigt.. Jag tycker ju att det var igår jag kånkade runt honom på höften...
Så där jag, jag svävade iväg idag med.. Men jag gav ju svaret på frågan tidigt och det blev ju ett rungande JA!!
Och två år framöver blir det, dock då i egen regi... Jobbigt men roligt..
Alla har vi väl fått just den där frågan... Å har vi inte fått den personligen så har vi nog alla tänkt över den i alla fall.Vad skulle du ta med till en öde ö, eller vad skulle du inte kunna klara dig utan?Jag har idag bestämt mig att lista de 4 vik...
Ett val för livets skull
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
|||||
6 |
7 | 8 |
9 |
10 |
11 |
12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 |
17 |
18 | 19 | |||
20 | 21 |
22 | 23 | 24 |
25 |
26 |
|||
27 | 28 | 29 |
30 | ||||||
|