Och livet är mig mycket kärt. Jag har så otroligt mycket att vara tacksam för.. Mina älskade barn som jag skulle kunna göra vad som helst för. Mina fantastiska vänner som orkar med mig i både med och motgångar. Min familj - för det mesta - familj är ju dock familj och det har sina sidor. Mitt jobb som jag älskar men just nu inte orkar med. Min hem som jag trivs med även om jag just nu inte vill vara själv där. Våren som ser ut att göra ett allvarligt försök att mota bort vintern, och det var väl ändå på tiden?

När man sammanfattar allt detta kan man tycka att allt borde vara på topp. Vad i hela världen har jag att gnälla om?  Att livet känns sjukt och ganska meningslöst? Att det e tungt och motigt? Mmmmm, faktiskt det jag tänker ösa ur mig om.

Jag har periodvis mått dåligt tidigare i mitt liv men aldrig på det här viset.

Då har det huvudsakligen berott på yttre omständigheter. Som när mamma gick bort för ett antal år sedan eller när jag för ett par år sedan blev utsatt för oprovocerade mordhot.. Å då kan jag känna att där har jag en förklaring till att livet blir upp och ner och tungt för stunden. Å då går det ju ändå att hantera.

Nu har jag inget begripligt att sätta fingret på som ger mig en hanterbar situation. Visst jag erkänner, jag e ett kontrollfreak. Just det faktumet gör ju att jag känner att jag sjunker i kvicksilver, lampan e släckt, mattan undandragen under fötterna på mig. Hade gladeligen bytt liv med någon just nu... Å jag vet, det e ingen lösning utan en lätt utväg men jag HATAR denna känslan i min kropp.

Här är jag djupt tacksam för mina vänner som finns runt mig och som samlar upp spillrona som faller ur mig.

De som känner mig vet ju att jag under hösten och vintern haft större problem med hjärtat. Ett rusande blodtryck som vände upp och ner på mitt liv. Just nu verkar det som att detta rättat till sig - med medicin - enligt mätningarna. Min kropp säger något helt annat. Mitt hjärttrassel kan jag med största säkerhet härleda mycket till jobbet - där jag som på alla andra plan har fruktansvärt svårt att säga nej. Jag övar och övar och övar och gör vissa framsteg... Små må de vara men bristen i framgång ligger inte så mycket på mig den här gången. Jag försöker verkligen trampa på bromsen men vad hjälper det när man inte får nåt gehör??? Tänk om ALLA som tjatar på mig att nu måste jag ta det lugnt, å gör si och gör så faktiskt tänkte ett steg längre och lät mig göra just det??? TA DET LUGNT!!!

Nu menar jag inte att jag relaterar allt till jobbet, jag har en familj och vänner och bekanta som ena stunden skäller och gormar på mig (av omtanke?) och i nästa så ringer de och vill jag ska ordna hit och dit. Trots att jag påtalar min egen svaghet.. Å ber man om hjälp möts man av suck och stön.

Fast den läxan lärde jag mig ju för många år sedan.. Varför be om hjälp?? Det e ju ingen som lyssnar och bryr sig ändå... Så ENSAM E STARK... Eller det e i alla fall så jag levt det mesta av mitt liv.

Just nu mår jag så obeskrivligt dåligt i hela min uppenbarelse. Och jag som då e van vid att vara kraftfull, energirik och drivande far SÅ illa av denna känsla. Och just maktlösheten att inte veta vad det beror på får mig att vilja gråta i ren förtvivlan. Jag har varit hos doktorn och visst hittade han tecken på infektion i kroppen och ett för högt blodvärde men det hjälper inte mig mycket i att reda ut härvan i mitt liv. Så dåligt som jag mår nu mår man inte av så "simpla" saker.

Jag försöker verkligen ta dag för dag, till och med timme för timme men det känns som att backen bara går nerför och nerför. Nu ska jag nog vara glad för att jag aldrig tidigare haft tendenser till självskadebeteende, men visst har jag stundvis varit destruktiv i mitt beteende/mina val i mitt liv.. Men det har dock mer berott på att det trots allt varit enklare att hantera.

Som det är just nu kväver mig ångesten och jag får panik som skriker i mig. Jag gråter inombords men vågar inte släppa på den spärren för jag är livrädd för var jag slutar då.... HJÄLP!

Och tack mina älsakde nära och kära som orkar med mig i mina sämsta stunder. Ni är guld värda för mig!!!!!

