Direktlänk till inlägg 17 maj 2011
Ytterliggare en dag med tråkigt väde passerar revy utanför mitt fönster idag.. Kan bara säga SUCK och att nu räcker det... Kan väl dock glädja mig med att om nu SMHI håller vad de sagt kommer solen igen till helgen.. Vi får väl se det.
Nu har tankarna här gått på högvarv ett par dagar.. Inga revolutionerande tankar eller så utan mest triviala saker.. Dock kan de ju faktiskt vara av livsvikt... Så jag tänkte delge dessa funderingar och se om det är någon som vill/kan bringa lite klarhet i dem... Och kanske ger det en öppning för mer eller mindre intressanta diskussioner i era liv... Och då får man ju gärna återkomma med dessa insikter vid senare tillfälle.
1. När tankar de ambulanserna???
Detta är faktiskt en fundering jag haft i flera år egentligen... Har också försökt förhöra mig bland de i min omgivning som jobbar vid ambulansen utan att få ett för mig tillfredställande svar.. Jag tycker ju i min organiserad och oftast mycket logiska hjärna att det borde finnas en fast rutin för detta men icke det..... Och det finner jag mycket märkligt.. Jag menar så här: Tänk att det är en person som först får åka till tex Lunds lasarett.. Där upptäcker de att de inte klarar av detta fallet utan behöver skicka personen vidare till tex Linköping... De kastar in personen i ambulansen och far iväg i ilfart.. Sen i höjd med Värnamo är de tvungna att stanna för att tanka - eller ännu hemskare, de kör soppatorsk på E4:an - och personen avlider för att det tog "för lång" tid.. Och de hade missat att de hade bara låt säg kvarts tank när de gav sig iväg.. Vems är felet?? Eller om jag blir akut sjuk och larmar ambulans och får besked att jajaja, du kommer få hjälp men det tar en halvtimme extra för de måste tanka... Funkar det? Näe, det tycker ju inte jag..
Jag tycker ju att det borde finnas en rutin att man tankar i start av pass eller så är det det sista man gör innan man går av passet så ambulansen alltid är fulltankad.. Men de jag har frågat menar att det finns inte någon sådan - i alla fall inte i deras landsting.. Utan de tankar när de behöver det!!! Hur i helsike ska de veta det?? De vet ju aldrig vad de får köra på... Rätta mig nu gärna om jag har fel...
2. Var kommer smutsen från i bestickstället vid diskhon och ännu viktigare, var kommer alla brödsmulor och annat gojs i besticklådan ifrån???
Har ni inte tänkt på det?? Kolla botten på bestickstället på diskbänken efter att ni diskat... Det är ju rena saker - får man väl anta i alla fall - som vi ställer där och ändå blir det en tjock, geggig, äcklig sörja på botten av den..... Vad är det???
Och i min besticklåda finner i alla fall jag med jämna mellanrum diverse smulor.. Och nej, min besticklåda är inte ens i närheten av skärbrädan så det kan INTE komma därifrån... Utan i min besticklåda lägger jag ner de nydiskade besticken utan smulor.... Och ändå dyker de upp i lådan sen!!! Märkligt... Fler än jag som lider av detta aber??? Har haft mina funderingar på om det e grannarna som är å slänger sina brödsmulor hos mig... Precis som allt annat de lämnar in så som disk, tvätt och sopor... Otrevliga typer..
Lite triviala saker att gå runt å grunna på men de är rätt underhållande.. I alla fall för mig rent personligen..
Nu ska jag ge er en något mer existensiell fundering....
3. Hur långe har man ett civilstånd och är det okey att tycka att det som står på pappret hos skatteverket är fel??
Det jag menar är: Kommer jag alltid ses som skild??? Hur länge är man änka/änkling?? Finns det något bäst före-datum på dessa etiketter??
Jag har ju nu varit skild på pappret i 10 år och ser inte för ett ögonblick på mig själv som SKILD utan jag ser mig som SINGEL.... Visst vet jag att jag tills den dag jag eventuellt gifter om mig - vilket har sannolikhet -23 - så kommer jag enligt skatteverket vara skild... Men det som är lite märkligt är att även övriga samhället ser på mig på det viset.. Jag har gått vidare med mitt liv för längesen och saknar inte mina dagar som gift.. Utan nu är jag av egen fri vilja singel och vill också uppfattas som det..
Änka/änkling är samma sak.. Måste man vara det resten av livet?? Och har man inte rätten att när man är redo och har kommit dit hän i livet att man vill gå vidare också kan få uppfattas som singel?? Eller måste man för evigt släpa på bagaget och bli nekad möjligheten till kärlek för att man har älskat en gång redan??
Bara för att man går vidare innebär det ju inte att man glömt den/det som har varit.. Det handlar ju mer om att man accepterat och lärt sig leva med det istället.. Och vilka möjligheter öppnar inte det???
Anledningen till just denna fundering är att jag hittat en blogg här som jag följer som innehåller många frågor.. Bim som tjejen heter funderade härom dagen på just det där med en relation med en änkling och huruvida det skulle funka.. Och varför skulle det inte det kan jag fråga mig?? Finns väl inte mer garantier där än hos någon annan på att det ska funka eller inte..
Nähä, nog om detta och nu stänger jag av hjärnan för idag och väntar bara med spänd förväntan på era svar/funderingar kring mina tankeställningar.. Kom igen nu!!
Alla har vi väl fått just den där frågan... Å har vi inte fått den personligen så har vi nog alla tänkt över den i alla fall.Vad skulle du ta med till en öde ö, eller vad skulle du inte kunna klara dig utan?Jag har idag bestämt mig att lista de 4 vik...
Ett val för livets skull
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 | 3 |
4 |
5 |
6 | 7 |
8 | |||
9 |
10 |
11 | 12 |
13 | 14 |
15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 |
20 |
21 |
22 | |||
23 |
24 | 25 | 26 |
27 |
28 |
29 | |||
30 | 31 |
||||||||
|