Och livet är mig mycket kärt. Jag har så otroligt mycket att vara tacksam för.. Mina älskade barn som jag skulle kunna göra vad som helst för. Mina fantastiska vänner som orkar med mig i både med och motgångar. Min familj - för det mesta - familj är ju dock familj och det har sina sidor. Mitt jobb som jag älskar men just nu inte orkar med. Min hem som jag trivs med även om jag just nu inte vill vara själv där. Våren som ser ut att göra ett allvarligt försök att mota bort vintern, och det var väl ändå på tiden?

När man sammanfattar allt detta kan man tycka att allt borde vara på topp. Vad i hela världen har jag att gnälla om?  Att livet känns sjukt och ganska meningslöst? Att det e tungt och motigt? Mmmmm, faktiskt det jag tänker ösa ur mig om.

Jag har periodvis mått dåligt tidigare i mitt liv men aldrig på det här viset.

Då har det huvudsakligen berott på yttre omständigheter. Som när mamma gick bort för ett antal år sedan eller när jag för ett par år sedan blev utsatt för oprovocerade mordhot.. Å då kan jag känna att där har jag en förklaring till att livet blir upp och ner och tungt för stunden. Å då går det ju ändå att hantera.

Nu har jag inget begripligt att sätta fingret på som ger mig en hanterbar situation. Visst jag erkänner, jag e ett kontrollfreak. Just det faktumet gör ju att jag känner att jag sjunker i kvicksilver, lampan e släckt, mattan undandragen under fötterna på mig. Hade gladeligen bytt liv med någon just nu... Å jag vet, det e ingen lösning utan en lätt utväg men jag HATAR denna känslan i min kropp.

Här är jag djupt tacksam för mina vänner som finns runt mig och som samlar upp spillrona som faller ur mig.

De som känner mig vet ju att jag under hösten och vintern haft större problem med hjärtat. Ett rusande blodtryck som vände upp och ner på mitt liv. Just nu verkar det som att detta rättat till sig - med medicin - enligt mätningarna. Min kropp säger något helt annat. Mitt hjärttrassel kan jag med största säkerhet härleda mycket till jobbet - där jag som på alla andra plan har fruktansvärt svårt att säga nej. Jag övar och övar och övar och gör vissa framsteg... Små må de vara men bristen i framgång ligger inte så mycket på mig den här gången. Jag försöker verkligen trampa på bromsen men vad hjälper det när man inte får nåt gehör??? Tänk om ALLA som tjatar på mig att nu måste jag ta det lugnt, å gör si och gör så faktiskt tänkte ett steg längre och lät mig göra just det??? TA DET LUGNT!!!

Nu menar jag inte att jag relaterar allt till jobbet, jag har en familj och vänner och bekanta som ena stunden skäller och gormar på mig (av omtanke?) och i nästa så ringer de och vill jag ska ordna hit och dit. Trots att jag påtalar min egen svaghet.. Å ber man om hjälp möts man av suck och stön.

Fast den läxan lärde jag mig ju för många år sedan.. Varför be om hjälp?? Det e ju ingen som lyssnar och bryr sig ändå... Så ENSAM E STARK... Eller det e i alla fall så jag levt det mesta av mitt liv.

Just nu mår jag så obeskrivligt dåligt i hela min uppenbarelse. Och jag som då e van vid att vara kraftfull, energirik och drivande far SÅ illa av denna känsla. Och just maktlösheten att inte veta vad det beror på får mig att vilja gråta i ren förtvivlan. Jag har varit hos doktorn och visst hittade han tecken på infektion i kroppen och ett för högt blodvärde men det hjälper inte mig mycket i att reda ut härvan i mitt liv. Så dåligt som jag mår nu mår man inte av så "simpla" saker.

Jag försöker verkligen ta dag för dag, till och med timme för timme men det känns som att backen bara går nerför och nerför. Nu ska jag nog vara glad för att jag aldrig tidigare haft tendenser till självskadebeteende, men visst har jag stundvis varit destruktiv i mitt beteende/mina val i mitt liv.. Men det har dock mer berott på att det trots allt varit enklare att hantera.

Som det är just nu kväver mig ångesten och jag får panik som skriker i mig. Jag gråter inombords men vågar inte släppa på den spärren för jag är livrädd för var jag slutar då.... HJÄLP!

Och tack mina älsakde nära och kära som orkar med mig i mina sämsta stunder. Ni är guld värda för mig!!!!!