 

Catarina

8 mars 2011 19:11

Hej Anna! Usch vad jobbigt att du mår så skit!!
Vet av egen erfarenhet att det är jobbigast de ggr man ej kan sätta fingret på vad det är, inte ens kan ana inombords vad det är som är tokigt.. Kanske kan det ibland vara gammalt som kommer ifatt en, och som poppar upp i efterhand för man inte kunde ta hand om det DÅ? Eller är det rent av biologiskt o kemisk obalans i kroppen? ÄR det nått man måste ändra på i livet, men vad?
Ja fy fasen... Skenande blodtryck känner jag till, inte att leka med. Mitt har åxå galopperat innan o det är ingen höjdare, men det är inte plötsliga blodtrycksfall heller märkte jag då jag medicinerade.. Men nu verkar jag hittat balans, ganska så bra.
Det hoppas jag du gör snart och att du har nån bra professionell att gå och prata med, det är guld värt. Var rädd om dej!!!! Kram!

http://www.ladyintuitionstardust.com

Anna Landin

8 mars 2011 20:41

Tack.
Det värmer att veta att man inte är ensam även om jag egentligen vet om det...
Å jag försöker verkligen hitta den jag vill öppna mitt hjärta för och släppa ut allt till. Inte lätt.

 

Per B

8 mars 2011 20:05

Jag hade en utmattningsdepression för några år sen så jag förstår känslan. Det finns ju även de som blir deprimerade av till synes ingen orsak. Det är i vilket fall ett sjukdomstillstånd och inte en svaghet. Hoppas det blir bättre. Per

Anna Landin

8 mars 2011 20:45

Tack Pelle.
Det som e så jobbigt är att jag inte ens anser mig vara deprimerad i ordets rätta bemärkelse. Men jag fattar vad du menar.
Å alla mina yrkeskunskaper säger mig att det är en sjukdom - men huvudet ser det som en svaghet.
Måste reda ut dem begreppen för mig själv innan jag reser mig igen..

 

Anna

8 mars 2011 20:23

Min käraste lilla vän...
Vet precis hur du känner dej, och då menar jag verkligen PRECIS, ja,du vet vad jag menar...
tänker inte outa vare sej dej eller mej här, å även om jag är till synes förvirrad med noll koll, så kan jag vara bra i såna här lägen,ångest är ju som du vet mitt andra namn..
Vill du att jag ska ringa så gör jag självklart de, men är du som jag, så brukar jag behöva en tid för mej själv innan jag är beredd att prata med överhuvudtaget någon..
Men du ska veta att jag är med dej i tanken hela tiden.
De gör verkligen ont i mej att ha en vän som mår så här...
Jag tänker inte komma med några råd, antagligen för att de inte finns nåra som funkar..
Men vill du prata, gråta, skrika, skratta eller varför inte allt på en gång så har du mej.. oavsett tid på dygnet, de vill jag att du ska veta och de hoppas jag du gör..
Styrkekramar om dej<3

http://Anna Skrubbe den nya bloggdrottningen

Anna Landin

8 mars 2011 20:53

Jag vet, jag vet..
Å när jag bara lyckats sortera upp besticken å hittat armpuffarna igen så ringer jag..
Råd är goda men funkar oftast bäst på egen väg.
Tack hjärtat...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Då var det dags igen att poppa upp. Sitter här just nu hemma i soffan med kryckor jämte mig. Inte för att jag skadat mig utan för att för första gången på ett år behövde jag sputa mina leder pga min reumatism. Så 48 timmars vila och avlastning är v...

Jaha ja tänker du, nu dök hon upp igen. Hon den där som mest bara yrar om ingenting viktigt.   *Åh jo, det kanske är så att det inte gäller liv eller död i den stora bilden men för stunden tar det upp mitt liv så lite viktigt är det....   Längese...

Alla har vi väl fått just den där frågan... Å har vi inte fått den personligen så har vi nog alla tänkt över den i alla fall.Vad skulle du ta med till en öde ö, eller vad skulle du inte kunna klara dig utan?Jag har idag bestämt mig att lista de 4 vik...

Her klurat och filurat lite och kom fram till att det finns stora och små glädjeämnen. Det som är ännu mer fascinerande är att de flesta av de små hittar man ju i kylskåpet så därför drar vi en liten minilista.Här kommer jag gå igenom de 5 saker som ...

Inser att det finns nog de som anser att jag har för mycket fritid eller fri tid. Och visst kan det vara så. Tid är ju till för att fyllas med något och idag råkade jag göra misstaget att fylla den med att titta på Efter tio med Malou von Sivers. Vet...